”Den hemska 'gymnastikmetoden' känns nästan sund i jämförelse”

MIN EKONOMI

Daniel Pernikliski om att det ens får finnas en plats där man kan vara för ful för att söka jobb

Foto: Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Vem kommer inte ihåg urvalsprocessen på gymnastiklektionerna i skolan – när klassen skulle delas in i två olika lag, till exempel i fotboll, och så valde läraren ut två personer som sedan i turordning fick välja sina lagkamrater?

Förmodligen är de som bäst minns denna urvalsprocess de som fann den minst angenäm – de som blev valda sist.

De som stod kvar längst i den sinande skaran, med granskande blickar riktade mot sig, ända fram tills att det bara fanns en enda person kvar.

En person som ingen egentligen ville ha i sitt lag, som först blivit bortvald 28 gånger och därefter mer eller mindre tvångsplacerad.

Det är en utmärkt metod för att förstärka skillnader mellan människor, redan i unga år.

Att ytterligare stärka de redan starkas självförtroende och att ytterligare trycka ner de som redan kämpar för sin plats i klassen.

Men hur avskyvärd denna metod än är, så känns den nästan sund i jämförelse med den amerikanska jobbsajten BeautifulJobSeekers, som man bara får vara med i om man är snygg.

Besökarna får rösta och är man inte tillräckligt snygg så åker man ut.

I den vedervärdiga ”gymnastikmetoden” finns åtminstone en relation till prestation och kompetens.

Är man bra på den sport det gäller, finns i alla fall en möjlighet att bli vald tidigt, även om man råkar vara ful.

Man har åtminstone inte fråntagits rätten att delta i urvalsprocessen, därför att man är en i klassen – därför att man är en människa.

Att det över huvud taget får finnas en plats där man kan vara för ful för att söka ett vanligt jobb, är fan inte okej.

ARTIKELN HANDLAR OM