Alla kurvor pekar nedåt

Konjunkturinstitutet visar nya dystra siffror

MIN EKONOMI

Det råder nu ingen tvekan om att lågkonjunkturen är i antågande.

Nya siffror som tickat in de senaste dagarna pekar alla åt samma håll.

I dag presenterar Konjunkturinstitutet nya dystra siffror för industrikonjunkturen.

Varje dag kommer nya siffror som visar att den ekonomiska nedgången är högst verklig och inte bara ett utslag av hysteriska finansmarknaders dåliga nerver.

Idag presenterar Konjunkturinstitutet sin kvartalsrapport som beskriver industrikonjunkturen som kraftigt försämrad. När det gäller tjänstesektorn ser det bättre ut.

Listan över nyckeltal som pekar nedåt kan göras oändligt lång, men för att ta ett par exempel; konkurserna ökar, framtidsförtroendet inom industrin minskar, det ligger nu på –13, vilket är en bit under de senaste 20 årens snitt på –10.

Inte utan orsak heller, inom de flesta branscher har försäljningen den senaste tiden varit sämre än beräknat.

Industriproduktionen har stagnerat och aktiviteten, som väger samman industriproduktion, arbetade timmar, export/import och omsättningen i detaljhandeln, faller.

Industrins orderingång väntas bli i stort sett oförändrad såväl hemma som på exportsidan under andra kvartalet i år, inget starkt lyft om skapar förutsättningar för en ekonomisk vändning i form av en ”V”-kurva alltså. Det känns snarare som riksbankschefens ”banan”-kurva.

Två undantag i mörkret

Inom industrin finns egentligen bara två lysande undantag som håller sig på fötter, det ena är byggsektorn och det andra är kemisk industri. Där tror aktörerna fortfarande på ökad tillväxt och antalet anställda ökar.

Inom tjänstesektorn ser det bättre ut än inom industrin, som helhet förutser aktörerna där en tillväxt under andra kvartalet, men optimismen har dämpats en del sedan förra året, av naturliga skäl. Tilltron till framtiden som siffra i konfidensindikatorn är strax under noll, vilket alltså ska jämföras med –13 procent inom industrin.

Detaljhandeln ökar fortfarande, men i lägre takt än förra året. Under februari föll försäljningen i den egentliga detaljhandeln, det vill säga detaljhandeln förutom mat, med 0,6 procent. Men i mars ökade den enligt HUI igen, med 1,8 procent.

Men skillnaderna inom handeln är stora. Det går fortfarande bra för datakonsulter (såvida de inte heter Icon Medialab eller Framfab och har försökt växa sig störst i världen inom loppet av ett år). Däremot har bilhandeln rasat och antas bli fortsatt svag. Det är ett tecken på att de svenska hushållen redan har börjat dra ned sin konsumtion, trots att arbetslösheten inte har ökat än.

Lika hög arbetslöshet som 1992

Men sysselsättningen ökar långsammare idag än för ett par månader sedan, vilket bör sätta ytterligare spår i konsumtionen framöver. I ett längre perspektiv är det också värt att notera att arbetslösheten idag ligger på samma nivå som den gjorde 1992. Det som var ett politiskt misslyckande då beskrivs som en triumf idag.

Andelen sysselsatta i så kallat reguljära, det vill säga icke-subventionerade jobb, befinner sig visserligen på sin högsta nivå sedan 1992, men det finns tecken på att kurvan nu planar ut.

Det som också är oroande är hur produktiviteten kommer att utvecklas framöver. I mars i år ökade antalet sysselsatta med tre procent jämfört med för ett år sedan, samtidigt som antalet arbetade timmar endast ökade med 0,8 procent, på grund av ökad sjukfrånvaro.

Samtidigt har inflationen gjort sig påmind den senaste tiden. Mellan februari och mars ökade konsumentpriserna med 0,7 procent, vilket ska jämföras med förra årets 0,5 procent motsvarande period. På årsbasis ligger ökningstakten nu på 1,9 procent, vilket kanske är ok med tanke på att riksbanken vill att inflationen skall hålla sig runt två procent i snitt.

Men det mått som mäter de inhemska prisökningarna, och alltså rensar ut olja, bensin och importerade kläder et cetera, har samtidigt hamnat på en årlig ökningstakt på 2,9 procent. Det är högt, och en indikation om vart det inhemska pristrycket kan vara på väg, även om den höga siffran delvis kan vara ett uttryck för engångseffekter.

Riksbankens företrädare har också reagerat på detta och signalerat att de är uppmärksamma på utvecklingen. Tidigare ansåg en del att riksbanken kanske började luta åt att sänka räntan framöver, på grund av den svaga internationella utvecklingen.

Nu bör tyngdpunkten åter ligga mitt på gungbrädan och tipset är att riksbanken fortsätter att sitta still och avvakta händelsernas utveckling

Lotta Engzell-Larsson ([email protected])