Skönt med skådisar som säger det vi tror de tänker

NÖJE

Magnus Sundholm om Hollywoodstjärnorna som är som natt och dag

1 av 2 | Foto: De båda storstjärnorna spelade mot varandra i filmklassikern ”Schindler’s list”.

HOLLYWOOD. För drygt 20 år sedan slog de oss med häpnad i ”Schindler’s list”.

När jag träffar dem dagarna efter varandra är det bara att konstatera att de inte kunde vara mer olika.

Kingsley tar sig på stort allvar och kräver att få bli titulerad ”Sir” medan Liam Neeson uppger att han tar roller för pengar.

Neeson är förstås en favorit. Det är skönt med skådisar som säger det vi cyniker tror att de tänker. Ungefär som när Max von Sydow lär ha sagt, ”Vissa roller tog jag för konsten, andra för resorna och somliga för pengarna”.

Neeson är lite av samma skola. Kingsley är det inte.

Där Neeson drar på munnen, imiterar Bono som imiterar Mick Jagger i en anekdot om barnuppfostran, jämför Kingsley sin senaste ”Boxtrolls” med ”Oliver Twist” och Dickens.

Sa jag att ”Boxtrolls” är tecknad stop-motion?

Neeson, som spelar huvudrollen i hårda ”A walk among tombstones”, diggar deckarböcker, särskilt de om Kurt Wallander och Harry Hole.

På frågan hur han väljer roller, svarar han:

– Vanligtvis funkar det så här:

(Låtsas hålla i en telefonlur)

”Hej, agent Chris, hur är läget? Vad? Jag skulle inte jobba med honom ens om ... Va, hur mycket? Seriöst? Och den spelas in i New York?

Han spärrar teatraliskt upp ögonen.

”Jag är med, jag kommer dit, jag är redo”.

Kingsley, som sedan han adlades 2002 vill att omgivningen kallar honom ”Sir Ben Kingsley”, berättar att han krävde att få ligga i en viss position i studion när han spelade in rösten till sin figur, Archibald Snatcher.

– Jag ville vara helt still, låta rösten göra jobbet och inte använda mig av något kroppsspråk.

Han fortsätter med en lång utläggning hur det fick honom att betona vokalljuden och hur det förstörde hans engelska och passade för rollfiguren som inte kan prata korrekt.

Neeson är raka motsatsen och tonar generellt ner sin egen insats så mycket att jag till slut undrar varför.

Han svarar med en ny anekdot:

– En stor del av mig tror fortfarande på Clint Eastwoods filosofi när det gäller skådespeleri som han förklarade för Charlie Sheen för många år sedan. Charlie ville då diskutera sin rollfigur i filmen och gick in i Clints trailer och tyckte att de borde lära känna varandra.

(Här börjar Neeson imitera Eastwoods sträva Dirty Harry-röst.)

– Charlie, du ska gå till några tejpade kors på golvet, säga några repliker. Vad är problemet?

Neeson skrattar och slår ut med händerna.

– Ska vi vara ärliga är det precis det som det här jobbet handlar om.

ARTIKELN HANDLAR OM