Janne Josefsson om mordhotet: ”Känslan är jävligt otäck”

avNils Lolk

Den granskande journalisten Janne Josefsson har mötts av hot otaliga gånger efter sina granskningar.

I en DN-krönika berättar han att han nyligen fick ett samtal av polisen, som sa att de gripit en person på väg för att mörda honom.

– Det är en person som jag har varit rädd för tidigare, säger han till Aftonbladet.

Janne Josefsson är känd för sina granskande reportage på SVT. I en krönika i DN berättar han om de hot han får utstå efter publiceringar.

Dessutom avslöjar han att han nyligen fick ett otäckt samtal från polisen, som sa att de gripit en man på väg för att mörda honom.

– Efter ett tag förstod jag vem det var. Han hade fått lida av min journalistik och ville inte ha en uppföljning. Med vapen i bagaget skulle han ta sig till min skyddade adress, skriver han i tidningen.

När Nöjesbladet når Janne Josefsson vill han inte gå in närmre på när eller var händelsen ska ha inträffat, på grund av säkerhetsskäl.

1 av 3 | Foto: ANDERS DEROS
Janne Josefsson.

Han berättar dock att det var riktigt otäckt.

– Jag gick till mina jobbarkompisar och sa ”ja, vad ska jag göra nu?” Det är även en person som jag har varit rädd för tidigare. En person som suttit så att han inte kunnat ta det ute och sådär. Vi tog allvarliga samtal med vår säkerhetsavdelning. Det var en tid där man var orolig. Verkligen, säger han.

Hoten mot journalister ökar

Han säger att han ofta överväger om det är värt att fortsätta gå in i hotfulla situationer som han gör i sina reportage. Men att den typen av journalistik behövs.

– Det är ju ett eget val man måste göra. Vill man göra program som till exempel ”Uppdrag Granskning” så tar man ju dessa riskerna. Men man får ju vara försiktig, man kan inte gå in i vilka miljöer som helst.

Han berättar att han lever under konstanta hot. Till stor del från personer som tagit illa vid sig efter hans reportage.

– Det har ju ökat, inte bara mot mig, men också mot andra kollegor. Det här är ju inte ovanligt för mig, det är ju det man får göra. Ibland kan jag ju också rådbråka med mig själv. Hur fan kan jag hålla på så här och utsätta inte bara mig själv, utan min familj också. Är jag så jävla besatt av mitt jobb?

– Samtidigt är det ju viktigt att vi vågar gå in i dessa miljöerna, annars retirerar vi och gör inte vårt jobb. Ibland känner man när man startar motorn på morgonen att ”vafan”. Den där känslan är jävligt otäck.

ARTIKELN HANDLAR OM