...och konserten dundrade rejält

NÖJE

STOCKHOLM. En sångare och en man med synth gör ingen show.

Så Pet Shop Boys satsar på hattar, dansare och en kub som visar bilder och färgspel.

Hyfsat. Men ljudet stör.

Foto: HATT- FNATT Trots Neil Tennants och Chris Lowes huvud- bonader dröjer det en timme tills draget kommer.

På nya cd:n "Fundamental" har de samma sorts snällt bluppande puttrande elektroniska sound som alla hade på det tidiga 1980-talet. Men när programmeraren har mixat maskinerna till scenen betonas bas och trummor. Neil Tennants ljusa ljuva sång har ingen chans mot slagborrskompet. Högtalarna skallrar. Tinnitus.

90 minuter mycket traditionell konsert. Öppnar med nytt som "Psycological" och "I´m with stupid", har covers som den hysteriskt käcka versionen av "Always on my mind" och U2: s "Where the streets have no name" i sparring med "Can"t take my eyes off of you". Ett par akustiska nummer.

Först efter en timme blir det rejält drag med mycket folk på scen i "The Sodom and Gomorrah show". Och sedan förstås hitsen med "Go west" som final.

Då står alla och hoppar. Innan dess är det tamare.

Sent ska syntharen vakna.

Pet Shop Boys

Läs mer:

Jens Peterson