Jag är bara kär i Zeb

NÖJE

NEW YORK. Ena kvarten får jag skäll för att jag är för elak.

Nästa för att jag är för snäll.

Hur man vänder sig har man arslet bak, som min 102-åriga mormor brukar säga.

Så jag fortsätter nog vara som vanligt bara.

Foto: Macahan Sr är en hjälte enligt Bjurman.

Bjurman

Popnytt

Den tragiskt bortgångne Elliott Smiths sista album släpps i höst. Smith, enligt många den mest säregne singer-songwritern i USA det senaste decenniet, var i färd med att färdigställa en serie inspelningar när han förra hösten avled i vad som antingen var en olycka eller - mer troligt - självmord. Det är de inspelningarna som samlas på "From a basement on a hill" och ges ut av Anti-Records i oktober.

Arthur "Killer Kane", legendarisk basist i New York Dolls, har avlidit i sviterna av sjukdomen leukemi - mitt under pågående, mycket bejublad comeback-turné med de återstående delarna av just New York Dolls. Så sent som i mitten av juni gjorde den 55-årige amerikanen och de andra dockorna, med David Johansen i spetsen, stor succé på Morrissey-arrangerade Meltdown-festivalen i London. Turnén är nu avbruten.

Som kritiker får man förstås tåla att folk har synpunkter på ens piruetter i spalterna.

What goes around comes around, som vi säger i Sverige.

Jag har heller inga problem att ta emot de hårda smockorna. Det står alla fritt att tycka att jag är korkad, okunnig, gammal, illitterat och ful.

Men det hindrar inte att jag ibland uppfattar kritiken mot kritiken som något förvirrande.

På lokal i Örebro får jag under en och samma timme höra att jag är en elak fan som kompenserar mina egna tillkortakommanden med tasksparkar mot omvärlden - och att jag är en löjeväckande mes som gödslar med fyror och femmor för att ställa mig in hos alla och envar.

Varsågod, lös den ekvationen om du kan.

Själv landar jag i slutsatsen att det bara är att fortsätta följa eget huvud, hur dumt nu det huvudet än ter sig i andras ögon.

För hur jag än vänder mig kommer jag, som Fru Gunborg Strömberg så riktigt konstaterar, ha arselet bak - antagonister där ute kommer kort sagt att ha alla upptänkliga invändningar, no matter what.

När jag nu ändå är igång kan jag väl kommentera ytterligare några spörsmål som kommit upp under sommaren

Såväl mail-ledes som ur berusade krogkäftar har jag fått veta att jag hyllar vissa kvinnliga band och artister för att jag är kär i banden och artisterna i fråga (för att nu uttrycka det de flesta säger på ett mer civiliserat sätt...).

Jamen, det är ju självklart.

Manlig kritiker hyllar kvinnlig artist = kär manlig kritiker.

Att det ska behöva finnas så många pappskallar i världen.

Jag är bara kär i Zeb Macahan - och den enda gång jag verkligen förälskat mig i en artist som finns på riktigt slutade jag förstås skriva om henne.

Ha, nu fick ni nåt att fundera på!

Apropå det ämnet har det också sagts att såna som jag inte kan kommentera kvinnliga artister utan att hemfalla åt gubbiga omdömen om hur de ser ut.

Det är framförallt på kultursidor de angreppen formulerats. Därmed har vi fått ännu en bekräftelse på att man på såna kan presentera sina fördomar som fakta. Man har en "bild" av hur någonting är och den tycker man sig, på klassiskt stockholmskt innerstadsvis, inte ha någon anledning att kolla mot verkligheten.

I själva verket har jag alltid vinnlagt mig om att INTE kommentera utseende och fysionomi.

Alla - alla! - jag recenserar bedöms på grundval av sitt artisteri -ingenting annat.

Ibland händer det förvisso att jag påstår att någon har sex appeal, men det drabbar i lika hög grad män som kvinnor och jag vägrar förneka värdet av den sortens utstrålning.

Så.

Klagosången är slut.

Synpunkter mottages tacksamt...

Laholmsbukten är min favoritbukt i världen.

Det bästa med Gyllene-spelningarna är att Per Gessle lägger sån vikt vid musiken som spelas i ljudanläggningen innan banden börjar.

Den här gången har han - kan vi helt exklusivt avslöja - tagit hjälp av Egget, legendarisk medlem i gamla Helikoptern, så jag förvånas inte över klassen. Bland mycket annat hörs Blondie, Small Faces, Soundtrack of Our Lives (!) , Stones, John Lennon och The Beats "Rock 'n' roll girl", en av världens bästa okända låtar.

Och ni som gillar Gessle är förstås så receptiva att ni nu springer ut och kollar exempelvis Soundtrack...

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM