Alla skuggas av Wurst-skägget

avMarkus Larsson

NÖJE

Markus Larsson: Så blir finalen i Köpenhamn i kväll

1 av 2
Wurst.

En episk skäggwurst?

Eller en Bromölla-bakelse under en discokula?

Det är, som danske prinsen Hamlet en gång sa, frågan.

De mest framgångsrika bidragen i Eurovisions moderna historia använder en gammal teknik i ett nytt medium.

De ägnar sig åt direktsänd ikonmålning.

Det är andemeningen i vad en koncentrerad Christer Björkman säger när jag stöter på honom på svenska delegationens hotell.

Med ena armen på bardisken och med blicken tusen dagar härifrån pratar han bilder, bilder, bilder.

Om man ska vinna räcker det inte med en bra låt.

Bilderna måste även bränna sig fast i tittarnas medvetanden. Och de ska vara storslagna och ikoniska.

Därför får en uppskruvad svensk delegation tuppjuck när en strålkastare lyser åt fel håll under repetitionerna eller när en scendörr står på glänt mitt under Sanna Nielsens framträdande i första semifinalen.

Om man ska ta guld måste kameraåkningarna, klippen och framför allt nyckelbilderna också sitta perfekt.

De senaste årens vinnare är lättare att se framför sig än att nynna på.

Alexander Rybak med sin stråke. Konståkaren Jevgenij Plusjenko som virvlar runt Dima Bilan. Eldregnen i Azerbajdzjans och Danmarks vinnarbidrag. Snön som faller över Loreen.

När strålkastarna möts i en discokula och skiner ner på Sanna i ”Undo” har Sverige fått till en ikonisk ”scen” som platsar däruppe bland de senaste guldmedaljörerna. Penseln är inte tunn.

Det finns ingen given segerkandidat som frossar i tolvor i år. Det kan sluta som när Azerbajdzjan vann tävlingen 2011. Bidraget som plockar flest mellanpoäng, det vill säga fyror och sjuor och åttor, vinner.

Nederländernas lågmälda countryrock, som många först fnissade åt eftersom The Common Linnets bryter mot alla bombastiska regler, går på ett eget konto och kommer att sluta högt.

Sanna Nielsen?

Vågar bara tippa topp fem. För när Conchita Wursts röst och låt spänner ut sina phoenix vingar hamnar resten i skugga.

Nederländerna och Sanna har bättre låtar - men ingen har samma drama, samma känsla, samma värme som Österrike. Det går inte att värja sig.

Det massiva stödet som Conchita Wurst kommer att få här i arenan lär få tv-rutor och dataskärmar att spricka i kväll.

I tre minuter är hon en ikon som genom sin uppenbarelse gör motstånd mot militärisk chauvinism, religiös fanatism och homohatande politik.

Det är kanske dags att publiken hedrar ett bidrag som sätter klänning på Jesus i Europas största tv-program.

Nederländerna.

Larssons läckraste

Nederländernas subtila vägrock är mer Nashville än Eurovision och finalens bästa låt.

Vitryssland.

Larssons läskigaste

Vitrysk ostkaka. Låt stå. Länge.

ARTIKELN HANDLAR OM