En rockstjärnas mardröm

NÖJE

Läs hela berättelsen om hur Linkin Park-sångaren Chester Bennington förföljdes av ett fan från ett kärnvapenlab

1 av 2 | Foto: Chester Bennington i sin roll som rockstjärna.

Sångaren Chester Bennington från rockbandet Linkin Park fick sitt liv övertaget av ett fanatiskt fan.

Ett idiotenkelt lösenord till rockstjärnans mejl, ledde till ett fall där rikets säkerhet kom att stå på spel.

Historien publicerades av tidningen Wired och skrevs av David Kushner.

Att välja ett för uppenbart och enkelt lösenord till sitt mejlkonto kan få stora och jobbiga konsekvenser. Det fick sångaren i nu-metalbandet Linkin Park, Chester Bennington lära sig.

Charlie som i Chester Charlie Bennington var det enkla och lätt ihågkomna lösenordet som ledde rakt in i rockstjärnas innersta. Ett lösenord som rätt använt skulle visa sig vara användbart för att kunna ta över en hel familjs liv och samtidigt riskera hela USA:s säkerhet.

Det hela började en dag i mars 2006, när Chesters fru Talinda mottog ett mejl från en okänd avsändare. Mejlet innehöll den märkliga frasen: "Jag är verkligen lycklig för dig och Chester". Till historien hör nämligen att Chester och Talinda nyligen gift sig och fått en son, efter att Chester skilt sig från sin tidigare fru Samantha. I mejlet följde också en länk till Samanthas personliga hemsida.

Talinda funderade inte så mycket mer över mejlet, van som hon var över att fans ville ha sin beskärda del av hennes rockstjärna till man.

Chester var också mycket noga med att inte låta rockstjärnelivet påverka honom på det sättet att han blev helt innesluten. Det var viktigt för honom att kunna röra sig fritt och att fans skulle kunna prata och träffa honom. Men den tiden skulle snart få sitt slut.

Telefonterror

Några veckor senare ramlade ett mejl från adressen [email protected] in till en av Chester och Talindas vänner.

Vännen hade för många år sedan dejtat Talinda och mejlet innehöll en mängd otrevliga anklagelser som byggde på den kännedomen.

Samtidigt fick Talinda ett mejl av samma avsändare där tonen var helt annorlunda och närmast beklagade att Talinda skulle behöva vara ensam. De märkliga mejlen fortsatte komma hela våren utan att paret gjorde någon större affär av det hela.

Men att ignorera de märkliga mejlen skulle inte visa sig vara någon effektiv taktik. Några dagar senare ringde det på Chesters mobiltelefon, när han svarade så var det ingen där. Samtalet var början på en telefonterror som skulle fortsätta länge och det enda Chester kunde få reda på om telefonterroristen var att samtalen kom från delstaten New Mexico. Att han bad personen i fråga att dra åt helvete ett antal gånger hade ingen som helst verkan.

Det hela fortsatte tills en kväll då Talinda bestämde sig för att svara i telefonen. I stället för den vanliga tystnaden mötes hon av en väsande röst som sa: "Jag håller koll på dig". Talinda försökte hålla sig kall och svarade så obesvärat hon bara kunde: "Whatever". Till svar kom då ett rappt "Hora" innan linjen bröts.

Strax efter händelsen började vänner till Talinda höra av sig efter att ha mottagit märkliga mejl från henne. Linkin Parks säkerhetschef var en av dem och han hade fått förfrågningar om uppgifter på Chesters exfru Samantha.

Under sommaren fortsatte mejl strömma in till paret med tips och förslag om hur paret skulle agera i vårdnadstvisten om Chesters barn från det tidigare äktenskapet. Mejlen visade att avsändaren hade stor koll på parets privatliv.

Månaderna som följde eskalerade terrorn och paret blev varse att allt fler personliga uppgifter som hade med Internet och mobiltelefoni nu kontrollerades av någon där ute.

Konstantinos "Gus" Dimitrelos kopplas in

Det var dags att verkligen göra någonting åt saken. Att kontakta Internetleverantörer och telefonbolag hade inte hjälpt och polisen kunde inte göra något förrän någon blivit skadad. Det behövdes professionell hjälp från annat håll.

Mannen som skulle hjälpa paret var Konstantinos "Gus" Dimitrelos. En tidigare Secret Service-agent som råkat ut för en olycka i tjänsten och sedan fått hjälp med att öppna upp en firma med specialitet att sätta dit databrottslingar.

Han hade tidigare tackat nej till fall som rörde paranoida kändisar. Ett av de knasigaste fallen han råkat ut för var en rockstjärna som trodde sig bli avlyssnad när han sjöng i duschen. Dimitrelos orkade inte jobba med människor som helt uppenbart var skadade av allt för mycket festande och knark. Men när Talinda kom in till honom bestämde han sig efter viss tvekan för att ta jobbet. Det var nämligen en av hans bättre vänner som rekommenderat henne att söka upp honom.

Efter att ha fått Talindas mejlkontouppgifter satte Dimitrelos igång att söka av de meddelanden som skickats i hennes namn. Han märkte snart att kontot användes flitigt under alla timmar på dygnet. Det var uppenbart att den oinbjudne gästen inte slösade någon tid på annat.

Efter att under en längre tid ha gått igenom meddelanden upptäckte han att en IP-adress ständigt återkom. Med hjälp av ett program kunde han spåra adressen och när svaret kom kunde han först inte tro sina ögon.

Adressen ledde nämligen till det för honom välbekanta företaget Sandia. Ett av USA:s hemligaste och högst säkerhetsklassade laboratorier för atomvapenforskning.

Företag för kärnvapenforskning

Företaget låg i Albuquerque New Mexico och hade grundats av självaste Robert Oppenheimer. Mannen som sågs som atombombens fader och som var ansvarig för Manhattanprojektet som lett till bombningen av Hiroshima.

Kunde någon som arbetade på en så kvalificerad arbetsplats verkligen vara den skyldige? Dimitrelos tyckte att hela idén var löjeväckande. I stället var han övertygad om att en "Hacker" hade tagit sig in i företagets databas och använde deras uppgifter.

Att direkt kontakta företaget såg han som omöjligt då han väl kände till all den byråkrati som omgärdade sådana företag. I stället vände han sig till Jeff Fauver som var agent och dataspecialist på förvarsdepartementets avdelning i Albuquerque.

Fauver hjälpte gärna till trots att Sandia inte hade någon skyldighet att svara till honom även fast han var anställd på försvarsdepartementet.

I stället för att försöka tvinga fram något använde sig Fauver av sina kontakter på IT-avdelningen på Sandia. Strax fick han ett svar därifrån som menade att det troligen rörde sig om någon som hackat sig in på företagets datorer.

Svaret var inte goda nyheter för Dimitrelos som nu inte hade något att gå på. Att hitta någon som lyckats hacka sig in på Sandia var i stort sett en omöjlig uppgift. Men i stället för att ge upp begravde han sig i arbete och gick igenom paret Benningtons mejl ännu en gång. Med en diet av pizza och Coca-cola jobbade han sju dagar i veckan för att lösa fallet.

Efter ett tag hittade han ännu en IP-adress som han kunde konstatera bara användes på kvällen. Även denna adress kunde kopplas till Albuquerque. Dessutom var tiden för när de användes precis i linje med sju timmars arbetstid, för att sedan efter det fortsätta användas hemifrån.

Detta stärkte hans teori om att det var någon som jobbade på Sandia som var den skyldige.

Chester blir besatt av säkerhet

Fauver som skötte kontakten med Sandia kunde nu bevisa för företaget att det var någon på Sandia som var den skyldige till trakasserierna.

Samtidigt fortsatte familjen Bennington att få mejl och telefonsamtal mitt i natten. Det hela hade gått så långt att den tidigare så öppne Chester nu var helt besatt av säkerhet och köpte på sig alla möjliga sorts dyra säkerhetslösningar. Paret började också misstänka familj och vänner.

Dimitrelos råd var dock att inte slösa pengar, då intrånget i parets privatliv hade gått så långt att inget fanns att göra. Hackern hade tillgång till det mesta av det paret sparade eller använde elektroniskt. Dessutom var det viktigt för Dimitrelos att de fortsatte komma mejl som han kunde undersöka.

Fallet hade nu tagit stora proportioner. Det handlade inte längre bara om en rockstjärna som blev förföljd. Försvarsdepartementet kopplades in officiellt och en åklagare från Albuquerque kopplades in i fallet.

Med de befogenheterna kunde de snabbt få tillgång från Internetbolaget om vem som stod bakom adressen som skickade mejl kvällstid.

Internetbolagets uppgifter förvånade Dimitrelos. Bakom adressen fanns nämligen en 27-årig ensamstående mamma som fortfarande bodde hemma hos sin egen mamma. Uppgifterna om Devon Townsend som kvinnan hette fick Dimitrelos från hennes Myspace-sida. Inte kunde väl hon vara den skyldige, tänkte Dimitrelos.

Tillgång till det känsligaste

Townsend var anställd på Sandia och hade ordnat jobbet med hjälp av sin mamma. Trots att hon var så ung hade hon befogenhet på "Q-level security clearance". Det vill säga att som civil person ha tillgång till atomföretagets hemligaste och känsligast delar. Dimitrelos hade själv haft samma befogenhet när han jobbade för att skydda presidenter som Clinton och Bush. Dimitrelos kunde inte förstå hur någon som hade ett sådant ansvar kunde ägna i stort sätt hela sin arbetstid åt att förfölja en rockstjärna. En annan fundering han hade var att inte Sandia hade bättre koll på vad deras anställda höll på med under dagarna. Men efter att ha läst på om företaget insåg han att de nyligen hade varit inblandade i ännu en säkerhetsskandal. Sandias lösning på problemet då var att sparka den person som försökt göra något åt problemet. Vetskapen om detta och att Devon Townsend mamma var anställd direkt under säkerhetschefen, gjorde att Dimitrelos inte vände sig till företaget. Risken fanns att Devon skulle bli varnad och sedan kunna sopa igen spåren efter sig.

