- Jag går igång på tjejer som har humor

NÖJE

Daniel Radcliffe om romantik - och vad som är viktigt i kärleksförhållanden

1 av 9
Daniel Radcliffe med Nöjesbladets Jan -Olov Andersson

Han har puckelrygg i en kommande Frankenstein-film. Horn i pannan i skräckfilmen ”Horns”. Och så blev han, förstås, Harry Potter med hela världen efter åtta filmer.

Nu dyker Daniel Radcliffe, 25, upp i romantiska komedin ”What if”.

– Det är nog den roll som ligger närmast mig själv. Jag pratar också fort och går igång på tjejer som har humor, säger han.

Daniel Radcliffe åker runt och gör pr för romantiska komedin ”What if”, med premiär fredagen den 22 augusti.

Där spelar han Wallace, en smart, rolig och lite grubblande ung man i Toronto som just har hoppat av sina läkarstudier. På en fest träffar han animatören Chantry (Zoe Kazan), en jämnårig kvinna som har precis samma typ av intressen och humor som han själv. Han blir kär. Det är bara ett problem: hon har redan en kille.

– På många sätt påminner Wallace om mig själv. Vi pratar snabbt, har samma typ av humor och går igång på tjejer som har humor. Men vi skiljer oss på ett sätt; jag skulle aldrig kunna gå och vänta ett år på om en tjej ska få känslor för mig eller inte. Jag skulle ställa ultimatum och fick jag ett nej är det bara att gå vidare med livet.

Träffades på inspelning

Sedan ett par år tillbaka lever Radcliffe ihop med Erin Darke, 29, en skådespelerska han träffade under inspelningen av ”Kill your darlings”, som just släppts på dvd i Sverige.

Han säger att de också är bästa vänner. Att det nog är viktigt med vänskap, hans egna föräldrar var först vänner innan de blev ihop och nu har de varit gifta i över 30 år.

Avslöjade överraskningen

Däremot säger han sig vara rätt kass på att vara romantisk.

– Jag hade planerat en stor romantisk överraskning för henne (han säger inte vad …) när jag var på väg hem från London till New York. Så pratade vi i telefon och hon lät lite ledsen efter en jobbig dag och då avslöjade jag allt och … då blev det ju inte lika romantiskt.

– Harry Potter var inte heller så bra med tjejer …

Medan många filmstjärnor kan dra uttråkade suckar när de får frågor om sina mest kända roller är Daniel Radcliffe raka motsatsen.

- Visst, jag har medvetet sökt mig till roller som är raka motsatsen till Harry Potter. Men det är för att inte upprepa mig själv. För att få en utmaning. Inte för att jag förnekar Harry Potter på något sätt.

– Tvärtom är jag stolt över arvet efter Harry Potter. Jag vill inte såga andra ”franchise”-serier, men jag tror inte att någon har en så trogen skara fans som Potter-böckerna och -filmerna. Fans står utanför bakdörren på teatern. De vill ta bilder eller ha autografer. För många är det en en-gång-i-livet-upplevelse. Det är verkligen ingen stor uppoffring att vara trevlig mot sina fans.

I en kommande Frankenstein-film spelar Daniel Radcliffe Igor, puckelryggig betjänt. I skräckfilmen ”Horns” en ung man där det växer ut horn i pannan på honom. Så han tycker att det var lite av en befrielse att ”bara” vara en rätt vanlig kille.

Vad var det mer du tände på i ”What if”?

– Jag tycker att det är en traditionell romantisk komedi, fast med lite smartare dialog, lite annorlunda huvudpersoner och berättad på ett originellt sätt.

– Jag går alltid på magkänslan när jag läser manus. Blir jag svartsjuk bara vid tanken på att någon annan skådespelare ska göra rollen, gör jag allt för att få den.

Bakom kulisserna på nöjesvärlden – följ Nöjesbladet på Instagram

Daniel Radcliffe om …

… sina tre favoritböcker:

- Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”, Émile Zolas ”Den stora gruvstrejken” och så en ny favorit, som jag precis har läst, Kurt Vonneguts ”Slakthus 5”.

… om att själv bli ”starstruck” när han träffar kändisar:

- Senast med Tom Lehrer, legendarisk komiker och kompositör. Blev rätt nervös när jag stod på scen och upptäckte Al Pacino i publiken. Och om jag träf- fade Scorsese eller bröderna Coen … vet inte om jag skulle våga säga något till dem.

… sina favoriter bland romantiska komedier:

- ”En brud för mycket” (1981), ”Det hände en natt” (1934) och, förstås, ”När Harry träffade Sally …” (1989). Gillar också Woody Allens ”Annie Hall” och ”Manhattan”, fast den sista var ju rätt sorglig också.