Schlagerstjärnorna adopterades från barnhem – i samma stad

NÖJE

Både Jon Henrik Fjällgren och Kristin Amparo är från Cali i Colombia: Sjukt

1 av 4

ÖSTERSUND. De är veckans två storfavoriter.

Men mer än så binder dem samman.

Både Jon Henrik Fjällgren och Kristin Amparo adopterades från samma stad i Colombia.

– Det är oerhört vackert, säger Kristin.

Cali är huvudstad i departementet Valle del Cauca i västra Colombia. Staden är landets tredje största.

Kristin Amparo, 31, var fem månader gammal när hon adopterades från barnhemmet Chiquitines i Cali, Colombia.

Jon Henrik Fjällgren, 27, var sex månader när han kom från samma colombianska stad till Mittådalens sameby i Härjedalen.

I dag binder både odds och rötter samman storfavoriterna inför morgondagens deltävling av Melodifestivalen.

”Längtar tillbaka”

– Att vi är från samma ställe, det är sjukt. Jag trodde att vi kunde vara från samma barnhem. Och att vi står på scenen här båda två är … det är oerhört vackert, säger Kristin Amparo.

Båda har varit tillbaka i Colombia två gånger. Kristin har varit på barnhemmet och träffat sin biologiska familj, medan Jon Henrik inte kan minnas barnhemmet och inte har någon familj i landet.

– Jag har varit tillbaka två gånger och spelat. Jag längtar tillbaka, för det är ett otroligt vackert land. Dit ska jag igen har jag bestämt. Vi får se när det blir, men jag vet att jag ska dit igen, säger han.

Vad tänker du kring att du och Kristin har samma bakgrund?

– Jag hade läst att hon var från Colombia. Kristin är grym. Hon har en sån vacker röst. Colombia är ett musikaliskt land, så jag tror att det gör mycket. Man har rytmen där.

”Bra drivkraft”

För Kristin blev första resan tillbaka en vändpunkt. Mötet med biologiska mamman Zoraida och de två syskonen var något hon behövde för att kunna fortsätta vidare.

– När jag växte upp så tyckte jag att det var väldigt knepigt med mina rötter och bakgrund. Att åka tillbaka var både omtumlande och så jävla grymt. Det var en viktig punkt i mitt liv, en vändpunkt.

Nu är hon redo att ta musiken till nästa steg, både för sig själv och sin familj.

– Det är jobbigt att se att folk inte har det så bra, och inte kunna hjälpa. Men på sikt är mitt mål att kunna hjälpa dem. Det är en bra drivkraft, säger hon.

– Jag vet var jag kommer ifrån och vad jag inte skulle ha kunnat göra i mitt liv, men kan göra nu. Jag fick möjligheterna. Och de har ingen gräns.

Följ Facebooksidan ”Vi som älskar schlager” för extramycket koll, glitter, tårar, och schlagerchock

ARTIKELN HANDLAR OM