Daniel ljög om sitt dubbelliv – men till slut brast det

När Daniel slutade spela på nätkasino vände han sig i stället till aktiehandeln.

Men ju mer han förlorade på börsen, desto större risker tog han.

Hans aktieresa slutade på en psykiatrisk avdelning – med ett kraschat förhållande bakom sig.

När Daniel var 40 år bodde han i sitt drömhus: En villa med stor tomt och brygga intill en å i södra Sverige.

Huset var enkelt. En träkåk från 40-talet med snickarglädje, men Daniel hade renoverat det precis som han ville ha det.

– Det var huset jag alltid hade letat efter. Efter tio år var jag klar med nästan allt. Jag fiskade hela tiden nere vid ån. Lax.

Daniel hade ett vanligt jobb och kollegor som han trivdes med. Lönen var inte märkvärdig men han klarade sig. Han bodde ihop med sin son och hade sedan en tid tillbaka en ny flickvän.

– Det var ett vanligt svenneliv, men jag hade det bra.

Tre år senare hade Daniel förlorat flickvännen, drömhuset och det bekväma svennelivet.

Upptäckte börsen

Daniel kommer från ett missbrukarhem. Båda föräldrarna hade problem med alkohol under hans uppväxt och själv har han alltid haft lätt för att fastna i allt från rökning till vad han beskriver som destruktiva förhållanden.

Han gjorde allt för att inte leva som sina föräldrar. Först fick renoveringsprojektet och familjen Daniel att hålla sig på banan.

Men när huset var så gott som färdigt började han bli rastlös. När vädret inte tillät fiske började han surfa runt på nätkasinon om kvällarna.

Det började oskyldigt. Han stoppade in en hundralapp då och då för att spela på enarmade banditer.

Samtidigt började han upptäcka aktiemarknaden.

– Det var bara ett intresse, jag tyckte att det var spännande att läsa på om olika företag. Men det var inte mer än att jag satte in någon enstaka tusenlapp och lät det ligga.

Suget växte

Efter att ha tjänat lite pengar på både spel och aktier ville Daniel ha mer. Han ökade insatserna. Det han vann på kasinon stoppade han in på börsen i allt mer riskabla värdepapper.

– Jag började snegla mer och mer på aktierna. Det kändes mer okej, spelandet var ju bara dumt men aktierna var en investering. Det betyder att man är ansvarstagande och har koll på sin ekonomi.

Snart hängde han i alla möjliga börsgrupper på nätet. Tidigare hade han gjort noggranna efterforskningar inför varje aktieköp, men nu satsade Daniel i stället på vad som helst som det pratades om i forumen.

– Jag läste inte på någonting. Ändå kunde jag satsa allt från 100 000 till 400 000 på ett enda företag. 

Tog snabblån

Daniel började hålla sig vaken allt mer för att ha koll på börsen i olika världsdelar. Han började även att handla med valuta, så kallad forex-trading, eftersom valutamarknaden aldrig stänger.

Han tog snabblån för att kunna köpa mer aktier. Vid ett tillfälle tog han ett dyrt samlingslån för att en gång för alla betala av alla småkrediter.

– Jag ansökte om 500 000. Det var en fredag vid middagstid. Jag tänkte ”vad bra, då ska jag betala av alla blancolån på måndag”. Klockan 18 på fredagen kom pengarna in. På måndagen var de borta.

Vad hände med pengarna?

– Jag köpte aktier för 270 000 på fredagen. Resten spelade jag upp.

Dolde allt för familjen

Samtidigt som Daniels ekonomi var på väg att haverera höll han fasaden uppe för familj och vänner. Hans flickvän visste ingenting om de misslyckade investeringarna och dyra lånen.

– Hon visste att jag höll på med aktier. Men jag sa bara till henne att ”aktierna har gått bra, ska vi ta en weekend?”. Veckan efter kunde hon fråga om vi inte skulle köpa den där nya soffan och då sa jag ”nej tyvärr, aktierna är på väg ner”.

Men på jobbet hade kollegorna börjat märka att något inte stod rätt till.

