”Han tryckte in tvålen från pissoaren i Fredriks mun"

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-04

Filip och Fredrik sommarpratade i P1 - om sina äventyr i USA

Filip och Fredrik har tillsammans gjort flera tv-program, som "100 höjdare" och "Ett herrans liv", samt skrivit tre böcker.

Idag debuterade de som sommarvärdar i Sveriges Radio P1.

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar.

De humoristiska kollegorna Filip och Fredrik baserade sitt sommarprat på en målande beskrivning av deras USA-resa 1996.

– Vi hade precis lära känna varandra på Aftonbladet. När vi klev på planet till New York kändes det som att jag hade köpt grisen i säcken, säger Filip.

– Jag tänker flera gånger: Gud, han är ju inte speciellt trevlig. Fredrik ÄR inte speciellt trevlig, men jag tänkte inte låta en sådan marginaldetalj förstöra detta.

– Jag skrattar i flera minuter när Fredrik uttalar "Empire State Building", med betoning på "Building". Man betonar "State", inte "Building", som många svenskar gör, säger Filip.

– New York var för oss, innan resan, en cocktail av intryck bestånde av Seinfeldt, 24-timmar öppna delis och Dylans krökande på Bleaking street, rullande börssiffror på Time Square fast man inte förstod dem, säger Fredrik. Och så spelar de Simon & Garfunkel.

Lou Reed

– Vi drömmer om Lou Reed, och det är svårt att förklara känslan när vi ser Lou Reed äta på en diner, säger Filip.

– För oss är detta ett monument. Vi bestämmer oss att vänta ut honom och fråga om världens mest otrevliga kille vill ställa upp på en intervju med två killar från Köping och Juniskär. Allt Lou Reed gör är rock'n'roll. Om Lou Reed trycker pormaskar så finns det rock'n'roll i det, fortsätter Fredrik.

– Efter två och en halv timme dyker en budbil upp från budfirman Fed-Ex upp. Lou Reed går fram till budbilen, räcker fram något och säger: ”I wanna fedex this to the ...”. Han gör alltså ett verb av ett företagsnamn.

– Han går emot oss där vi sitter på bänken och vi tänker att vi kommer aldrig att träffa Lou Reed på gatan i New York igen, säger Filip.

– Han går förbi oss och fortsätter nerför gatan. Vi säger ingenting. Vi bara sitter där och kramar varandra, i säkert tio minuter, säger Fredrik.

Söderut

De berättar vidare om hur de beger sig söderut.

– Vi hamnar på ett hotell som även fungerar som rehabcenter för missbrukare.

Filip går senare hem med en amerikanska.

– Han är groupien och hon är världsstjärnan eftersom hon bor i USA.

– Några dagar senare kommer vi till Odessa som är extremt mycket Texas. En timme senare leviterar vi in på en squaredans-lokal inne i stan. När vi kommer in på toaletten vänder sig en kille som kissar och signalerar att det är fritt fram att göra honom sällskap.

– ”No thanks, I like to sit down when I pee", säger jag då, säger Fredrik.

– ”You need some proper Texas soap in you, faggot”, säger mannen då och tar upp en tvål från pissoaren och trycker in den i Fredriks mun. När Fredrik några sekunder senare knäböjer vid en papperskorg och spyr säger mannen: ”This guy's alright”. Jag smiter då ut från toaletten, säger Filip.

Fredrik fortsätter:

– Jag försöker sedan sterilisera munnen med tre rom och cola. Jag ser Filip dansa med en dam i 50-årsåldern. Jag ser hur en man stegar fram emot Filip. Jag för glaset mot munnen och inväntar mötet med glädje.

Mannen öppnar sin kavaj och visar något och Filip följer med honom ut på parkeringen och Fredrik följer efter. Där får han se mannen rikta en pistol mot Filips panna.

– Och Filip säger då ”I'm from Sweden”, denna usla bonusinformation han alltid strösslar omkring sej, säger Fredrik.

– Jag noterar förvisso att han Fredrik är jäkligt full, men kan inte tro mina öron när han säger: ”It's cool, Filip, it's not even loaded”. Mannen stirrar på honom, för pistolen 20 centimeter åt vänster och avfyrar. Kulan viner förbi mitt väntra öra och nu tänker ni att: hans liv måste ha passerat i revy under de där sekunderna.

– Det som händer efteråt är också tämligen förvånande. Han presenterar sig som Barry och tar med oss till House of pancakes.

Vänskapen föds

– Mellan midnatt och 4 på morgonen sitter vi och pratar med Barry som säger att det inte är okej att hångla med någons fru. Vi borde förmodligen ha lämnat stället men vi frågar vem hans favoritpresident är. ”It's gotta be Ronnie”, säger han och menar såklart Ronald Reagan.

– Klockan halv 4 på natten i Odessa i Texas. Vi har haft en mycket omtumlande kväll tillsammans. Han är ett koncentrat av våra fördomar av Texas och när vi sitter med honom på riktigt känns det som att träffa Jesus. Man vill bara gråta.

– Här, ett par timmar efter att jag hotats av Barry, föds en vänskap mellan mig och Fredrik, säger Filip.

– Vi förstår att vi aldrig kommer att kunna förändra Barry.

– Det är vanligt med njutningsrum idag. Om vi bodde ihop, jag och Fredrik, skulle det vara ett rum där Barry sitter och pratar om Ronnie.

– Många har Dalai Lama som drömintervjuobjekt. För oss kommer Barry alltid att vara intressantare.

Vegas och LA

Fredrik berättar vidare om resan till Las Vegas där Fredrik följer med en kvinna hem och vaknar i hennes säng på morgonen.

– Jag kollar på klockan...

– ...som ser ut som...

– ...som ser ut som en dildo, och ser att den är 5 på eftermiddagen.

De far sedan vidare till Los Angeles.

– Det första vi gör i Los Angeles är att lämna tillbaka hyrbilen som kostar massa pengar. Ett gigantiskt misstag. Den längsta gatan i Los Angeles är drygt 10 mil.

– Första kvällen äter vi på en thai-restaurang vid namn Toy. Brevid oss sitter Sisqo Adler. Han är rik som ett troll, vilket betyder att han kan gå ut på inneställen och ligga med tjejer som Mischa Barton och Lindsay Lohan.

- Han ställer frågan som är en del av den amerikanska öppenheten som vi så ofta pissar på: ”Vi har haft en diskussion vid vårt bord och undrar var ni kommer från”. ”Sweden”, svarar vi, varpå han utbrister: ”Fuck!”.

– Sisqo Adler är en vinstlott. Han skapar för oss en helt ny arketyp, den unga snygga människan som kastar bort sitt liv i det dekadenta Hollywood.

Sisqo blir en del av Filip och Fredriks tre amerikanska typer:

1. Lou Reed, New Yorkern som gick ner sig men nu har shapat upp sig och lever gott.

2. Barry, den tvärsäkra sydstataren, som är trevlig om man inte hånglar med hans fru

2. Sisqo Adler. Han försöker vara ”creative”, vilket skiljer honom från till exempel Paris Hilton. Han kan ägna en vecka åt att hitta den perfekta ”projectorn” till en nattklubb.

– Om man börjar rota i den där kreativiten är det anmärkningsvärda att det inte finns något att peka på. Han är en man som har ”a lot of things coming up”. Folk köper det, därför är det skönt att vara Sisqo Adler. Vi vill trycka på skillanden mellan Lou (som fick elchocker av sin pappa för att han var bi) och Sisqo som föddes med allt men valde att kasta bort det.

– Om Lou är yin, och Sisqo är yang, så är Barry det kurviga strecket mellan som skiljer dem.

Kärlek till USA

– Vi har varit i USA ett 30-tal gånger efter den här resan. Summan av USA-älskandet är konstant. Vi har upptäckt tjusningen i det amerikanska presidentvalet, vi älskar Vanity Fair, vattenbarerna på Manhattan, bröderna Cohen, Curk Douglas värdiga pensionärsliv i St Barbara.

– Vi älskar att det finns en kedja som heter Fat Burger, Fox News, Harvards onsdagspub, brittiska popband som mixar sina skivor här bara för att det är så skönt och trevligt...

Och så avbryts Filip och Fredrik. Deras tid i etern är slut.

Emma Svensson

ANNONS