Med Lindström faller allt på plats

NÖJE

Jan-Olov Andersson om ett "På spåret" som gått från iskallt till hett

1 av 2

Från iskallt till rätt så hett.

Med Fredrik Lindström som domare bredvid Kristian Luuk, känns det som att nya ”På spåret”, trots allt, kan bli ganska bra.

Ordet chock ska inte missbrukas, men nog passade det allra bäst när Ingvar Oldsberg i februari satt och var Trivsel-Torsten i SVT:s pratshow ”Skavlan” och så plötsligt berättade att den final av ”På spåret” som just hade visats, var hans tack-och-adjö till programserien.

Det kändes... tomt, på något sätt. ”På spåret” har varit ett favoritprogram nästan hela ens vuxna liv. Och Oldsberg och Björn Hellberg var det perfekta radarparet.

Gôa gubben Oldsberg har varit mästerlig på att radera ut precis så mycket av sin starka personlighet, att det som blev kvar, det var det som ändå gav ”På spåret” en personlig ton. Men frågeleken var alltid i centrum. Hellberg fick blomma ut några gånger varje program i nördiga utläggningar, annars var han som en perfekt domare ska vara; smått osynlig.

Det är klart att jag lite skojsigt tog i när jag skrev att ersättaren – vem det än blev – borde skaffa skyddad identitet.

Men känslan var ju att Ingvar Oldsberg inte går att ersätta just i ”På spåret”.

Korkade inte direkt upp en flaska champagne när Kristian Luuk rätt snabbt utsågs till ny programledare till höstens omgång.

Någon kollega tyckte katastrof. Där finns också de som jublat, ofta dock de som stirrat sig blinda på Oldsbergs/Hellbergs ålder och mest lite rutinmässigt avfärdat programmet som ”gubbigt”.

Personligen har jag haft lite svårt att se den högst egensinnige Luuk anpassa sig till ett så inkört koncept. Om han var musiker, skulle aldrig hans styrka vara att spela efter noter.

Men med Fredrik Lindström tror jag det mesta faller på plats.

Han är smart, rolig, idérik, ett genuint fan av programmet och, inte minst, som gammal god vän redan från start samkörd med Luuk i tankesätt, tonfall och humor.

Fredrik Lindström är ett perfekt komplement till Kristian Luuk. Ibland blir 1+1=3.

avJan-Olov Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM