Gösta Ekman: ”Han finns med mig hela tiden”

avAndreas Hansson

NÖJE

30 år sedan Tage Danielsson dog Så minns han av vännerna

1 av 11 | Foto: Tage Danielsson.

Alla visste om sjukdomen.

Men när Tage Danielsson dog, för i dag 30 år sedan, utbröt landssorg.

– Han finns med mig hela tiden, säger Gösta Ekman till Nöjesbladet.

Mötet är svensk humorhistoria av stort mått.

Tage Danielsson var 27 år och fast anställd på Sveriges Radio, Hasse Alfredson, 25, sökte sommarvikariat. Nu presenterades de för varandra i radions lokaler på Banérgatan i Stockholm. Tycke uppstod direkt.

Det var till denna stund Hasse Alfredson genast förflyttades när han fick dödsbudet, nästan 30 år senare. Han hade då precis landat på svensk mark efter en USA-resa och fått höra att hans bästa vän dött i den cancer han slagits mot i fyra år.

En hel nation sörjde Tage Danielsson.

– Det är som en bit av mig själv slitits bort, sa Hasse Alfredson och brast i tårar.

Startade ”Svenska Ord”

Efter fem år på Sveriges Radio sa de upp sig, lånade 25 000 och startade sitt Svenska Ord med kontor i Hasse Alfredssons röda stuga i Vita bergen på Södermalm.

Då hade de skrivit manus åt humorgiganter som Karl Gerhard och Kar de Mumma. De gjorde revyn ”Doktor Kotte slår till” för Povel Ramels Knäppupp. Och bara några år senare var de i stort sett ett nav i svensk nöjesindustri.

1962, ett år efter att de sagt upp sig, satte de upp ”Gröna hund” på Gröna Lund.

I publiken satt Gösta Ekman.

Han skulle komma att bli en kollega och vän in till slutet.

– Jag kände ju till Hasse och Tage. Jag trodde att det skulle vara en bra revy och det var det också. Sedan gick det snabbt, vi gjorde ”Konstgjorda Pompe” på Gröna Lund redan året därpå . Sedan arbetade vi i stort sett i 25 år, säger han.

Det går inte en dag utan att Tage Danielsson finns med honom.

– Han finns med mig hela tiden, vi arbetade ju ihop i nästan 25 år plus att vi hade en Amnestygrupp som ännu existerar. Det är inte frågan om att minnas Tage – jag kan inte glömma honom.

Blev stor succé

”Gröna hund”  blev en storsuccé, i publiken satt även Ingmar Bergman som genast föreslog ledningen för Svensk Filmindustri att humorduon skulle få göra film. Det blev ”Svenska bilder” 1964, med tecknade förtexter av Per Åhlin, det första av många samarbeten.

Förtroendet dem sinsemellan växte snabbt, det märktes inte minst i ”Picassos äventyr” 1978.

– Jag gjorde väldigt mycket olika saker där: animationer, Picassos tavlor, glasmåleri och förvandlade torget i Tomelilla till Paris och London. Det var skojigt, säger Pär Åhlin.

Han förknippas mest med tv-versionen av Tage Danielssons novell ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”. Det hörs att det skaver lite, med tanke på allt han gjort genom åren, men man hör också en tacksamhet över samarbetet som blivit en stor del av den svenska julen.

– I år är det 41:e gången som den sänds, jag har gjort en specialversion i bokform, med nya filmbilder och en text som är mer trogen bokversionen från 1964. Tage ändrade replikerna lite när han regisserade.

”Får ett fånigt smajl när jag tänker på Tage”

 Grynet Molvig låter förvånad över telefon.

– Jag blir överraskad när du säger att det är 30 år sedan. Jag tycker att han ännu är starkt närvarande hela tiden. Inte bara på julafton utan hela vägen i radio och tv, sånger och i tankar. Han har satt spår som många klampar runt i och försöker leva upp till.

Hon minns samarbetet som inleddes med ”Spader, Madame!” på Oscarsteatern. Föreställningen blev en medial kris för de helgonförklarade Hasse & Tage.

Per Åhlin gjorde scenografin och minns pressträffen, där Hasse & Tage mörkade hela föreställningen.

– De klädde upp hela ensemblen i andra kläder och ljög om vad de skulle göra några dagar senare. Journalisterna blev lite syrak på dem och det kom fram i recensionerna.

Grynet Molvig minns busen och påhitten.

– Det var mycket vänskap och kul. Jag blir bara fylld av … mitt ansikte får ett fånigt smajl när jag tänker på Tage, säger hon.

Hon brister ut i ett litet bubblande skratt, 46 år senare.

”Jag saknar honom i dag”

Han såg oskyldig ut.

Men manusen var sylvass politik.

”Äppelkriget” var hård kritik mot miljöförstöring. Monologen ”Om sannolikhet” en attack mot kärnkraften. Han skrev texter som tvingade Palme att gå i svaromål.

Även när sjukdomen förstört hans kropp så att han inte längre kunde stå framträdde han på Humanistdagarna i Linköping och talade om vikten av att ta hand om vår natur. Han höll sig krampaktigt i väggen.

– Jag saknar honom i dag, säger Per Åhlin. Speciellt i dag när det är så mycket tiggare på gatan. Den här flyktingsituationen hade han haft många åsikter om.

Fick cancerbeskedet på jobbet

1981 fick Tage Danielsson veta att han drabbats av malignt melanom, mitt under arbetet med föreställningen ”Fröken Fleggmans mustasch”. Han opererades och repeterade föreställningen med freestyle på sjukhuset. Den blev sedan en succé, så klart.

En av de största succéerna kom dock julen före hans död: filmversionen av ”Ronja rövardotter”, i dag ett måste i varje barns filmhylla. Den fick rekordpublik under premiärhelgen, två bronsbjörnar i Berlin.

13 oktober 1985 gick Tage Danielsson bort efter en tids sjukhusvistelse.

– Jag har gråtit mycket denna dag, sa Astrid Lindgren. Jag minns honom som en ljusgestalt, det stod en strålglans omkring honom. Han var en oerhörd begåvning och en man med starkt civilkurage. Han var oumbärlig för Sverige.

ARTIKELN HANDLAR OM