Tillbaka till naturen med Jens Assur

Viktor Andersson/TT

Publicerad 2023-10-04

Två sovande barn i en skottkärra blev startskottet för Jens Assurs projekt ”Privat natur”. Projektet har resulterat i en fotobok och en utställning på Liljevalchs i Stockholm. Och än så länge är det bara i sin linda.

Fotografen Jens Assur är född i Jämtland och i barndomen var fiske, vandring, skidåkning och annat friluftsliv en naturlig del av vardagen. Kort sagt något man gjorde en sketen onsdag. Men under sina 30 år i Stockholm tappade han kontakten med naturen.

– Jag var inte ens ute i Stockholms skärgård, fast den var så nära, säger han.

För 15 år sedan återupptäckte han dock naturen tillsammans med sin fru och deras söner. Det som började som ett försiktigt utforskande av vad det moderna friluftslivet hade att erbjuda är nu deras livsstil. Inte minst sedan familjen för fyra år sedan lämnade Vasastan i Stockholm för byn Duved i Jämtlandsfjällen.

– Min ena son grät en hel sommar när vi berättade att vi skulle flytta. Samtidigt vill jag tro och hoppas att barnens värld nu har blivit större än vad den var i Stockholm. Där begränsade den sig till Vasaparken. Nu är deras värld hela Åredalen.

1,2 miljoner bilder

Alltsedan Jens Assur återupptog bekantskapen med naturen har han dokumenterat sina och familjens äventyr på hemmaplan såväl som utomlands. Sammanlagt har han tagit otroliga 1,2 miljoner bilder på familjen de senaste sju åren. 205 bilder har valts ut till fotoboken ”Privat natur” och 100 av dem visas i höst på Liljevalchs.

– Tidigare tog jag aldrig några bilder privat i vardagen. Men så kom det en liten smidig kamera som fotograferade i svartvitt.

Titeln ”Privat natur” har två betydelser. Dels att bilderna är intima, personliga, av privat karaktär – de skildrar Jens Assurs och familjens samspel med naturen. Dels anspelar den på farhågan att naturen ska privatiseras, exploateras och kommersialiseras.

Familjen har för det mesta varit med på noterna. Bara ibland har det hänt att de har bett honom lägga bort kameran. Men det handlar inte om att tvinga folk att titta i familjealbumet. Bilderna har en estetik som Jens Assur hittade i ett foto som han tog på sina två söner sovande i en skottkärra längs en grusväg. Bilden fångade vem människan är när hon vistas i naturen, när hon kort och gott är ett med den.

– För mig har upplevelsen i naturen två dimensioner. Dels är det känslan att som individ vara ett med den, att känna trötthet, hunger, rädsla, glädje och frihet. Att på riktigt vara närvarande genom att ha kropp och tanke på samma plats, samtidigt. Dels handlar det om att vara i den tillsammans med familjen, att dela samma upplevelser, att utmana, stötta och peppa varandra.

Jens Assur är inte ensam om sitt nya intresse. Åredalen kallas för en framtidsbygd och friluftsboomen i samband med pandemin har fått många att bli inbitna skogsmullar. Det har gått så långt att man har börjat tala om att vi sliter för mycket på naturen.

– Det håller jag inte med om. Kan man bygga motorvägar och shoppingcenter på bästa odlingsmark så kan man stå ut med nya stigar och skoavtryck i naturen. Jag tror att om man har en stark relation till naturen förstår man att värna och ta hand om den.

Vett och etikett

Det största problemet med människor som rör sig i skog och mark är okunskap, tycker Jens Assur. När det gäller vett och etikett i naturen behövs det folkbildning. Bara en så enkel sak som hur man ska uträtta sina behov i den har svenskarna dålig koll på.

– Man gräver en liten grop åt sig själv och täcker över. Men många verkar tro att det bara är att lämna det på marken. Det handlar egentligen mycket om sunt förnuft.

Han drar sitt strå till stacken genom att i utställningen ha med en bild där han går på dass i det vilda med latrinspaden jämte sig. Men också genom att i fotoboken smyga in en mindre bok med kloka råd om friluftsliv och vett och etikett i naturen.

När Jens Assur talar om Åredalens skönhet kan man ibland få för sig att han är avlönad av region Jämtland. ”Varje vecka bjuder på en ny aktivitet i naturen”. ”52 veckor om året är det världens bästa plats.” Men bakom säljsnacket och hyllningarna finns en djup kärlek till platsen och det liv som han nu lever.

– Projektet slutar inte här. Boken och utställningen är bara en sammanfattning av den första delen. Jag tänker stanna kvar i den här världen och utforska den.

ANNONS