”Facebook dödade kvart i tre-ragget”

NÖJE

Günthers dejtpanik: Det är dött – och frustrerande

1 av 6 | Foto: Günther.

Skivbolagen ville styra Günther – och lockade med pengar.

Men han valde sin egen väg:

– Jag kunde ha tjänat mycket mer, säger han.

Året var 2004 och Günther hade trimmat sin mustasch till perfektion.

”Ding, dong song” ljöd ur var och varannan högtalare.

Skivbolagen ville att Mats Söderlund, 46, som Günther, egentligen heter, skulle pressa fram sommarhit efter sommarhit.
Men där satte han stopp.

– Hade jag valt att gå deras väg kunde jag ha tjänat mycket mer, säger han.

I stället valde han ”att utvecklas på egen hand”.

– Jag är inte lättköpt och det är därför jag kan uttrycka mig så starkt.

Trendsättare

Det senaste året har han tillbringat i studion för att uppfinna sig själv på nytt. Resultatet är en lite ”hårdare” Günther med gothigt sotade ögon och ”mer klubbinriktat sound”.

– Jag har ett nästan androgynt uttryck, man ska inte veta var man har mig.

Mustaschen är kvar i alla fall.

– Ja. När jag först kom och hade mustasch var det en diskussion. Nu är det kult, alla har mustasch. Det är samma sak med tjejerna (The sunshine girls reds anm.), de hade tajta leggings. Nu ser alla tjejer ut så. Det är inte slumpen, jag tycker om allt som har med trender att göra. Jag tycker om att påverka och attrahera.

Lever du tillsammans med någon?

– Jag är fri som vinden. Och jag har inte minderåriga barn längre. Jag är förärad med ett ungt sinne. Jag är sugen och levnadsglad.

Vill nå ut

Under 90-talet var Malmöbon Mats med och startade flera nattklubbar och jobbade även som nöjeskonsult.

Vad tycker du om klubblivet i dag?

– Det är ju rätt så dött. Det är frustrerande att se vad Facebook gjort med det sociala. Kvart-i-tre-ragget eller kvart-i-fem-ragget existerar knappt längre, sånt sköter folk via nätet. Det är inte samma spänning ute på klubbarna längre, känslan av att man inte vet vad som ska hända är borta.

Vad hoppas du på nu?

– Jag hoppas på en USA-etta, men jag blir inte besviken om det inte blir så. Mitt mål är att nå ut till så många som möjligt. Jag fortsätter som jag alltid har gjort, jag har huserat i 16 länder de senaste tio åren. Det är full action. Jag är öppen för alla som vill ha mig. Småland, New York, Japan. Allt är lika intressant. Jag ville bara beröra. Folk ska känna att de lever.