Kanadensare är som snedvridna hippies

Publicerad:
Uppdaterad:

VANCOUVER. Kanadensare vill gärna tror att de är lite finare, smartare och mer belevade än sina grannar söder om gränsen.

Men när det kommer elaka européer och tycker att deras olympiad kanske inte håller högsta tänkbara klass reagerar de precis lika neandertal-sårat som amerikanerna gjorde i Atlanta för fjorton år sedan.

Jag vet inte om ni hängt med i de olympiska svängarna, men den första veckan här i Vancouver har kantats av mer eller mindre grova arrangörsmissar.

På idrottsarenorna har rodelåkare kört ihjäl sig, störtloppstjejer kraschat i livsfarliga 60-metersflygningar, längdskidkämpar störtat ner i osynliga raviner och isen på skridsko-ovalen spolats med ungefär samma pregnans som en svensk villaägare spolar av garageuppfarten efter en höststorm.

Utanför har hardcore-konserter slutat med att unga fans mosats i moshpit-upplopp medan säkerhetsvakterna stått och studerat manualerna för kravallstaketen, biljetter sålts i för stora upplagor och så stora delar av centrala Vancouver stängts av att ingen hittar någonstans.

Som grädde på det fiaskospäckade moset vägrade en av invigningscresendots jättedildosar, i ett suveränt Spinal Tap-ögonblick, resa sig för Wayne Gretzky.

Det är således inte alldeles orimligt att tillresta journalister och kommentatorer har en och annan synpunkt.

Men usch och fy – det är tydligen att våldföra sig på den kanadensiska gästfriheten.

Sedan en brittisk reporter haft fräckheten att fråga den lokale överkuckun om han överhuvudtaget vet vad han pysslar med svämmar tidningarnas insändarsidor över av lokalpatriotisk indignation och ilska visavi snobbiga européer – och British Columbias alla ”vänner av ordning” får ständigt eldunderstöd av sårade krönikörer som, med öppna munnar och uppspärrade ögon, undrar hur någon kan tycka något annat än att det här är det mest makalösa evenemang som överhuvudtaget arrangerats i vårt universum.

Exakt så blev reaktionen på liknande kritik i Atlanta 1996 och därmed ser jag det som bevisat:

Kanadensare har en lika snedvriden självbild som Leonardo DiCaprios hippie-kompisar i ”The Beach”.

De ser sig som lite mer sofistikerade och kultiverade än gaphalsarna söder om gränsen, men när omvärlden inte vill svepa in sig i rödvita flaggor är de i själva verket precis likadana.

Och de har inte ens gett världen

Elvis ...

Per Bjurman

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN