Peter Haber om Martin Beck: ”Hans ensamhet har förstärkts”

NÖJE

I 20 år har Peter Haber spelat Martin Beck.

38 filmer. 57 timmar. Ändå hittar han ständigt nya sidor hos kriminalkommissarie Beck.

– Hans ensamhet och tvivel har väl förstärkts under åren, säger Peter Haber.

1 av 2
Peter Haber spelar mot Kristofer Hivju i de nya Beck-filmerna.

Peter Haber, 65, är aktuell med fyra nya Beck-filmer. Den första, ”Ditt eget blod”, sänds på nyårsdagen.

Men för tillfället är det något helt annat som uppfyller skådespelarens tankar.

– Jo, tack, det står bra till, säger Peter Haber när Nöjesbladet når honom på telefon.

– Men vi sliter livet ur oss, Helena af Sandeberg och jag. Vi håller på att repetera en pjäs som heter ”Heisenberg”, som vi ska spela på Scala om allt går vägen. Håll tummarna! Man blir ju så skraj när man ser affischer och allting, men det är hemskt roligt, väldigt stimulerande och jättesvårt. När vi går från repetitionerna kan vi känna att det ryker från huvudena på oss. För att vi har tänkt så mycket, säger han med ett skratt.

”Heisenberg”, som regisseras av Tereza Andersson, och har premiär i slutet av januari, är Habers första insats på teaterscenen sedan 2011. Då gjorde han en kritikerrosad prestation i ”Ingen mans land” på Stockholms stadsteater, där sambon Lena T. Hansson stod för regin.

Har inte tröttnat på Martin Beck

Teatern är trots allt en slags grundplåt i skådespeleriet, påminner Peter Haber, vars långa karriär spänner över såväl bioduken, som tv-serier och teaterscener. Han har axlat roller som Carl Hamilton i filmatiseringen av Jan Guillous ”Fiendens fiende”, ondskefulla Martin Vanger i ”Män som hatar kvinnor”, Sunes pappa Rudolf och polisen Martin Beck.

Den sistnämnda har han spelat i 20 år och 38 tv-filmer, varav fyra nya släpps från och med nyårsdagen. Och än har Peter Haber inte tröttnat på att gestalta hela Sveriges favoritpolis.

– Handen på hjärtat – jag har inte blivit trött på honom. Däremot kan jag respektera om andra har blivit trött på honom, som publik eller recensenter. Sedan har vi ju fått väldigt mycket nytt blod också. Som Kristofer Hivju, som jag tycker är fantastisk att arbeta med. I den här omgången finns också en ny rollkaraktär som Jennie Silfverhjelm spelar eminent, tycker jag.

Hur har han förändrats genom åren, Martin Beck?

– Både han har förändrats och samhället har förändrats. Den senaste filmen började ju med att han vill säga upp sig. Han bär på någon slags uppgivenhet, att här har jag ägnat ett helt liv åt detta och allting blir i grunden bara värre. En slags existentiell meningslöshet i sitt liv, säger Peter Haber och fortsätter:

– Martin Beck arbetade inte som polis. Han är polis. Det sitter i hans blodomlopp, i märg och ben. Sen förändras ju tillvaron, för han säger ju faktiskt upp sig här i första filmen, men lockas tillbaka fast till en annan roll och position. Men hans ensamhet och tvivel har väl förstärkts under åren, tror och tycker jag.

Så många år med Martin Beck – kan du känna att ni smälter ihop? Du blir han och han blir du?

– Normalt brukar jag säga att när det är slut för idag och tack för idag, då blir jag mitt privata jag och åker hem. Men det är klart att varenda roll du gör, vare sig det handlar om film eller teater, så finns det ju delar av dig själv som kommer med i den rollfiguren. Du kan inte bygga en rollfigur på att härma. Du måste ta med någonting ur din egen själ. Men vad det är, det vet jag inte.

Du har inte analyserat det?

– Nej, jag låter det vara. Men det är viktigt för mig själv att påpeka att jag har gjort den här personen väldigt många gånger, men att det aldrig ska gå per automatik. Du får alltid försöka hitta nya sidor hos rollfiguren. Du måste söka på djupet. Och det går ju. Människan är faktiskt outgrundlig. Det finns ju människor som har levt tillsammans i många år och upptäcker nya sidor hos sin partner ofta.

Vad kan du känna igen dig i hos Martin Beck?

– Martin Beck är ju en ensam person. Jag är inte ensam, men den där känslan av ensamhet och att du är egentligen bara dig själv och inte så hjälpt av omgivningen det kan jag känna igen mig i.

”Ditt eget blod” börjar med att Martin Beck försöker vara pensionär. Du fyllde nyligen själv 65. Hur går tankarna på ett eget pensionärsliv?

– Ja, fråga mig som håller på att repetera huvudet och häcken av mig, säger Peter Haber och skrattar.

– Jag fyllde pensionär den 12 december, men för tillfället är det inte något pensionärsliv.

Lockar det dig?

– Nej, inte just nu. Det kanske kommer, men för tillfället är jag väldigt stimulerad av mitt arbete.

Precis som Martin Beck, då?

– Precis, det är kanske lite lika för mig. I början av filmen har han en far- och dotterhelg på Trosa stadshotell, där dottern Inger (Rebecca Hemse, reds. anm.) försöker entusiasmera honom med att han kan ut och resa. Men han känner sig helt handfallen. Vad ska han göra med sitt liv? Det kan jag känna igen mig i. Jag älskar att vara ledig, men om jag plötsligt skulle klippa med det yrke jag haft i 40 år och göra ingenting så vet jag inte vad som skulle hända med mig.

Hur ser ditt 2018 annars ut?

– Ärligt talat så vet jag inte. Jag väntar på ett eventuellt besked från Tyskland där jag har filmat en del, men det finns inget konkret och fastslaget, så jag vet helt ärligt inte hur det blir.

Han funderar en kort stund och brister sedan ut i ett litet skratt.

– Så 2018 är luft än så länge. Jag kanske blir pensionär ändå! Man vet ju aldrig.

Här är avslöjandena i Persbrandts bok 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM