Game, set, fashion!

1 av 4 | Foto: Aftonbladet arkiv
Suzanne Lenglen (till vänster), Billie Jean King (mitten) och May Sutton (höger) har alla tre varit stora föregångare när det gäller tennisen och dess utveckling, både ur kvinno- och modeperspektiv.
NÖJE

Den fängslar, sporrar, ger vältränade ben – och den rätta looken.

Tennis är inte bara sport, det är också mode.

Vi har tittat närmare på tenniskläderna och några av dess stilikoner genom tiderna.

Foto: Aftonbladet arkiv
John McEnroe och Björn Borg är kanske tennis-historiens mest kända kombatanter. Deras känne-tecken på spelplanen kom också att avspegla sig i deras kläder. Den elegante, iskalle Björn Borg mot den bufflige humörmänniskan John McEnroe.

På den ena sidan, den glamorösa amasonen Maria Sjarapova i en pastell-färgad halterneckklänning och matchande solskärm. På den andra, muskelpaketet Serena Williams i en färgsprakande catsuit som nästan visar mer än den döljer. Två rivaler som inte bara skickar stenhårda bollar över nätet utan också tydliga signaler om att tennis i dag är så mycket mer än bara idrottslig prestation.

Historiskt sett måste tennis vara en av världens snyggaste sporter. Föregångaren till den moderna tennisen kallades lawn tennis och spelades för första gången i England 1873 på en timglasformad bana. Sporten blev snabbt populär och började spridas över världen.

Dåtidens tennisspelare hade ett särskilt sinne för spelets estetiska dimension – de spelade elegant i tjusiga kläder och avrundade det hela i syrenbersån eller på verandan. På den här tiden var tennis mer av ett sällskapsspel än en idrott, vilket också syntes i den formella klädseln. Männen spelade i vita långbyxor och långärmade skjortor, matchat med kavaj, fluga och stråhatt. De vita kläderna hade funktionella skäl – outfiten var minst sagt varm, och vitt maskerade svettfläckar och reflekterade bort solljus bättre än andra färger. Dessutom visade den vita färgen på hög status och prestige.

Sportande damer var över huvud taget inte särskilt vanliga i slutet av 1800-talet, och sportmode var i stort sett obefintligt. När väl kvinnor fick tillträde till tennisbanorna ansågs fotsida klänningar i flanell eller kraftig bomull som satt hårt åt runt midja och handleder vara en passande mundering. Dessutom bar de underkjolar och korsetter som begränsade rörelsefriheten, och till det hatt och handskar.

Emma Lindblad.

Varken spelet eller samhället ser i dag ut som det gjorde i tennisens linda i 1870-talets Storbritannien, med sitt utpräglade klassamhälle. Tennisen var från början en sport för den rika överklassen, och den var sammanvävd med societetslivet. Än viktigare än själva spelet var det sociala livet som tog plats runt omkring. Det här var en tid då sport och mode började integreras, men varken material eller samhällsnormer såg ut som de gör i dag. Att spela i korta shorts och linne hade vid denna tid varit skandalöst och otänkbart, säger Emma Lindblad som forskar om samtida mode vid Centrum för modevetenskap på Stockholms universitet.

Det enskilda plagg som i dag allra mest förknippas med tennis dök upp på 1930-talet: pikétröjan. Denna till synes enkla bomullströja med kort eller lång

René Lacoste.

ärm, krage och knappsprund lanserades av den franske tennisstjärnan René Lacoste 1933. René Lacoste gick under öknamnet Krokodilen och lät brodera den sedermera klassiska Lacostelogotypen på sina matchtröjor. Tenniströjan var född, och i dag är krokodilen ett av världens mest kända varumärken.

Under samma årtionde gjorde britten Fred Perry entré. Han anses numera vara den bäste tennisspelare Storbritannien någonsin har fått fram. Inte nog med att han utvecklade en mycket effektiv skuren backhand som överrumplade motståndarna – han sågs också som en bildskön publikfriare med sina symmetriska drag och för tennis perfekta fysik. Om en match nådde ända till fjärde set brukade han alltid

Fred Perry.

byta om till bländande vita byxor och en ny skjorta bara för att poängtera sin fräschhet.

1952, i slutet av sin aktiva karriär, startade Fred Perry det som kom att bli ett av modevärldens allra första sportmärken. De figurnära tröjorna i bomullspiké blev oerhört populära även utanför tennisarenorna, inte minst hos den växande skaran mods som var snabba att plocka upp nya trendplagg.

För kvinnor rekommenderades klänning långt in på 1930-talet som lämplig speldress. Först efter att en av årtiondets stora tennisspelare, amerikanen Helen Jacobs, visat både vinnarskalle och självförtroende då hon som första kvinna uppträdde i shorts under en turnering, smög sig kortbyxorna in i damernas garderober.

År 1972 inträffade något som skulle komma att förändra tennisen för alltid: en blott 15-årig spoling vid namn Björn Borg debuterade i Davis Cup,

i en oförglömlig match i Båstad mot Nya Zeeland. Året därpå gjorde han entré i Wimbledon, och därmed inleddes sagan. För att lyfta tennisen till nya höjder behövde dock Björn Borg en bra motpol – det blev den ständige kombattanten John McEnroe. Den atletiske, gåtfulle vikingen med det blonda hårsvallet, svettband runt handlederna, glansig WCT-jacka och ett par tajta Filashorts mot den bortskämde, spinkige advokatsonen från New York i lagom vårdslös klädsel som han kombinerade med bländande spelteknik och ett yvigt hår tillbakahållet av ett pannband. En medveten stilikon mot en självsäker slacker. Tillsammans skapade de tennismagi – och helt nya modeuttryck.

Vid 1980-talets början blev allting tillåtet. Medan Björn Borg la racketen på hyllan och började designa underkläder i eget namn klev nya tennisstjärnor med personliga stilar fram.

Andre Agassi var en av dem som väckte stor uppmärksamhet. Med sitt långa hår, sina örhängen och ovanliga tenniskläder i skarpa färger och mönster bröt han mot gängse traditioner. Andre Agassi ansågs kontroversiell, men själv kunde han inte bry sig mindre, utan gick sin egen väg. Under några år bojkottade han till och med världens mest prestigefyllda tennisturnering, Wimbledon, eftersom han inte accepterade de stela reglerna där som krävde att alla skulle spela i helvitt – det fanns helt enkelt inte utrymme för Andre Agassi att leva ut sin rockstjärnestatus till fullo.

Och plötsligt var den ”vita sporten” varken särskilt snobbig eller vit längre. Även om Wimbledon än i dag har helvit matchdress som klädkrav är det tydligt att tennismodet har genomgått en metamorfos. Förändrade livsstilsnormer, nya könsroller, materialutveckling och ny spelteknik avspeglas direkt i tennismodet som är både färgrikt och vågat. 

Under Wimbledon 2006 stod Ralph Lauren för designen på dräkterna som funktionärerna använde.

Nu sätts individualism framför tradition, och ibland får man känslan av att stilen skulle passa lika bra på catwalken som på

tennisbanan.

Serena Williams designar för egna sportlinjen EleVen. Med sina djärva kläder har hon och hennes syster Venus lyft tennismodet till nya höjder – det är kroppskramande outfits, hotpants, klänningar och kjolar som framhäver de atletiska kropparna. Starka färger, vågade mönster och det aljer som spets, tyll, läder och glitter fulländar looken. Det är sexigt, glamouröst och utmanande – och väldigt fjärran från det strikta damtennismode som

tidigare har gällt.

Naturligtvis handlar det om image och hög modegrad. Men det finns också en bärande tanke bakom utvecklingen, nämligen funktion. Dagens fysiska tennis, med servar på upp emot 200 kilometer i timmen, kräver inte bara mycket av utövarna – den sätter också kläderna på prov. Spelare måste kunna springa, hoppa, glida och slå precisa tennisbollar och därför är komfort, rörelsefrihet och ventilation är av största vikt.

– I dag finns högteknologiska material som gör att vitt inte behövs av funktionella skäl, även om det fortfarande har en estetisk appeal. Numera är materialen så pass utvecklade att funktion och mode kan gå hand i hand, även om det fortfarande är tydligt att det går trender i hur kläderna ser ut. Den senaste uppgången kom i början av 2000-talet, då flera kvinnliga spelare förvandlades till sexsymboler. Det medförde att modehus som Chanel, Prada, Louis Vuitton, Gucci och Dior återupptäckte tennismodet som redan stora designer som Schiaparelli, Rochas och Patou hade gjort på sin tid, säger Emma Lindblad och syftar på att få sporter har som tennis i lika hög grad påverkat vardagsmodet.

Modeindustrin har alltid plockat upp tendenser i samtiden och översatt dem till kommersiellt gångbara produkter. Plagg från klassiska sportmärken som Fred Perry, Lacoste och Fila har tagit sig från centercourten ut på gatan och fått sällskap av modernare dito som Stella McCartney och Ralph Lauren.

H&M har börjat samarbeta med tennisstjärnan Tomas Berdych, som är deras ambassadör både på och utanför planen och som dessutom ska jobba tätt med H&M:s designteam. Under tennisturneringen i Båstad i sommar och under Stockholm Open senare i höst kommer H&M också att klä funktionärerna.

Lotta Ahlvar.

Genom samarbetet vill man utveckla relationen mellan sport och mode, vilket går hand i hand med den starka träningstrenden, menar Lotta Ahlvar på Svenska Moderådet:

– Det är intressant att H&M och andra svenska märken sponsrar tennis-spelare, och det är klart att det hänger ihop med hur vi vanliga konsumenter vill upp­fattas. Tennisinfluenserna poppar upp med jämna och ojämna intervall, och just nu har vi ett ideal där man ska vara lagom tränad, seg och senig. Så modet anspelar just på sportigt och fräscht, säger hon.

Tennis har bidragit till att skapa en klassisk men ledig vardagsstil, vars formspråk återkommer varje vår­säsong.

– Modeskapare hämtar inspiration från tennisen, men som konsument kanske man inte uppfattar det i butik. Det är inte alls lika tydligt som på 80-talet, då till exempel den korta tenniskjolen var inne.

I dag syns influenserna främst på materialsidan, med olika pikéytor och frotté men också i de­taljer och accessoarer som snygga sneakers och väskor i större, sportigare modeller, konstaterar Lotta Ahlvar.

Längre ner hittar du massor av härliga tennisbilder!

Några av tennisens banbrytande stilikoner

Foto: Aftonbladet arkiv
Kung Gustav.

Kung Gustav V

En av pionjärerna inom svensk tennis i slutet av 1800-talet. Kungen var mycket idrottsintresserad och en tämligen duktig tennisspelare, känd under pseudonymen Mr G, oklanderligt klädd i vita långbyxor, glasögon och stråhatt.

Lottie Dod

En ung engelska, en av dem som vågade trotsa 1800-talets rådande klädideal. Lottie Dod var en mångbegåvad idrottare som sysslade med en rad sporter på elitnivå. Särskilt som tennisspelare drog hon publikens uppmärksamhet till sig, både för sin överlägsna spelteknik och för att hon banade väg för ett nytt mode när hon i Wimbledon 1887, blott 15 år gammal, för första gången tilläts spela i halvlång kjol och kortärmat.

May Sutton

I Wimbledon 1905 kavlade amerikanskan May Sutton upp ärmarna, hissade upp kjolen någon decimeter och orsakade stort rabalder – hon blottade ju sina handleder och vrister! Denna händelse kom att revolutionera det kvinnliga tennismodet. Under kommande decennier mjuknade kläderna i silhuetten och kjolarna blev allt kortare.

Suzanne Lenglen

Det verkliga genombrottet för mer ändamålsenliga dam-tennisplagg kom 1921 tack vare denna legendariska och talangfulla fransyska (som också var en av Gustav V:s spelpartner). Suzanne Lenglen befriade de kvinnliga tennisspelarna från korsettortyren. Dessutom slängde hon hatten, spelade barärmat och i kjolar som precis gick över knäet för att utöka rörligheten, vilket väckte både beundran och missnöje. Hennes revolutionära attityd fulländades då hon ofta grät under matcherna, putade med läpparna och till och med smuttade på konjak mellan seten.

Foto: Aftonbladet arkiv
Sergio Tacchini.

Billie Jean King

En utomordentligt skicklig tennisspelare, rankad som världsetta under 60- och 70-talen. Hon var inte bara känd för sina aggressiva nätattacker utan också för att hon kämpade för kvinnors rättigheter både inom elittennisen och i samhället. Hon var själv öppet homosexuell och var en betydande person för HBT-rörelsen i USA. För att betona sin kvinnlighet spelade hon i feminina klänningar med blomsterapplikationer, matchande trosor och guldarmband i design av Ted Tinling.

Sergio Tacchini

Det största genombrottet att bryta den vita färgdominansen kom på 60-talet via Sergio Tacchini. Denne italienare var inte bara talangfull på tennisbanan utan också som designer. Genom att experimentera med färg, material och randiga mönster ville han skapa eleganta tenniskläder. Vem minns inte den klassiska träningsoverallen ”Dallas” som John McEnroe, Mats Wilander och andra stjärnor bar i mitten av 80-talet?

Andre Agassi

En rebell med långt hår, örhängen och ovanliga tennis-kläder som exploderade i färger och mönster. Dessutom var amerikanens ständiga kläd- och frisyrbyten lika snabba som servereturerna. Stilbrotten chockade många, men Andre Agassi själv ansåg att hans image var lika viktig som spelresultaten.

1 av 10
Rag & Bone

Märkena som gillar tennis 2014

Tennisen har på senare år inspirerat designers och mode-

skapare. Här är några av dem som har inkorporerat tennismodet i sina kollektioner och kläder för sommaren 2014.

1 av 8
John McEnroe

Tröjorna vi minns

Under 70-, 80- och tidigt 90-tal bar många tennisstjärnor tröjor med unika mönster som de så småningom också blev personligt förknippade med. Här är några klassiska tröjor som ger en skön nostalgikick.

AV: Jenny Olsson FOTO: AP

ARTIKELN HANDLAR OM

Mode