Så gör hon succé i Arne Dahls deckare

avJan-Olov Andersson

NÖJE

Malin Arvidsson samarbetade med Markoolio, Lars Norén och legendaren Per Oscarsson

1 av 2 | Foto: Magnus Liam Karlsson
A-gruppen slår till. Här är Malin Arvidsson tillsammans med Shanti Roney, Vera Vitali och Mikael Samuelsson.

Drygt en miljon tv-tittare känner numera Malin Arvidsson, 34, som både tuffa och sårbara polisen Kerstin Holm i SVT:s Arne Dahl-deckare.

För Nöjesbladet berättar hon om hur vägen dit gick via samarbeten med så vitt skilda namn som Markoolio, Lars Norén och legendaren Per Oscarsson. Och om varför två avsnitt berörde henne extra starkt.

Tv-deckarna handlar om först sju, sedan åtta, poliser inom Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art, mer känd som A-gruppen. Malin Arvidsson provfilmade i flera månader innan hon fick rollen.

– Jag tror de prövade 50, 60 tjejer. Bra kvinnliga huvudroller växer inte på trän, så det kändes som att vinna på Lotto den dagen producenten ringde och sa det var klart. Det var skumpa och ostron direkt, säger hon.

– Vi gjorde tio långfilmer under ett års tid. Polisernas stridsledningscentral byggdes upp i en lokal i Kumla. Där blev det liv i luckan. Vi tog över ett helt hotell. Det var som ett vuxenkollo för 60 personer. Och det var fantastiskt att få jobba med en ensemble så länge. Vi var som åtta Ferrari-bilar som stod vroom vroom vroom, det var fint när vi hittade gunget ihop.

Det nyvunna kändisskapet har Malin inga problem med.

– Folk hälsar på stan, de tror att de känner mig… Annars är det mest jättefina komplimanger.

”Han gav mig IG”

Hon var från början utbildad musikalartist på Balettakademien i Göteborg, så hon kunde lika gärna ha blivit sångerska eller dansare.

Det var i turnébussen med Markoolio hon på allvar tog tag i skådespelardrömmarna.

– Jag pluggade in en monolog ur Tjechovs ”Onkel Vanja” inför ett prov till Calle Flygares teaterskola. Inget ont om Markoolio, men det var dags för en annan typ av intellektuell stimulans.

Hon kom in både på den skolan och sedan Teaterhögskolan i Göteborg, som hon gick ut 2006. Sedan har det rullat på med jobb, hela tiden, mest på teatern, bland annat Dramaten och Stockholms Stadsteater.

Hon tycker det vore rätt kul om hennes första dramalärare, ”en äldre vithårig surkart till gubbe”, på gymnasiet i Sundbyberg nu har fått syn på henne i rutan på söndagskvällarna.

– Han gav mig IG (icke godkänt) i drama, ha ha ha.

Blev adopterad

Malin Arvidsson har massor av saker på gång. Hon har själv skaffat rättigheterna till en utländsk succépjäs (vilken är hemligt). Flera filmprojekt, bland annat ”Hypnosia” mot Simon J. Berger, som förhoppningsvis ska filmas nästa sommar. Och hon säger att producenten meddelat att mycket pekar på att man filmar resten av Arne Dahl-deckarna med start hösten 2013.

Hon älskar att spela en så komplex roll som Kerstin Holm.

– Hon är sympatisk, men inte perfekt på något sätt. En oslipad diamant.

I de två senaste söndagarnas avsnitt stod Kerstin Holms privatliv i centrum. Via ett kriminalfall mötte hon åter den son hon direkt efter födseln hade adopterat bort, ett svårt val Kerstin Holm hade gjort för att sonen skulle få slippa träffa sin galna far.

Malin Arvidsson medger att inspelningen förstås rörde upp många känslor inombords, då hon själv är adopterad. Hon kom till Sverige fem månader gammal från El Salvador.

– Alla har vi våra ryggsäckar och sår. Det är såren man vill åt i mitt jobb, det är det som får människor att vara människor och inte en robot. Har man som jag haft turen att ha bra stöd från föräldrar, släkt, vänner, då blir det inte så svärt att ta hand om sina sår, säger Malin.

”Stark rolltolkning”

Hon passar på mer närgångna frågor om hon vet vad som hade hänt innan hon hämtades av sina svenska föräldrar. Ni kommer INTE att få se Malin resa till El Salvador med TV 4:s programt ”Spårlöst”.

– Inget fel på det, det är en möjlighet för dem som kanske inte har ekonomin att göra den resan, då får man väl bjuda på offentligheten.

– Naturligtvis är jag väldigt nyfiken på mitt förflutna, så innan jag dör ska jag lära mig spanska och åka till El Salvador.

Hos föräldrarna – pappan är författare och konstvetare, mamman informatör – väckte avsnitten förstås också starka känslor.

– Mamma var jättefin, hon var så berörd, hon sa: Tänk Malin, att du har kunnat använda dig av din erfarenhet och gjort en så stark rolltolkning, kanske tack vare det.