Ardalan Esmaili: ”Hur många ickevita har du sett i en huvudroll?”

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:
Uppdaterad:
Ardalan Esmaili är bland annat aktuell i polisserien ”Rebecka Martinsson”.
Foto: MAGNUS SANDBERG
Ardalan Esmaili är bland annat aktuell i polisserien ”Rebecka Martinsson”.

Norrländsk polis i onsdags och torsdags i TV4, iransk charmör under fredagskvällen i SVT.

Ardalan Esmaili, 34, visste att rollen i ”Charmören” skulle få stor betydelse i hans liv.

– Filmen är väldigt sexuell. Jag visste att den nog skulle kosta mig att inte våga återvända till Iran på ett tag, säger han.

Med skådespelare kan det ju bli så, för att (nästan) citera Per Gessle:
Här kommer alla filmerna och tv-serierna på en och samma gång.

Så är det just nu för Ardalan Esmaili.

Även om få går på bio i dessa coronatider, så visas i alla fall det starka danska gisslandramat ”Ser du månen, Daniel” på ett antal biografer. Där spelar han Majeed, en syrisk mellanhand mellan gisslan och IS-terroristerna.

– Den personen finns på riktigt. Det som främst lockade var att få jobba med Nils Arden Oplev, regissören (mest känd för Millennium-filmen ”Män som hatar kvinnor”). Jag jobbade samtidigt med en film på Irland och flög in till Göteborg och till Jordanien för de scener jag är med i.

På SVT under fredagskvällen visades Milad Alamis långfilm ”Charmören” (2017). Den mycket sevärda filmen finns kvar på SVT Play i en månad till. Den fick sorgligt nog inte så mycket uppmärksamhet när den gick på bio här som i hemlandet Danmark. Eller internationellt. Ardalan spelar Esmail, en ung iranier som försöker ligga sig till äktenskap och uppehållstillstånd i Danmark.

Och i onsdags och torsdags visade TV4 femte och sjätte avsnitten av populära polisserien ”Rebecka Martinsson”, där de två poliser som Eva Melander och Ardalan spelar, hamnade i trubbel. Vi ska inte avslöja hur, för de som ännu inte har sett avsnitten.

– Det kör ihop sig väldigt mycket för Tommy Rantakyrö, kan vi väl säga, säger Ardalan och skrattar. Han berättar att han häromdagen fick mejl från en riktig polis som han hade lärt känna lite grann när det varit poliskonferens på samma hotell i Kiruna där skådespelarna bodde under inspelningen.

– Han skrev att han älskade min dialekt och trodde på mig som polis. Det var ett gott betyg.

Foto: MAGNUS SANDBERG
Ardalan Esmailis familj flyttade från Teheran till Skellefteå när Ardalan var två år.

Flyttade efter gymnasiet

Vägen från Irans huvudstad Teheran till att spela Kiruna-polis är inte så lång som man kan tro.
Ardalans föräldrar var arkitekt (pappa) respektive lärare (mamma). De bestämde sig mot slutet av kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet att flytta utomlands.

– Mina föräldrar var rädda för att min äldre bror på sikt kunde bli inkallad till militären. De såg ingen framtid för barnen i Iran. Planen var att flytta till USA, där vi hade släkt, men det blev Skellefteå.

Ardalan var bara två år, så det är inte så konstigt att han identifierar sig själv som norrlänning.

– Jag flyttade därifrån efter gymnasiet men åker upp och hälsar på så ofta jag kan. Mina föräldrar öppnade pizzeria och blev restaurangägare. Det var nog en chock för dem att komma dit mitt i vintern. Men jag tror de uppskattade lugnet. Och Sverige då… det var Olof Palme-andan, en väldigt solidarisk anda. Ett äldre par som nu gått bort, Gunnar och Britta, tog hand om och stöttade familjer, det var deras kall i livet. Kommunen stöttade också väldigt starkt flyktingar som kom dit.

Under gymnasieåren fick Ardalan göra praktik på Film i Västerbotten. Där fick han och den några år äldre Milad Alami, de hade känt till varandra genom att båda hade iranska föräldrar som kom till Skellefteå ungefär samtidigt, pröva på att göra kortfilmer.

– Film i Västerbotten var en stor grej för mig. Wow, det här vill jag hålla på med, kände jag.

Läste regi i Köpenhamn

Milad flyttade till Köpenhamn och gick regilinjen på danska filmskolan. Ardalan gick Fridhems folkhögskola i Svalöv i Skåne och sedan Teaterhögskolan i Stockholm. Det blev teater på Dramaten och Unga Klara. Och så återförenades de båda skellefteåkillarna i ”Charmören”.

– Jag var tvungen att lära mig prata persiska och danska utan svensk accent, det är sådana utmaningar man vill ha som skådespelare.

Han förstod samtidigt att han efter filmen, kanske inte längre skulle kunna återvända till sina föräldrars forna hemland. Det han har besökt med dem med jämna mellanrum ända sedan femårsåldern.

