NEJ! Björn, man kan inte ta dig på allvar

avMarkus Larsson

Publicerad:

Markus Larsson om Ranelid-gate

Markus Larsson.

Björn Ranelid?

Hej, igen.

Snälla, lyssna för en gångs skull.

Nu får det vara nog.

Att föra ett sansat resonemang om Melodifestivalen är dödfött.

Det är som att undervisa en kackadua i kvantfysik. Det faller på sin egen orimlighet.

Men jag gör ett försök.

Björn, om det finns riktiga hot mot din person och din familj, såna hot som exempelvis är värre än diverse glåpord i den lilla ankdammen Twitter, kan jag verkligen förstå om du vill lämna tävlingen.

Det är inte värt det.

Men här utgår jag i från att du inte lever med skyddad identitet, att du överreagerar och att vi fortfarande håller på med en banal tv-lek.

Där är du inte lika hotad och hatad och förföljd som du tror. I så fall hade du aldrig gått till final i Melodifestivalen. Sen att många tycker att du inte har en plats i tävlingen – vad väntade du dig? Du ställer inte ­ direkt upp med en ny ”Waterloo”.

Och du är, oavsett vad man tycker om ”låten” ”Mirakel”, den kommande finalens stora behållning. En galen och frisk och oberäknelig fläkt som kan blåsa omkull allt motstånd utom Danny och Loreen.

Dessutom misstänker jag att ”Mirakel” har fått ett ­ännu större stöd än i Leksand. Du och Sara Li är inte outsiders eller underdogs eller uträknade längre. Ni är favoriter.

Därför blir det senaste utspelet märkligt. Det går inte riktigt att ta på allvar. Det känns snarare som en uttänkt och noggrant planerad pr-kupp.

Och om ”kvinnan är första könet” – varför märks och syns din duettpartner Sara Li så lite i den här ­debatten? Frågade du hur hon kände och tyckte innan du började yra om att dra dig ur? Jag tvivlar.

Utan Sara Li är ”låten” ”Mirakel” verkligen värd mindre än noll poäng. Det krävs två personer för att spela pingis. Och det är Sara som bär den tyngsta ryggsäcken i ”Mirakel”. Hon sjunger trots allt nån form av ­ refräng.

Så knalla upp på scenen i finalen, håll i ett räcke, säg ditt ”herregud” och ”oj oj oj” och ”Ja, så är det!” och få det överstökat.

Det kommer fungera alldeles utmärkt.

Däremot fungerar det inte att älta vad några enstaka personer skriver och tycker. Det fungerar inte att spela ”nu lämnar jag båten”-kortet igen. Det är som den där pojken som ropade varg – nästa gång kommer ingen att lyssna.

Det här är kanske inte mycket väsen för ingenting.

Men det är förbannat mycket oljud för ett bidrag som på sin höjd kommer sluta fyra i finalen.

Kan vi vara överens om det?

Bra. Då går vi ­vidare.

Jag förlåter dig.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM