”Förr klädde jag människor - nu klär jag bilder”

MIN EKONOMI

Susan Key är konstinramare i Stockholm

Foto: Hantverksyrke ”Ett oerhört stimulerande jobb”, säger inramaren Susan Key, som nyligen var i London på en kurs i handkolorering av ramar och passepartouter.

MIN DAG PÅ JOBBET

Jag har hållit på i rammakarbranschen i 25 år och drivit eget i 15 år. Tidi­gare var jag modedesigner, då klädde jag människor - i dag klär jag bilder. Jag har bytt mjuka material mot hårda.

Min ateljé ligger på en lugn bakgata i centrala Stockholm. När kunden kommer in börjar vi med att diskutera vad behovet är. Är det en bild eller ett objekt som ska ramas in? Vad ska den ha för funktion och hur ser rummet ut? Fel ram kan helt dra ner en bild, samtidigt som samma ram kan få olika liv hos olika kunder.

Just kundmötet är det bästa med jobbet, att få guida någon i ett hantverk som många inte har så stora erfarenheter av. Att få visa olika material, design och funktioner.

För mig är det viktigt att ram­makandet inte blir en löpande band-process. Jag gör allt själv efter önskemål och vill gärna att kunden ska ta ett beslut att vila i, ramen kommer förmodligen att vara med ett långt tag i hemmet.

Det är kul när en ny generation hittar in i butiken. 20-35-åringar mitt i livet som börjar köpa konst. De har inte samma vana att gå till en hantverkare och då kan man visa vilka möjligheter som finns. Och det blir vanligare att man vill ha något som andra inte­ har, att man vill att ramen ska vara personlig.

Att rama in objekt har varit vanligt länge i Storbritannien och USA och den trenden sprider sig hit mer och mer. Det kan handla om att rama in fjärilar, en gitarr, antika dockor eller en klänning. Att rama in sin brudbukett var vanligt på 90-­talet, men det ser man inte lika ofta i dag.

Mitt jobb är oerhört stimulerande. Både att möta kunderna och att få skapa med händerna. Det är ett hantverk som sträcker sig från att tänka ut designen, till att beställa material som jag kapar, skär och formar till att måla passepartouter.

Berättat för Tove Björnlundh

ARTIKELN HANDLAR OM