– Jag beundrar verkligen de regissörer i Iran som vågar stå för sina åsikter. Som Mohammad Rausolof (som vann Guldbjörnen vid senaste filmfestivalen i Berlin). Men så dömdes han ju till fängelse. Och ska man skildra intimitet, får man vara kreativ på ett annat sätt, i västvärlden kan man gå direkt på en sexscen.

– ”Charmören” handlar om klass, identitetssökande och ensamhet och är inte regimkritisk på det sättet. Det är det sexuella, där är det en väldigt explicit film, därför vet jag inte om det kanske skulle vara farligt att återvända till Iran. Så nu har jag inte varit där sedan dess.

Ardalan och jag sågs första gången på Cannesfestivalen för två år sedan. Han var där lite grann för möten kring ”Charmören”, då på väg ut i resten av filmvärlden. Men mest som pojkvän till Evin Ahmad, 29, och för att gå på röda mattan med henne när franska filmen ”Girls of the sun” hade världspremiär. Där spelar hon kurdisk frihetskrigare.
De har varit tillsammans i fem år.

Foto: CAROLINA BYRMO
Flickvännen Evin Ahmad.

Träffade flickvännen på teatern

Finns det både för- och nackdelar med att vara ihop med någon som har samma yrke?

– Fördelarna är att hon förstår mig och att jag inspireras av henne. Nackdelar… det är ju inte exotiskt för henne att man är skådis, så hon är aldrig imponerad av mig (skratt).

De träffades genom teatern. Delade på rollen som Hamlet på Folkteatern i Göteborg. Spelade ”X” ihop på Unga Klara.

– Det var under den perioden vi blev tillsammans. Under en pjäs om Sveriges rasistiska historia hittade vi varandra, säger han och skrattar.

Då har vi nämligen redat pratat om att något annat som förenar dem är hur de hjälper varandra med de tankar och den frustration som ibland uppstår kring den strukturella rasism som finns i deras bransch.

Ardalan har sin bakgrund, Evin är född i Stockholm, med kurdiska föräldrar från Irak och Syrien.

– Hur många icke-vita har du sett i huvudroller, där de inte är gangsters eller terrorister eller att deras etnicitet inte är deras funktion i berättelsen? frågar Ardalan.

Jag blir svarslös.

Han räknar bort Fares Fares, flickvännen Evin och sig själv, för de har fått sina huvudroller i Sverige av regissörer med invandrarbakgrund.

– Den enda jag kommer på är Alexander Karim i tv-serien ”Advokaten”, säger han, och fortsätter:

– Film skapar empati, sympati, förståelse, därför är det här viktigt. Självklart ska vi kunna spela dessa roller också, men avsaknaden av dessa kroppar i stora roller som inte berör kriminalitet eller våld, utifrån deras bakgrund, gör det väldigt problematiskt.

– Vi jobbar med fiktion. Om vi inom film inte kan fantisera längre bort än tankelösa reproduktioner av våra fördomar. Då är vi dömda. Då har vi misslyckats.


Ardalan Esmaili om…

… favoritskådespelare:
Robert De Niro. Filmer som ”Taxi driver”, ”Tjuren från Bronx, ”Casino”. Daniel Day-Lewis. Brad Pitt. Cate Blanchett. Såg om ”Blue Jasmine” nyligen, hon är på en helt annan nivå. Bland svenska har jag alltid gillat Eva Melander. Min vän Pablo Leiva Wenger, vi har jobbat mycket ihop på teatern. Och Christopher Wagelin, alltid trovärdig både som komisk skådespelare och i drama.

… Susan Taslimi, iransk skådespelerska som flydde till Sverige 1987 och som är med i ”Charmören”:
– Mina föräldrar är enormt stolta för att jag fått spela mot henne. Alla iranier i den generationen känner till henne. På 1980-talet var hon som Meryl Streep i Iran. Gjorde fantastiska rollprestationer.

… Brian De Palma, regissörslegend, som han fick jobba med några dagar i filmen ”Domino”:
– Att få jobba med honom, som gjort ”Scarface”, är bland det största jag har gjort. Han har en otrolig blick, castar de han vill ha, sedan lägger han sig inte i så mycket. Hur filmen blev vet jag inte. Det blev massor av jidder och tjafs mellan honom och produktionen, så han var inte med vid klippningen av filmen.

… att spela terrorist i tv-serien ”Gråzon” för två år sedan:
– Kommer man in i en biroll och bara ser ond ut, det är inte intressant. Men det här var en huvudroll. Då finns det ett intresse från alla håll att undersöka vem människan är, då får man vända på varenda sten.

… hur viktigt skägget är för honom:
– Inte alls. Men det är roligt… jag har haft skägg i nästan allt jag har gjort. Det är för att produktionerna har överlappat varandra, för kontinuitetens skull har jag inte kunnat ändra på det. Så fort jag är klar med ”Snöänglar” åker allt av. Eller… jag får se.

Publicerad:

LÄS VIDARE