Hjältar ska vara uråldriga figurer

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

1 av 5
IDOLER Ernest Hemingway, Al Pacino, Bodil Malmsten, Kurt Cobain och Bob Marley är några av dem som Fredrik Virtanen ser upp till.

SKILLINGE, Skåne. Helst bör de vara döda.

De måste absolut vara äldre.

Hjältar och idoler kan aldrig vara yngre än en själv.

Självklart diggade jag Bon Jovi, Madonna och Guns N’ Roses och såg ”Die Hard” (som en kompis trodde var en tysk film, [Di Hart]) med Bruce Willis och ”Tillbaka till framtiden” med Michael J Fox som barn.

De var förstås tuffa stjärnor. Men hjältarna, idolerna, var redan då mycket äldre än jag.

Bob Dylan förstås. Bob Marley. Al Pacino. Marlon Brando.
 

Med skivan ”Det goda livet” upptäckte jag Ulf Lundell i en reaback på Domus. Då hade Lundell hållt på i nästan 15 år och borde ha varit passé för en 18-åring som lyssnade på coola Manchesterkatter som Stone Roses.

Men tvärtom. Jag upplevde att visdom, erfarenhet och hantverksskicklighet var nödvändiga egenskaper för en sann hjälte. Även om Johnny Depp i ”Edward Scissorhands” var jävligt tuff han också.

Jag tänker på hjältar och Ulf Lundell eftersom han bor bara en bit bort här på Österlen och jag ligger i den blåblommiga soffan och lyssnar på ”Danielas hus” från hans nya fina live-cd ”Unplugged solo”. Låten gick inte att transponera till enkla ackord på grund av sticket ”Hon kör sin röda MG genom vildhavre och vallmo” så jag lärde mig att ta barréackord på gitarren tack vare ”Danielas hus”.
 

Då var jag 20 år och gick på Fridhems folkhögskola i Svalöv och idolerna hette Ernest Hemingway, Charles Bukowski, Bodil Malmsten, Jan Guillou, Van Morrison, Elvis Costello och The Clash – uråldriga figurer allihop.

Kanske var jag lillgammal. Kanske var jag omodern. Kanske var jag en aning extrem.

Men principen gäller för alla, påstår jag (utom möjligen sportfans som ständigt verkar hitta nya hjältar – men är, verkligen, Zlatan en lika stor hjälte som Nacka Skoglund för en 70-åring eller Torbjörn Nilsson är för en 40-åring?).

Idoler och hjältar är alltid äldre än oss själva.

Såvida de inte är döda. Döden är det stora undantaget. Är man död kan man vara hjälte fast man dog vid 27, som Kurt Cobain. Döden är uråldrig. Men levande hjältar är alltid äldre.
 

Man kan älska och njuta av begåvningen hos folk som är jämngamla (typ artisten Håkan Hellström och skådespelaren Jonas Karlsson), man kan imponeras och tycka om någon som är yngre (typ artisten Oskar Linnros eller politikern Gustav Fridolin).

Men de kan aldrig bli idoler och hjältar. Och det är förstås tur. Gud har tänkt till.

Det vore omöjligt att åldras med värdighet och visdom om plötsligt, säg, Eric Saade och Bill Skarsgård blev ens hjältar. Eller Erik & Mackan. Eller Måns Zelmerlöw. Eller Björn Gustafsson.

Man skulle sakta regrediera och till sist bli idiot.

Naturen har således ordnat det klokt.

Men med vemod kan jag sakna tiden då nästan alla i hela världen kunde bli en hjälte.

För varje dag blir de färre och färre.

avFredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM