”Gomorrah” är ren gangsterperfektion

avKarolina Fjellborg

NÖJE

Italien vinner!

Sannolikt inte Eurovision Song Contest – men däremot racet om Europas starkaste tv-dramatik.

”Gomorrah” målar ett mästerligt, skrämmande och nästan obehagligt realistiskt maffiaporträtt.

Nästa vecka drabbar närmare 40 länder samman i Köpenhamn, för att slåss om segern i den 59:e upplagan av Eurovision Song Contest.

Farligt svängig, djupt urringad polsk sexism möter en upphottad version av skäggiga damen i österrikisk lyxförpackning möter nordiskt vemodig norrman – och så vidare.

Armenien är tydligen favorittippade (av anledningar jag inte förstår mig på), liksom Sverige, påstås det (men är vi inte alltid det, enligt oss själva?) – men utgången känns svår att sia om i år.

Inget bidrag är överlägset bra.
 

Jag kan dock här och nu lätt avgöra vilket land som ska ha tolvpoängaren för starkaste europeiska tv-serie 2014. Så här långt i alla fall – och sannolikt för hela året.

Och nej, det är inte kvalitetsdramafabriken Danmark (även om ”Arvingarna” är ett ess i leken), och det är inte alltid pålitliga Storbritannien (trots att ”Sherlock” som vanligt var en orgie i finess, och det garanterat snart kommer något kriminaldrama som dränker oss i oemotståndligt, tröstlöst mörker).

Det är Italien, för ”Gomorrah”.
 

Roberto Savianos omtalade bok om Neapel-maffian Camorra, som blev en suverän film 2008, har nu blivit tv-serie i tolv avsnitt, i regi av bland andra Stefano Sollima, som gjorde starka ”Romanzo criminale” för ett par år sedan.

Jag har kollat in de tre första avsnitten (premiären är på HBO Nordic 7 maj), och är helt fast i maffians slemmiga bläckfiskarmar.

Det är så skrämmande, så realistiskt, så fult, skitigt och elakt, så förföljelsemaniskt, så hämndlystet, så fascinerande. Så absurt i sin skildring av familjelivet (att som son svära vid middagsbordet är inte okej – men att klara av att döda människor utan att blinka är obligatoriskt). Och så underbart ... italienskt.

Kläderna, kaféerna, torgen, attityderna, stengränderna, inredningen ... Familjen Savastanos boning är en guldmålad Liberace-dröm!

”Gomorrah” är rent rysarbra.
 

Det är en mardröm i solljus, om familjen Sopranos otäckare, och långt mäktigare, europeiska släktingar.

Gangsterperfektion.

1 av 3

KARROMETERN

Stekhett ”Fargo” (HBO Nordic) är en frostbiten pärla. Och den som hittade Allison Tolman borde få ett fint pris.

Ljummet ”Om en pojke” (SVT1) har sina tveksamma ögonblick, men jag kan ändå inte riktigt värja mig mot duon David Walton-Benjamin Stockham.

Iskallt ”Once upon a time” (Kanal 11) är numera en enda röra.

ARTIKELN HANDLAR OM