Censur och hemliga avtal gör intervjun med Britney absurd

avTorbjörn Ek

NÖJE

Torbjörn Ek om sitt möte med popsjärnan Britney Spears

LONDON. ”Vad hoppas du att framtiden för med sig?”

Det är en av frågorna jag förbjuds att ställa till Britney Spears.

Sångerskans management kräver strikt kontroll över allt hon säger inför den kommande Europaturnén.

Censurerade frågor och hemliga avtal om hur materialet hanteras är krav för att intervjun över huvud taget ska bli av.

Nöjesbladets Torbjörn Ek.

”Hit me baby one more time!”. Jag vill bara skrika det åt henne. Få någon slags reaktion. Britney Spears sitter en och en halv meter bort, men det kunde lika gärna vara andra sidan Atlanten.

När jag först får frågan om att intervjua Britney Spears inför hennes Europaturné skämtar jag med den svenska konsertarrangören och ber att få all tilldelad intervjutid ”för att undvika strul med andra svenska journalister”.

Jag tror att han ångrar att han faktiskt tog mig på orden.
 

Britneys blick är frånvarande och de nyligen publicerade bilderna i engelska glossiga damtidningen Glamour är uppenbart hårt retuscherade.

Sångerskan är fortfarande omyndigförklarad, pappa James bestämmer.

Hur han tillsammans med managern och pojkvännen Jason Trawick kan ha gått med på att låta henne göra tv-intervjuer förstår jag inte. I en filmad intervju framgår det ju med all önskvärd tydlighet att hon inte vill vara här.

Den blanka blicken som ständigt söker ett godkännande någonstans bakom mig hos en av alla rådgivare syns tydligare i en tv-kamera än någon annanstans.

Men det är inte mitt val.
 

Å andra sidan har hennes pr-folk redan innan den så kallade intervjun gjort allt för att förstöra all möjlighet till journalistiskt arbete. De har strukit hälften av mina frågor som jag tvingats skicka in på förhand.

Jag får inte fråga om hennes samarbete med svenska låtskrivare, jag får inte fråga om Miley Cyrus eller Selena Gomez, Britneys efterföljare i Disney-industrin, jag får inte fråga om Chris Cockers världsberömda ”Leave Britney alone”-klipp och de har till och med strukit frågan ”Vad hoppas du att framtiden för med sig?”.
 

Dessutom har jag tvingats godkänna ett hemligt avtal om hur intervjun hanteras. Detaljerna får inte avslöjas, men jag blev tvungen att fråga Aftonbladets allra högsta chefer om vi över huvud taget kan gå med på de mer än märkliga kraven som handlar om hur tv-intervjun får klippas och på andra sätt användas.

Efter flera turer bestämde vi oss ändå för att tacka ja. Anledningen är enkel, Britney är en av världens mest välkända artister, en ikon som svenska journalister sällan får möjlighet att intervjua. Om intervjun blev skräp och kraven för övermäktiga för en ärlig publicering kunde vi ju faktiskt välja att inte trycka den.
 

Turnén, som är på väg till Sverige i oktober, har hyllats i USA och jag tvivlar inte på att Britney Spears älskar att stå på scenen och att hon verkligen ger publiken vad de vill ha.

Men nu har jag intervjuat

henne – en av vår tids största popikoner, precis lika känd för sitt kollapsade privatliv som för alla sina hits och miljontals och åter miljontals sålda skivor.

Jag kan ändå inte säga att jag träffat henne.

De utlovade 15 minuterna blev 8 minuter och 44 sekunder i en provisorisk tv-studio i en av femstjärniga hotellet Dorchesters taksviter i centrala London.

Det enda jag undrar under vårt korta möte är hur hon mår, varför hon ser så obekväm ut under intervjun och om hon som hon sjöng redan 2001 känner sig ”overprotected” av alla runt omkring.

När jag försöker få svar på de frågorna är intervjun plötsligt slut. Och jag tror inte ett ord på hennes svar.