”En dag satt jag i fikarummet och mumlade om att jag hade förlorat jättemycket pengar.”
”En kollega tog tag i mig och sa att vi skulle gå och snacka med HR-chefen.”
”Då fick jag ur mig historien och började storböla.”

Hamnade på psykiatrisk avdelning

När han väl hade berättat för kollegorna fick Daniel en panikångestattack. Han skakade, svettades och grät. En jobbarkompis körde honom till en psykiatrisk akutmottagning där han blev inlagd. Läkaren bedömde att Daniel hade hög självmordsrisk.

Tre dagar senare blev han hämtad av sin flickvän. Nu var han tvungen att berätta.

– Det gjorde jag när vi satt i bilen. Hennes reaktion var: ”Stanna bilen så hoppar jag av här och så ses vi aldrig mer”.

Daniel tog av vid en mack. Han var rödgråten, höll ett stadigt tag om ratten och stirrade ut genom vindrutan. Flickvännen klev ur och stängde bildörren med en smäll.

– Sedan satt jag och körde i skogarna fram till tre på natten och letade träd att hänga mig i. Men till slut ringde jag en kompis som kom och hämtade mig. Då bar det av till psyket igen och de lyckades fixa en akutplats på ett behandlingshem för spelmissbrukare i Linköping.

Fick prata om barndomen

På behandlingshemmet fick Daniel gå i terapi, han pratade om sin barndom och om pengars värde.

Efter två månader i Linköping klev han ut genom dörren på behandlingshemmet. Det hade hunnit bli försommar och junisolen bländade hans ögon där han stod på trappen.

Nu behövde han dock åka hem till det växande skuldberget som väntade på honom. Vid det här laget var det uppe i 1,6 miljoner kronor.

Daniel blev tvungen att sälja sitt drömhus nere vid ån. När han backade ut från parkeringen för sista gången fällde han en tår.

– Det var tufft. Jag fick magasinera allt och flytta in i farsans vardagsrum. I och med att han röker inomhus kunde jag inte ha grabben där heller.

Depressionen kom som ett brev på posten när Daniel ställdes öga mot öga med konsekvenserna av sitt beteende.

– Jag kunde inte ha det som jag hade det. Jag fick gå i terapi igen och efter ett tag startade jag en stödgrupp för spelmissbrukare i min hemkommun. Och så ansökte jag om skuldsanering.

Lever på existensminimun

Till slut beviljades Daniel skuldsanering och lyckades hyra ett litet hus. Långsamt började han må lite, lite bättre.

– Jag är extremt tacksam att systemet med skuldsanering finns i Sverige. Annars hade det varit jobbigt.

Trots att han i dag lever på existensminimum känner sig Daniel rikare nu än när han handlade med aktier.

”Förut var det bara den där stressen om vilket nästa aktieköp skulle bli, nu inser jag hur mycket man kan få för bara en femhundring.”
”Det kanske låter konstigt men jag mår bättre än på väldigt länge.”

”Då kan jag drömma igen”

Daniel har lyckats hålla sig borta från både spel och aktier sedan han lämnade behandlingshemmet.

Varje dag kör han förbi huset vid ån på väg till jobbet och påminns om vad beroendet har fått för konsekvenser.

Om några år är skuldsaneringen klar, men vad som händer då vill han inte tänka på just nu.

– Jag har inga större mål. Jag fokuserar på att jobba, låta tiden gå och hitta på roliga saker med min son. Jag vill ge grabben ett bättre rum och bli skuldfri på riktigt. Sen kan jag kanske börja drömma igen.

Fotnot: Daniel heter egentligen något annat

Mikaela Somnell
Publisert:

LÄS VIDARE

Min ekonomi

Prenumerera på Cervenkas Nyhetsbrev

Spaningar om den turbulenta ekonomi vi lever i nu

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktör: Sandra Christensen, Mattias Kling och Paula Westerberg
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Support: Kontakta kundtjänst
AnvändarvillkorPersonuppgiftspolicyCookiepolicyRapportera fel Nyhetsbrev

OM AFTONBLADET