Little Jinder: ”Jag är ganska trött på mig själv”

NÖJE

Förra året var det mest kaosartade i hennes liv.

För Nöjesbladet berättar Little Jinder om känslan av att allt är över, Spy bar-bråket med Lorentz och varför relationer inte fungerar.

– Jag har aldrig varit rädd för något men det har också skadat mig, säger hon.

Ex-pojkvännen hör en radiointervju om kommande albumet ”Hejdå” och ringer i panik.

”Kommer du att ta livet av dig när skivan kommer?”.

Little Jinder suckar över dramatiken, tänker ”men snälla” och avvärjer snabbt den felplacerade oron.

Ja, hon är redo att säga hejdå. Till mycket, och till sig själv.

Men bara till viss del.

Det Josefine Jinder, 30, vill är att andas ny luft.

Två album och flera år av frispråkig ärlighet har fått henne att bli mer eftertänksam.

– Jag är ganska trött på mig själv och det kommer också att märkas, det är därför plattan heter ”Hejdå”. Det handlar framför allt om en livsstil som jag haft och som känner att jag vill backa undan från. Den här flyktigheten och att jag säger ja till allt, säger hon.

– Den här konstiga oräddheten är en naiv sida som jag känner mig klar med. Allting för mig har varit ”jag provar, det kan bli kul”. Allt från medial exponering och ”Så mycket bättre” till droger och relationer. Den oförsiktigheten har skadat mig ganska mycket och gjort att jag känt mig väldigt utfläkt. Jag är inte beredd att offra mig själv på det sättet igen.

Little Jinder tystnar, men bara snabbt.

– Jag är väldigt impulsiv och har kunnat tala för mig. Försvara mig. Men det gör också att folk har en uppfattning om mig som är rimlig, och sann. Vilket är ganska jobbigt, för jag kan inte gömma mig från det. Och det är det jag känner att jag måste backa från, för jag orkar inte riktigt med det.

1 av 3 | Foto: Stefan Jerrev ng / STEFAN JERREV NG / 2800

”Kan inte bli paj”

Ändå är nya albumet, som släpps i september, lika ärligt som vanligt. I dag släpps videon till nya singeln ”Heartbreaker”, en låt om att inte fästa sig i relationer, som gästas av Lorentz.

Är du så som person? Att du inte tycker om att fästa dig?

– Ja. Det är väl en ansvarsgrej, att känna att man riskerar för mycket. Jag orkar inte investera så mycket känslor i någonting när jag är så upptagen av annat. Om jag skulle bli hjärtekrossad nu så skulle jag inte orka jobba. Och jag kan inte bli paj en gång till. Jag har för dåliga erfarenheter av relationer, så jag vill inte utsätta mig för det igen. Det är säkert en dum försvarsmekanism, men jag har naturligt sökt mig till konstiga personer.

På vilket sätt konstiga?

– De relationer jag haft de senaste tre åren är så konstiga att man bara ”jaha, hur står det till?”, ha ha. Dels har jag haft affärer med folk, som jag inte behövt stå för. Sedan har det varit konstiga personer rent personlighetsmässigt, som jag har tyckt varit roliga bara för de varit fel. Och då behöver jag inte känna att det är något att satsa på, vilket har gjort att jag orkat vara i det. För då har det inte gjort så mycket om det skitit sig.

Var du inte rätt kär nyss?

Little Jinder är tyst. Flinar.

Eller du kanske bara trodde det?

– Ja, eller vi är i alla fall inte ihop längre. Men jag borde inte prata så mycket om det.

Jag har ändå sett dig som en person som är modig med kärlek.

– Ja, men jag kastar mig ju in i det och har åkt på några feta smällar tidigare. Men jag är väldigt romantiskt lagd. Men det tråkiga är att nu känner jag mig rätt uppgiven inför det. Jag är inne i en ganska cynisk fas.

”Höll på att slåss”

Första gången Little Jinder träffar Lorentz sätter han sig i en taxi och skriker ”Little Jinder, din jävla tönt”. Relationen blir fortsatt ”jiddrig” i åtta års tid.

– Vi har haft en sådan konstig energi mellan oss. Dissat varanda fram och tillbaka, men egentligen alltid gillat varandra. Men för något år sedan spårade det ur och vi började nästan slåss på Spy bar. Och efter det blev vi vänner.

Vad hände? Det känns som att det går långt om man nästan börjar slåss.

– Ja, jag blev riktigt arg. Jag tyckte han var så dryg. Men det hade byggts upp under alla dessa år. Men efter det så behövde vi prata ut men vi visste inte riktigt om vad. Men så blev vi kompisar och det naturliga steget blev att han kom och hängde med mig i min studio.

Vad handlar majoriteten av albumet om?

– Om hur jag mått de senaste två åren. Jag har för det första varit extremet deprimerad och känt att allt varit över. Jag kände att jag hade nått mitt mål, inget utmanade mig. Förra året var också det mest kaosartade året i mitt liv. Det var som ett undantagstillstånd.

Little Jinder blev av med lägenheten, hade inget hem och drabbades av extrema otrygghetskänslor. Situationen löste sig, men satte spår.

– Så det finns ett ”det är över”-tema på plattan. Det var en skitjobbig höst och det är också lite därför jag vill säga ”hejdå”. Rasera allting och börja om på nytt.

Opiumhål i Kina

Och hur känns allt nu?

– Att släppa skivan känns kul, men framför allt känns det roligt att det är helt tomt efter höstturnén. Det triggar mig som fan! Att jag inte vet vad jag vill göra sen.

Hon skrattar till.

– Jag borde åka till Kina och lägga mig i ett opiumhål i ett halvår. Drömma ihop hur min framtida skiva ska se ut. Det känns som jag skulle må bra av det. Komma hem med någon konstig opiumshaman.

Som säkert också kommer att vara din pojkvän.

– Ha ha, absolut! Jag blir faktiskt alltid ihop med folk jag jobbar med.

Är det för att du har så nära till dina känslor när du skriver så att det är bara öppet för folk att kliva in?

– Exakt! Vill du bli min psykolog? Hon sa samma sak till mig, att det är de enda sunda relationerna jag har för då öppnar jag upp mig ”på riktigt”. Det är jätteobehagligt, men så är det. Så tar det slut och så kan vi inte jobba ihop mer. Och då måste jag börja jobba med nya personer.

Hon skrattar, igen.

– Men på något sätt måste allt gå framåt.

Kändiskockarnas miljoner 00:39
ARTIKELN HANDLAR OM

Musik