Ericssons vd tjänar 71 arbetarelöner

Publicerad:
Uppdaterad:

Toppdirektörernas löner ökade dubbelt så mycket som arbetarnas

Under 2003 gick det 28 arbetarlöner på en topp-vd-lön.

På två år hade den ökat med två arbetarlöner, från 26 till 28.

Under samma tid ökade arbetarnas löner med sju procent och direktörernas med 14 procent, visar en undersökning gjord av Dagens Arbete.

De bäst betalda direktörerna tjänade i genomsnitt 6, 9 miljoner år 2003.

Det är långt ifrån de fem bäst betalda. De tjänade en bra bit över tio miljoner - allra bäst betald var Carl-Henric Svanberg, vd på Ericsson. Styrelsen i Ericsson som är ansvarig för lönen ansåg att Svanberg var värd 17 366 500 kronor.

Det motsvarar 71 arbetarlöner.

Hans lön är kopplad till företagets resultat. Den fasta delen 2003 var 8,7 miljoner. När företagets årsredovisning var klar fick han ut den rörliga delen, ytterligare över nio miljoner kronor.

Ytterst ansvarig

Dagens Arbete har undersökt alla svenska industriföretag med mer än 100 anställda och de direktörer de hade den 31 december 2003. Sammanlagt är det 1 525 företag.

Michael Treschow är dels ordförande i organisationen Svenskt Näringsliv, där han varit med och tagit fram en vägledning för ersättningar till direktörer och höga chefer, dels ordförande i Ericsson och alltså den ytterst ansvarige för Svanbergs lön.

På frågorna om de svenska toppchefernas löner är rimliga hänvisar han till att de ofta arbetar internationellt och att de som finns att välja på till de olika posterna inte är så många.

Moralisk gräns

Han säger också att det finns en moralisk gräns för hur höga lönerna kan bli men han vet inte riktigt var den går.

- Det finns en gräns. Jag vet inte om den är nådd vid 20 eller 40 industriarbetarlöner. Men den viktigaste moralen är att det sker en öppen redovisning av hur löner och ersättningar sätts.

- Vad man måste förstå är att i en styrelse representerar jag ägarna. Vi i styrelsen månar om ägarnas pengar. Vi vill absolut inte betala mer än nödvändigt i löner och ersättningar.

Dagens Arbete har ställt frågan om lönerna är rimliga till flera personer verksamma i politik och näringsliv.

LO:s chefsekonom Dan Andersson svarar bland annat:

- Problemet är att deras löner sprider sig till chefer runt om dem. Det har hänt något i näringslivets elit och i deras uppfattning om sig själva.

"Orimliga löneskillnader"

Marita Ulvskog, socialdemokratisk partisekreterare säger:

- Löneskillnaderna är helt orimliga. Eliten jämför sig bara med andra inom den egna utvalda gruppen.

- Samhällsdebatten präglas av högervärderingar och vi i arbetarrörelsen har inte varit tillräckligt starka och tuffa.

Lars Ohly, vänsterpartiets ledare tycker, inte oväntat, att skillnaden är en skandal:

-Löneskillnaden är skandalöst stor. Direktörer har varit duktiga på att jämföra sig med de bäst betalda direktörerna i omvärlden, medan arbetare ska jämföras med de sämst betalda i omvärlden.

Svaga styrelser

Ordförandena i de stora LO-förbunden kritiserar bland annat att inget samlat ansvar finns för de höga lönerna i näringslivets styrelser. Det anser till exempel Jan Österlind som är ordförande för Grafikerna:

- Löneskillnaden är inte rimlig. Ökningen beror bland annat på otydligt ägaransvar och kombinationen av starka vd:ar och svaga bolagsstyrelser.

Sune Ekbåge, ordförande Pappers, säger:

- Det här är en direkt spegelbild av den girighet som blivit så vanlig på allt fler håll i näringslivet. Detta skadar bilden av det enskilda företaget. Det är märkligt och tragiskt att ägarna inte inser detta.

Så mycket tjänar cheferna

Simone Söderhjelm

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN