Rolv förnyade humorn i Norge

Jan-Olov Andersson: ”Hans mest kända rollfigur lever vidare för alltid”

1 av 16
Rolv Wesenlund blev ”Fleksnes” med hela svenska folket i början av 70-talet.
FOTO: NRK

Rolv Wesenlund har gått bort.

Men hans mest kända rollfigur Marve Fleksnes lever vidare för alltid.

Och själv glömmer jag aldrig hur det var att fira Syttende mai med Wesenlund på franska rivieran för ett 30-tal år sedan.

Medan norrmännen har fullständig koll på svenska tv-profiler, skådespelare och popartister, är det inte alls lika många från vårt västra grannland som vunnit svenska folkets hjärtan.

Rolv Wesenlund var ett undantag. Lika populär här som i Norge.

Och allt tack vare Marve Fleksnes. En väldigt självgod man, till yrket lagerförman, som trots att han hunnit upp i medelåldern fortfarande bor hemma hos sin mamma (Aud Schønemann, 1922-2006).

”Duktig jazzklarinettist och skribent”

Fleksnes var så underhållande och fick sådan genomslagskraft, att allt annat som Rolv Wesenlund gjorde lite orättvist hamnade i skymundan.

Han var till exempel en duktig jazzklarinettist och skribent, först i tidningar, sedan när han gjorde radio- och tv-underhållning och revyer. Han skrev en uppmärksammad självbiografi år 2000, där han gick till attack mot den nya tidens komiker, som han tyckte var både smak- och gränslösa i onödan.

När norsk reklam-tv ville lägga ned hans populära pratshow, inte för att den var dålig, utan för att den inte lockade de yngre tv-tittarna, blev han också ursinnig, skapade debatt och showen förlängdes en säsong till.

”Förnyade humorn i Norge”

Han var ingen som höll tyst om det var något som han retade sig på.

Ändå är det förstås som komiker de flesta kommer att minnas honom. På 1960-talet tillhörde han ju dem som förändrade och förnyade humorn i Norge.

Ett bra exempel är ”Hos tandläkaren” (finns på YouTube), som blev väldigt populär även i Sverige. Wesenlund är den lätt sadistiske tandläkaren som får sin nervösa patient (ständige vapendragaren Harald Heide-Steen Jr) att erkänna vad som helst mot att Wesenlund inte fortsätter borra, utan bedövning. Till och med att en Volvo Amazon inte alls är en Volvo Amazon tillverkad i Sverige, utan en Volvo Sonett, tillverkad i Italien.

1972 tog han på sig Marve Fleksnes karakteristiska trenchcoat och lite får trånga hatt för första gången.

Förlagan var en en brittisk komediserie, men regissören Bo Hermansson och Rolv Wesenlund gjorde om figurerna rätt kraftigt.

Många minns hur Marve Fleksnes glatt ropade ”Day-o!” när han hade gjort något bra.

Det tyckte han, självgod som han var, att han gjorde för det mesta.

”Ytterst mänsklig”

Vi som tittade, och skrattade så vi höll på att trilla ur tv-sofforna, såg en ganska sorglig figur, men som vi ändå tyckte väldigt mycket om. Rolv Wesenlund gjorde honom ytterst mänsklig, mitt i alla galenskaper.

Många av sketcherna kan man hitta på YouTube. Till exempel den när Fleksnes är på fyllan, har åkt dit för rattfylleri och ska ta blodprov hos en sjuksköterska, spelad av Birgitta Andersson.

Nästan tio minuters komisk genialitet. Birgitta Andersson har vid några tillfällen svårt att hålla sig för skratt.

Själv hade jag äran att möta Rolv Wesenlund en enda gång, för drygt 30 år sedan.

Under filmfestivalen i Cannes firar alltid norrmännen sin nationaldag, 17 maj, så det märks. På den tiden brukade de promenera genom staden framåt midnatt, ganska glada i hatten, sjungande norska sånger, och sedan avrunda på den terrass som de skandinaviska filminstituten delar på.

”Satt bredvid Rolv”

Genom min vänskap med några norska journalister, fick jag dispens att vara med. Så plötsligt satt jag i en soffa bredvid Rolv Wesenlund.

– Ska du ha ett glas vitt elle rosé? frågade Fleksnes himself.

Sedan följde ett par oförglömliga timmar timmar av prat, skämt, skål och skratt. Har sällan haft så roligt. Det är nästan så att jag kan höra Rolf Wesenlunds bullrande skratt fortfarande.

Nog fanns det en hel del av Marve Fleksnes i honom. Men absolut inte självgodheten.

avJan-Olov Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM