Peg Parnevik: Jag ska bli världsstjärna

Stor intervju om karriären, nya livet i Sverige – och kärleken: ”Vi kommer sitta i varsin gungstol”

1 av 6
NÖJE

Förra året blev hon artist utan att ha tid att förbereda sig.

Nu är Peg Parnevik tillbaka – med siktet på att bli världsstjärna.

– Det är dit vi siktar, säger hon.

Hon har lämnat Florida och korsat Atlanten, men palmerna vajar ändå lojt kring Peg Parnevik, 21, även om de är uppställda som dekoration runt trädäcket på en restaurang i Stockholm.

Ett par Raybans sitter halvt nedhasade på näsan, ett bländande leendet och en tjock täckjacka i solgasset som får termometern att svettas. Titeln på nya singeln ”Don’t tell ma” står broderad på ryggen.

– Den handlar om en kille som inte är den bästa killen, och jag vill inte berätta för mamma att det bara höll två veckor. Mamma är inblandad i det mesta jag gör. Förutom killar och tatueringar, säger hon och låter jackan glida av.

För ett år sedan släppte hon singeln ”Ain’t no saint” som ett otippat sidoprojekt efter succén med folkliga ”Parneviks” i TV3.

– Jag blev artist på mindre än en vecka, jag gick i skolan och vi skrev två låtar på skoj, så blev det skivkontrakt. Jag gjorde pr i Sverige, det var konstigt att göra det utan familjen.

Succén tog fart direkt. Hon kuskade ut på turné med en singel, och ett gäng oprövade låtar.

– På ett sätt var det skönt att de bara slängde ut mig, jag fick bita ihop och göra det. Men man vill ju ha tiden att tänka, repa och träna. Jag har aldrig gått någon traditionell röstträning. Det har jag nu.

Det är hemskt, jag hatar att vara borta från min familj.

Gick det för snabbt i början?

– Efter ”Ain’t no saint” försökte vi kanske lite för hårt, alla pressade mig och teamet att hitta nästa hit. Jag fick inte tid att bestämma mig för vilken artist jag ville vara, vilket mål och budskap. Där kom några låtar jag inte skulle göra i dag. Jag står för dem, men ”We are Ziggy” handlar om Carola, den skulle jag inte skriva nu när jag siktar på en amerikansk marknad.

Det första året har varit succé, med priser på P3 Guld och Grammis. Nu har hon skrivit låtar ihop med team av låtskrivare och producenter. I skrivande stund är hon i Sverige och förbereder ännu en turné. Resten av den sammansvetsade familjen är en långflight bort.

– Det tycker jag är jobbigast. Hade jag kunnat jobba i USA hade jag gjort det. Jag älskar att vara i Sverige men det är hemskt, jag hatar att vara borta från min familj, alla växer upp, man missar mycket. Min brorsa tar körkort, alla fyller år och får nya pojk- och flickvänner. Men vi har vår gruppchatt och facetimar hela tiden. Men tidsskillnaden är inte jättekul, mamma tycker om att ringa mig tusen gånger om dagen och det är alltid när jag jobbar eller ska lägga mig.

I Florida får du väl vara ifred för fans, hur är det i Sverige?

– Ja, jag älskar mina fans, men i Florida kan man känna sig ”normal”. Jag blir chockad när det samlas asmycket folk, barn som vill ta bild, att inte kunna göra normala saker. Jag är ju inte Rihanna än. De flesta blir chockade när jag gör normala saker, går jag på Ica får jag konstiga blickar, typ ”vad gör du här?”.

Är det så att du undviker vissa platser?

– Jag älskar att ta bilder med fans, men om jag har bråttom eller hänger med mina svenska småkusiner tycker jag att det är lite jobbigt att behöva vara både privat och offentlig på samma gång. Då blir det ”nej, jag orkar helt enkelt inte gå dit”.

Jag went for it och kysste honom framför min mamma, hans mamma, alla. Det var riktigt pinsamt dagen efter.

Sedan ett halvår tillbaka är hon tillsammans med Filip Kaspersen Lamprecht, 20, son till Kristin Kaspersen, 47, och barnbarn till Lill-Babs, 79. Kärleken har manifesterats i åtskilliga bilder på Instagram.

– Vi har känt varandra forever och vuxit upp tillsammans. När man är yngre leker man ju bara, men förrförra året kom de över på nyår. Då sa jag till Penny att ”jag ska pussa honom i kväll, han ska vara min nyårskyss” och went for it framför mamma, hans mamma, alla. Det var riktigt pinsamt dagen efter, men det var värt det. Om man tror på något ska man satsa på det. Är det någon du älskar så …

… ska jag attackera den.

– Ja. Men kalla det inte så, säger hon och skrattar.

Har ni flyttat ihop i Stockholm nu?

– Ja, mer eller mindre. Han bor hos sin mamma, jag bor hos kusinerna, Filip och familjens radhus i Åkersberga.

Hur är det att bo med honom?

– Han är min kille och bästa vän. Men jag har aldrig bott med någon utan min familj i ett annat land. Jag har inte skitbra koll på Stockholm. Förr tyckte jag inte om att ta tunnelbanan, jag ville inte ta fel. Jag har ingen bil här, som i Florida. Men jag älskar att bo med Filip, han har hjälpt mig jättemycket med att fixa så att det känns som mitt hem: var jag gymmar, våra kaffeställen, var vi käkar lunch och så.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag satte karriären på hold för en kille.

Hur är det att jonglera ett nytt förhållande och en ny karriär?

– Det är ganska svårt, han har precis påbörjat sin karriär och jobbar hårt och mitt jobb tar mycket tid. Men det är skönt att han vuxit upp med samma sak, med en mormor, mamma och kusin i rampljuset, så han är van. Hade jag haft en amerikansk kille hade han nog blivit rädd. Filip kan lugna ner mig när jag är stressad och passar rakt in i familjen.

Du har pratat om förlovning?

– Det var ett skämt, säger hon och skrattar.

Men har ni pratat om det?

– Ja, jag har lärt mig av pappa och Penny och tycker inte att man ska dejta någon om man inte har tänkt på framtiden. Då kan jag lika gärna vara singel och fokusera på jobbet. Men det där är inget jag tänker på just nu. Jag vill vara med honom, vi kommer att sitta som gamlingar i våra rocking chairs nånstans i southern USA men nu vill jag fokusera på min karriär. Den har precis börjat och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag satte den på hold för en kille. Filip är min bästa vän och min sidekick på den här resan.

Kommer han med på turnén?

– Jag tror att han följer med då och då, jag vill ju att han ska följa med och vara min groupie. Men jag vill inte pusha honom för mycket, han måste få fokusera på sitt jobb. Sedan är familjen i Sverige i sommar.

Jag vill träna rösten så att jag kan sjunga som Beyoncé

Kommer de följa med?

– Ja, gud. Bjuder man in en så kommer 50 personer, så många biljetter kan jag inte fixa.

Hur tänker du kring lansering utanför Sverige?

– Nu vill jag fokusera på Sverige, vi släpper en ep till midsommar. Jag vill göra Bråvalla och Way out west men släppa mer musik innan dess. Men det är klart att jag ska pusha my people, jag vill bli världsstjärna, det är dit vi siktar. Man ska inte göra något på halvfart, utan i 120 procent och sikta mot toppen. Det är klart att man ska konkurrera med de bästa om man ska bli bäst. Jag vill träna rösten så att jag kan sjunga som Beyoncé och att rösten håller.

Drar du in mycket pengar?

– Nej, man tjänar inte jättemycket som artist. Folk köper inte skivor längre, utan får åka ut på turné men jag är inte sån som vill köra hundra gig en sommar för att få in pengar. Mamma och pappa har lärt oss att det inte handlar om pengar. Jag har just startat min karriär, är väldigt ny och vill lära mig allt på rätt sätt. Om jag blir Beyoncé och tjänar skitmycket är det skitkul.

ARTIKELN HANDLAR OM