Bolibompaprofilen Sannah Salameh om hatet

avRebecca Haimi

NÖJE

”Jag blev så jävla förbannad”

1 av 2 | Foto: Katya Sandomirskaja
Bolibompaprofilen Sannah Salameh.

”Min pappa tycker att du är ful”, sa en liten flicka på tågperrongen till Bolibompa-profilen Sannah Salameh.

Nu skriver hon om det, och texten delas i tusental.

– Jag blev så jävla förbannad, säger hon.

I drygt ett år har Sannah Salameh, 30, varit programledare för ”Bolibompa” på Barnkanalen i SVT.

Redan efter ett par månader startade de första elaka forumtrådarna om hennes utseende på nätet.

– Det finns en Flashbacktråd som handlar om mig. Till 99 procent består den av att jag är ful och äcklig. Bara mitt utseende. Jag har inte varit i offentligheten på det här sättet tidigare, men jag är barnprogramledare. På något sätt tänkte jag att jag var lite safe. För det viktigaste är väl att barnen gillar en? Säger Sannah Salameh.

”Du är ful”

För ett par månader sedan stod hon på perrongen och väntade på ett tåg. En liten flicka, som också väntade tillsammans med sin familj, tilltalade henne:

”Min pappa tycker att du är ful”.

Nu har Sannah Salameh skrivit en text om händelsen på för Stiftelsen teskedsorden. Texten har redan deltas över 10 000 gånger på Facebook

”Hela vägen hem tänker jag på flickan och hennes ord. Mest av allt är jag förbannad. Förbannad på en pappa som lär sin dotter att en kvinnas värde definieras av hennes utseende. Att det inte spelar någon roll hur rolig, driven, smart eller kompetent hon är, för om hon inte kan behaga är det andra inget värt.” Skriver Salameh.

– Jag har funderat på att skriva texten väldigt länge. Jättemånga föräldrar har kontaktat mig och stöttat mig. Det är jättebra att det blir en debatt om det här, för det finns så mycket skam i det. Speciellt om man är kvinna, säger hon.

”Så jävla förbannad”

I texten skriver Sannah Salameh om sin uppväxt.

”Min mamma är svensk, min pappa är från Syrien. Jag har ett medfött syndrom. Allt det här syns. Det är skrivet över huden, inristat i mitt DNA. Jag är född och uppväxt i Sverige. När jag pratar, resonerar och skriver låter jag ”svensk”. Men min kropp förråder mig alltid. Jag är fast i den.”

”Att bli reducerad till sin hud är en hudlös känsla. Utsatt, förödmjukande.”

– Indirekt var det händelsen på perrongen som triggade någonting inom mig. Jag blev så jävla förbannad. Det finns så många små barn där ute som kanske växer upp med de här idealen och jag blir så ledsen när jag tänker på det, säger Sannah Salameh.

– Att jag skulle skrämma deras barn för att jag ser konstig ut, det säger så mycket om vad vi har för syn på det som anses vara avvikande. Den mallen är så himla snäv.