Linda fick inte jobbet för att hon var gravid

Foto: JERKER IVARSSON
”Det känns så otroligt förnedrande att inte få ett jobb för att jag är kvinna, för att jag är gravid”, säger Linda.
MIN EKONOMI

Linda, 34, sökte och fick jobbet som projektkoordinator på it-bolaget Speeron.
Sen ändrade sig bolaget – för att hon var gravid.
– Det känns så otroligt förnedrande att inte få ett jobb för att jag är kvinna, för att jag är gravid och inte för min kompetens, säger Linda som nu stämt Speeron för diskriminering.

Det var i höstas som Linda sökte den utannonserade tjänsten som projektkoordinator på it-företaget Speeron i Stockholm. Hon gick snabbt vidare i ansökningsprocessen, fick göra två personlighetstester, flera intervjuer både med rekryteringsbyrån och Speeron själva.

Några dagar senare meddelar en av delägarna, Karl Söderberg, att hon fått jobbet.

Trots att hon inte behövde göra det ringer hon upp honom två timmar senare och berättar att hon är gravid. Att hon ska få barn ett halvår efter att hon tillträtt tjänsten.

– Det kändes rätt. Delägaren sa ”grattis, vad roligt för dig”. Jag sa att jag hoppades att det inte skulle förändra någonting. ”Nej, absolut inte”.

Han välkomnade henne återigen in i gänget. Det här var en fredag. På måndag eftermiddag efter helgen skulle de skriva kontrakt.

Lät rekryteraren meddela

På måndag morgon ringer rekryteraren upp Linda. Speeron hade då bett rekryteraren att ta kontakt med Linda och avboka dagens möte.

– Hon sa att det skulle bli för kostsamt att lära upp mig och att jag sen skulle vara borta. Det var en helomvändning från fredagen, säger Linda.

Sen var det helt tyst från både rekryteraren och bolaget. Processen avslutades. Chockad stod Linda kvar utan sitt jobb.

– Jag blev jätteledsen och förstod inte vad det kom ifrån. Delägaren gömde sig bakom rekryteraren.

Linda anmälde det här till Diskrimineringsombudsmannen. Några dagar senare fick hon plötsligt ett mejl från Karl Söderberg på Speeron - med ett anställningskontrakt.

”Vänligen returnera två signerade exemplar av anställningsavtalet i god tid före första anställningsdag”, stod det.

”Blånekar in i det sista”

Linda har aldrig fått något förklaring på Speerons nya vändning. I stället menar Speeron att det är det här vad de har kommit överens om.

Enligt Linda var det snarare en skenmanöver från bolagets sida för att försöka rädda sitt eget skinn. Karl skriver vidare i deras mejlkonversation:

”Det är tråkigt att du upplever att vi har varit oklara i vår kommunikation.”

Linda funderade in i det sista om hon skulle ta jobbet i alla fall, men kände sig inte välkommen.

– Jag ville ju ha jobbet. Jag tyckte det lät väldigt intressant och de sa att jag skulle passa så bra in i arbetsgruppen. Den känslan fick jag inte alls i mejlväxlingen och ingen ursäkt eller förklaring. Och om jag tagit jobbade hade de kanske sagt upp mig efter provanställningen.

Så hon tackade nej.

Hon har med hjälp av en antidiskrimineringsbyrå försökt att komma fram till en förlikning med företaget.

– Men det har inte blivit så. De har verkligen kört sitt race och blånekat att det ska vara något fel i deras handlande.

Det har nu gått fyra månader. Linda har gått vidare och stämt Speeron för diskriminering.

– Det här är så uppenbar diskriminering. Hon får inte tjänsten på grund av att hon är kvinna och ska vara föräldraledig. De har inte återkopplat till henne och frågat hur länge hon ska vara föräldraledig eller försökt få till någon annan lösning. Det har bara varit tack och hej, säger Linda Marklund, jurist på antidiskrimineringsbyrån Rättighetscentrum i Dalarna.

Bekräftar Lindas berättelse

Aftonbladet har försökt få till en intervju med Karl Söderberg men utan resultat. Han hänvisar via sina kollegor till sin mejl. Där skriver han:

”Det är korrekt att Speeron AB hade ett rekryteringsförfarande i vilken Linda var en av de sökande. Denna process avslutades – för Lindas del – på sådant sätt att hon avböjde det anställningserbjudande som hon fick av Speeron AB.”

Han vill inte svara på några frågor. Om hur de tog tillbaka jobbet.

”Som jag skrev i mitt tidigare mail till dig så har vi inte för avsikt att kommentera detta ytterligare.”

Aftonbladet har dock fått Lindas berättelse bekräftat av rekryteraren som vill vara anonym.

– Det stämmer. Jag ringde henne och informerade henne om Speerons beslut. Jag avbröt processen där och sen fick de sköta det själva, säger hon.

Speeron har inte velat bemöta hennes uppgifter.

Hur kommer det sig att du orkar driva det här fallet vidare?

– Det känns så otroligt förnedrande att inte få ett jobb för att jag är kvinna, för att jag är gravid, inte på grund av min kompetens. Och nu är det en flicka jag ska få. Då känns det, ska det behöva vara så här i dagens samhälle? Jag tycker att det är konstigt att man ska få komma undan med det här. Det är olagligt.

DO har inte valt att inleda tillsyn av Lindas fall.

– Jag har ingen information om just det här fallet. Vi får in anmälningar och inleder tillsyn i ungefär tio procent av fallen och det är mer varför vi inleder tillsyn av dem. Det kan handla om att det inte finns vägledande tillsynsbeslut på domar i området. Men rent generellt får inte arbetsgivare diskriminera arbetstagare på grund av kön, graviditet hamnar under den grunden, säger Caroline Mitt, jurist och utredare på DO:s arbetslivsenhet.

Foto: JERKER IVARSSON
”Det känns så otroligt förnedrande att inte få ett jobb för att jag är kvinna, för att jag är gravid”, säger Linda.
ARTIKELN HANDLAR OM