Tack Gud och Micke Leijnegards heliga ande för 2 millimeter

1 av 5
NÖJE

Två millimeter?

Två millimeter!

Tack Gud och Micke Leijnegards heliga ande för två millimeter.

Det var bra att Anders Svensson, Richard Richardsson och Martin Lidberg gick till final för att de är killar. Det var bra att Maria Rooth gick dit för att hon är tjej.

Ja. Mm. Så banalt tänker jag efter att två millimeter avgjort nattduellen till hockeyspelarens fördel.

Efter nio säsonger med ”Mästarnas mästare” är vi så vana vid könsöverskridande tävlingar att vi glömmer hur radikalt det är. Deltagarna är sprungna ur en rörelse besatt av att dela upp män och kvinnor, som i huvudsak undviker mixtävlingar till och med i schack, biljard och dart, men på plats i mästarhuset är de hopklumpade.

Tio år som sportreporter har lärt mig att uppskatta breddidrotten. Nog lockar den till sig en del idioter, men när plus lagts till minus har föreningarna fostrat mer än de förstört. Tre år i en klubb och du kommer ut som en aningen mer empatisk och trevlig typ.

Det ledsamma är att den isolerar könen. Biologin gör våra kroppar annorlunda, men det är sporternas regelverk som tar fasta på skillnaderna. Det är inte av naturen givet att vi just ska spela basket, hoppa stav eller köra isracing, disciplinerna hade kunnat vara lite mer som i ”Mästarnas mästare”, anpassade för gemensamma startfält.

Bättre än norska mästarna

Jag är inte dum. Vissa grenar är i sin renhet för läckra för att plocka bort. Hundra meters löpning. Tungviktsboxning. Frisim. Men hur fint vore det inte om alla hundratusentals barn som tågar till gympahallen, ridhuset och fotbollsplanen varje vecka hade mötts av lagkamrater av båda könen? Om Mästarnas mästare inte inspirerades av idrottsvärlden utan tvärtom?

Inte heller i programmet är reglerna perfekt kalibrerade varje gång. Emellanåt har den svenska versionen vägt upp fel vikter och mätt galna avstånd, men dem är bättre än norska Mesternes mester som fortfarande väntar på sin första kvinnliga totalsegrare (Sverige har haft två, Magdalena Forsberg och Danijela Rundqvist).

Nu är säsong nio snart avgjord och finalgruppen utgörs inte av kvartetten Maria, Janni, Helen och Therese. Heller inte av Anders, Richard, Martin och Jonas. Finalen är blandad. Det är inget konstigt med det, och att det inte är konstigt är faktiskt alldeles fantastiskt.