Under tiden hade Chester och Talinda Bennington ingen aning om att Dimitrelos var deras plågoande på spåren. I stället hade Chester just fått ett meddelande där det stod "Du kommer antagligen att behöva det här i morgon". Bifogat i meddelandet fanns schemat för inspelningen av bandets nya video. Han insåg då att det fanns någon därute som hade bättre koll på hans liv än han själv.

Förhöret

Den 14 november fick Dimitrelos tillstånd att göra ett besök på Sandia för att försöka få Townsend att erkänna. Han tog med sig sin gode vän Kevin Levy som fortfarande var i tjänst hos Secret Service.

När han kom till platsen där hon jobbade kunde han direkt lista ut vilket skrivbord som var hennes. Ett stort Linkin Park-klistermärke satt nämligen på en av datorskärmarna.

Townsend själv var inte där och hennes arbetskamrater skickades att hämta henne. Till slut dök hon då upp och på sig hade hon en bylsig huvtröja med favoritbandets logga tryckt på bröstet.

Dimitrelos presenterade sig som en pensionerad Secret Service-agent och bad att få ställa lite frågor. Dimitrelos, Levy och Townsend lämnade därefter Sandia och begav sig till en av Försvarsdepartementets byggnader där förhöret skulle äga rum.

Dimitrelos första fråga var:

Känner du till bandet Linkin Park?

– Ja, jag känner till dem. Jag har ju på mig deras tröja, svarade hon.

Sedan bad Dimitrelos Townsend att fylla meningar som han läste upp från meddelanden som Benningtons fått. Han började med ett meddelande från när paret försökt byta lösenord.

Ni blev tillslut smarta och försökte byta lösenord. Vad...

– betyder Japan, svarade hon.

Dimitrelos fortsatte den lyckade förhörsmetoden:

Den en 9 november skickade du en...

– en artikel om Internetförföljelser, fyllde Townsend in.

Sedan följde ett förhör där Townsend lugnt och sansat erkände att det var hon som varit Chester och Talindas plågoande.

Hon berättade hela historien om hur hon fått tillgång till hans mejlkonto genom ett massmejl och att hon efter det hade suttit och gissat lösenord till kontot. När det lyckats öppnades en hel värld av uppgifter och siffror om parets liv för Townsend.

När Dimitrelos frågade varför hon hade gjort det, svarade Townsend: "Jag hade tråkigt. Mitt jobb på Sandia tar bara en halvtimme om dan och resten av tiden hade jag inget annat att göra"

Dimitrelos försökte pressa Townsend på mer fakta och varför hon hade valt just Chester. Townsend förklarade då att hon var ett jättefan av Linkin Park och framför allt Chester Bennington. Hon förklarade också att hon försökt skydda familjen Bennington från tråkiga nyheter.

Det beteendet kände Dimitrelos igen från andra som ägnat sig åt att förfölja folk på Internet.

Townsend erkände också att hon visste att de hon gjorde var fel, men att hon inte hade kunnat sluta.

Bild på Townsend och Chester tillsammans

Samtidigt som Townsend erkände under förhöret med Dimitrelos, så gick poliser med tillåtelse av en federal domare från New Mexico igenom Townsends hus.

Där fann de en mängd föremål med Linkin Park. När de sedan gick igenom Townsends hårddisk hittade de tusentals av Benningtons mejl och över 700 foton tagna av paret. Townsend hade noggrant organiserat alla uppgifter hon hade om paret. Dessutom hittade polisen ett foto med en leende Townsend stående bredvid Chester. Med hjälp av sina uppgifter hade hon nämligen möjlighet att veta var han befann sig och därefter dyka upp där sångaren för tillfället var.

Senare samma dag kom ett SMS:s från Townsend till Chester där det stod: "jag är ledsen för vad jag har gjort er. Snälla ta emot min ursäkt".

Vill bara vara Charlie

Fallet var efter det mer eller mindre avslutat. För Townsend väntar nu en rättegång med en mängd åtalspunkter. Fram till dess beordrades hon att sitta i husarrest utan möjlighet att använda sig av varken datorer, mobiltelefoner, spelkonsoler eller något som kunde kopplas till Internet. Hon sparkades också från sitt jobb på Sandia. Företaget fick själva ta en hel del kritik för sin bristande säkerhet.

När Chester fick veta att hans plågoande blivit gripen fylldes han inte av lugn utan blev arg och mådde dåligt. Townsends terror hade förändrat honom som människa och nu längtade han bara tillbaka till den tid då han bara kunde vara Charlie.

Jesper Björnstedt Qvarsell ([email protected])