Superstars

Thomas Ravelli vinner ”Superstars” 2018

avMathilde Albinsson

Thomas Ravelli krossar allt motstånd.

Han vann ”Mästarnas mästare” 2014 – och står dessutom som ensam segrare i ”Superstars” 2018.

– Det är ju ett kvitto på att man fortfarande kan trots att man är i den åldern som jag är, säger Thomas Ravelli till Nöjesbladet.

Thomas Ravelli, 58, korades till ”Mästarnas mästare” 2014.

Fyra år senare vinner han även ”Superstars”.

VM-hjälten från 1994 besegrade Stefan Schwarz, 48, och Marie-Helene ”Billan” Östlund, 51, i en rafflande final, som sändes på tisdagen på Kanal 5.

– Kan du tänka dig?! Det trodde jag inte när jag gick in i tävlingen, säger Thomas Ravelli när Nöjesbladet når honom på telefon.

– Jag vann ju ”Mästarnas mästare” för fyra år sedan. Att jag kan vinna ”Superstars” också är jag oerhört glad, stolt och tacksam över. Jag är i alla fall 58 år gammal.

Nyckeln till seger stavas allsidighet, tror Ravelli. Och en gnutta tur.

– Jag är bra i vatten, inte rädd för vatten, har hyfsad kondis och bra bollsinne. Det gäller att ha lite tur med de grenar som kommer också.

Var nära att kasta en stjärna i huvudet på Ravelli

Han tar ”stjärnjakten” som ett sådant exempel. I semifinalen möttes Schwarz, Ravelli och Östlund i grenen som bland annat går ut på att kasta stjärnliknande klossar upp på ett bord. I programmet får tittarna se en blixtsnabb Ravelli, medan Östlund har det desto kämpigare.

1 av 8 | Foto: Johan Lundberg
Thomas Ravelli jublar efter finalsegern över Stefan Schwarz.

När Ravelli är klar, försöker han instruera Östlund – till Östlunds stora förtret.

– Jag var nära att kasta en stjärna i huvudet på Thomas, säger hon i programmet.

– Den passade ju inte stackars Billan. Det funkade inte för henne. På något vis verkar det som att det går min väg i de här tävlingarna, säger Ravelli.

Låg det en psykning bakom detta från din sida?

– Nej, det finns inga sådana tankar. Hon blir ju irriterad på mig och vill att jag ska hålla tyst, men jag vill bara hjälpa henne. Det var bara empati jag kände mot henne, men jag störde ju henne i hennes fokusering istället då kanske.

I finalen mötte han Stefan Schwarz i tre moment: hopprep, hålla en skivstång med vikter längst tid över huvudet samt sitta i jägarvila. På det stora hela verkade tävlingsgrenarna vara till Schwarz fördel.

– Det trodde man att Stefan skulle ta. Det var jättetufft. Jag fick verkligen ta ut mig i 90 grader. När det gått fyra minuter var jag helt slut. Man går in i någon känsla där man bara ser pokalen framför sig. ”Det här får jag aldrig släppa. Jag får sitta tills jag dör”, tänkte jag. Den här mjölksyran har jag aldrig tränat med, men här sprutade det mjölksyra ut genom öronen på mig.

”Ett kvitto på att man fortfarande kan”

Men målbilden höll honom stark. Efter nästan sju stentuffa minuter utnämndes Thomas Ravelli till vinnare, efter att Stefans Schwarz segnat ihop från sin jägarvila-position bredvid honom. Thomas Ravelli rusade genast fram till bucklan och höjde den mot skyn.

– Det är ett kvitto på att man fortfarande kan även om man är i den åldern som jag är. Sedan vet jag inte om det är fler som vunnit ”Mästarnas Mästare” och ”Superstars”. Jag är nog ensam om det. Det var väl också en målbild.

Vad var mest utmanande med ”Superstars”?

– Jag tycker egentligen inte att det var direkt utmanande. Jag tyckte bara det var roligt. Det är som en slags semesterresa, där man åker iväg ett kompisgäng, får tävla femkamp varje dag och får allt serverat med mat och så.

ARTIKELN HANDLAR OM