Hångel och våld i hårdkokt Karlsson

NÖJE

Så bra är Dramatens ”Karlsson på taket”

1 av 6 | Foto: ”Krister Henrikssons Karlsson ser ut som en korsning mellan Eddie Izzards transkaraktärer och en bakfull övervintrad hippie.”

Hångel och våld är inte det första man väntar sig när Astrid Lindgrens böcker flyttas till scen.

Dramaten gör en hårdkokt uppsättning med en sensationellt utspökad Krister Henriksson i titelrollen.

Han har barnsligt kul, men det är nog teater som vänder sig mer till äldre.

Lillebror är en ledsen 7-åring som känner sig bortglömd av sina två tonårssyskon. Han önskar en hund men får en oväntad ny bekantskap.

Astrid Lindgrens flygande gubbe Karlsson är en irriterande självgod typ som är dum mot den vemodige Lillebror. Krister Henrikssons Karlsson ser ut som en korsning mellan Eddie Izzards transkaraktärer och en bakfull övervintrad hippie.

Att det är 1950-tal i Stockholm märks på kläder och att många röker; pappa, syskon och Karlsson. Dessutom får Lillebror mycket stryk. Örfil av mamma, nyp av syrran och upprepade örfilar av pappa. Det är verkligen synd om gossen.

I inledningen väntar storasyster Bettan besök av en kille. Hon stoppar pappersnäsdukar i behån och när hon börjar klä av honom tappar han nervöst en kondom. När de ligger och juckar i soffan iförda enbart underkläder störs de av Lillebror och Karlsson. Astrid Lindgren skrev inte  den scenen riktigt så, och hon döpte inte heller en av intrigens tjuvar till Knulle.

Lillebror spelas mycket bra av Nour El Refai, men varför familjens yngste är ensam om att prata sydsvensk dialekt är oklart. Pierre Wilkner föreställer den kärva fru Bock.

Det är i andra akten som Lillebror behöver barnpassning av Husbocken, och det är den sekvens som fungerar bäst för yngre tittare.

Som kanske behöver diskutera igenom mycket efter uppsättningen. Volymen och scenografin är uppskruvad, men det är en bitvis seg start.

Spänningen består ofta i att vänta på att linorna fästs på Karlsson eller Lillebror när de ska upp i luften. Krister Henriksson svävar i trapets ovanför scenen, men Karlsson flyger inte.

Den barnslige mannen på taket är dock ett underhållande porträtt av ett gränslöst bekräftelsebehov.

ARTIKELN HANDLAR OM