Motvillig hyllning till en gammal favorit

1 av 3 | Foto: Boris Grdanoski / AP
David Byrne.
NÖJE

NEW YORK. Jävla David Byrne.

Honom vill jag ju egentligen inte gilla längre.

Men nya singeln ”Everybody's coming to my house” är det bästa han gjort sedan Talking Heads storhetstid.

Det låter kanske konstigt att bara motvilligt gå med på att en gammal favorit gjort något bra, men jag har mina skäl.

För det första känns det så trött och klichéartat att en 50-årig krönikör kommer dragande med en 70- och 80-talsikon som David Byrne – och för det andra läste jag nyligen att han inte behandlade Tina Weymouth med tillbörlig respekt under Talking Heads-åren.

Hon är en av de mest egensinniga och originella basister som funnits och betydde oerhört mycket för Heads stilbildande new wave-groove – men fick tydligen ingen cred, och erbjöds inget reellt inflytande, av sin hyllade bandledare.

Skit, det.

Det går dock inte komma runt det faktum att ”Everybody's coming to my house” – första singeln från kommande Brian Eno-samarbetet ”American utopia” – är satan så bra.

Lyckas fånga New York-andan

Den låter som i alla fall jag föreställer mig att de besinningslöst svängiga knockout-numren  ”Blind” och ”(Nothing but) Flowers” hade låtit om de ingått i låtlistan på ”Remain in light” – och den milstolpen till skiva vore utgiven på 2010-talet, samtidigt som Byrne himself just haft en liten jazzperiod.

Därmed har New York också fått nytt soundtrack den här svinkalla vintern. För så är det ju med David Byrne. När han använder sitt klassiskt stirriga, neurotiska uttryck lyckas han på något sätt alltid fånga den här stadens uppskruvade on the edge-anda – oavsett vad han skriver om.

Som ”Once in a lifetime”. Den handlar egentligen inte det minsta om New York, men likafullt låter den som det känns att försvinna i vimlet i kvällsrusningen på 34:e gatan.

Ger sig ut på stor turné

Riktigt så monumental är inte ”Everybody's coming to my house”, men det är första gången på decennier Byrne ens rört sig i samma sfär.

I mars tänker den nu 65-årige särlingen också ge sig ut på sin mest ambitiösa turné sedan den som resulterade i ”Stop making sense”, det omsusade live-albumet från 1984. Ett jättelikt band, bestående bland annat av sju (!) trumslagare, ska tydligen åka med och ambitionen består i att sammanfatta hela den artistiska bana han inledde för drygt 40 år sedan.

Den föreställningen känns det som att man måste se nu.

Om än motvilligt...

ORSAKER TILL EXTAS

David Byrne & Choir! Choir! Choir! Heroes (Youtube-klipp)

Och inte nog med nämnda singel...den här körtagningen av Bowie-klassikern är också nåt besvärja februari med. 

Anderson East – Encore (cd)

Varför är det ingen som berättat om den här soul-sensationen?

First Aid Kit – Distant Star (cd-spår)

Favoriten på nya albumet.

Låtarna som vi lyssnade mest på 2017 00:47