Lotta Ramel: Ted hade älskat Metoo

Fickvännen och dottern: Ted Gärdestad och Povel Ramel hade tyckt om #metoo

1 av 2 | Foto: STEFAN MATTSON
Lotta Ramel.
NÖJE

På tv kommer dokumentären om Povel Ramel. På bio långfilmen om Ted Gärdestad.
Lotta Ramel, 60, är dotter till den förstnämnda och var som ung gift med den andra.
Hon hade gärna hört dem sjunga om det som har hänt under hösten runt hela världen.
– Jag tycker #metoo är det största för jämlikheten mellan könen som hänt sedan kvinnor fick rösträtt. Ted hade varit en aktiv förespråkare, pappa hade skrivit en skitbra text om maktstruktur och tystnadskultur, säger hon.

För de som har levt på en annan planet de senaste 50, 60 åren:
Povel Ramel (1922-2007) var en av 1900-talets största och mest mångsidiga kompositörer och artister. Ted Gärdestad (1956-1997) blev popidol redan som tonåring. Bådas musik lever vidare, för evigt. Alla svenskar får den liksom med modersmjölken.
Under nyårsdagen visas ”The Povel Ramel story” i SVT 1. En timslång dokumentär om hans liv och karriär. Med privatfilmer och unikt arkivmaterial. Hustrun Susanna, Lotta Ramel och storebror Mikael är några av dem som pratar om Povel.
Hur var det att växa upp med Povel som pappa?
– Kul. Det låter kanske som Familjen Perfekt, men jag har bara bra minnen. Andra kunde haussa upp det, att jag var Povels dotter, som lärare i skolan, men jag har ju inget att jämföra med. Mest har jag bara varit omåttligt stolt.
– Han jobbade disciplinerat. Sa att nu ville han vara ifred. Försatte sig i ett ”roat tillstånd” genom att spela melodier han tyckte var lite sämre. Sedan föddes det något eget. Jazz, blues, han var musikalisk allätare. Låg hela tiden i framkant. ”Jag diggar dej!” (1974) som han skrev till Wenche Myhre och sig själv är väl den första svenska raplåten.
Hur nära kom du de kända artister som pappa jobbade med?
– Framför allt Martin Ljung (1917-2010) kom jag väldigt nära redan som liten. Han tyckte så oerhört mycket om barn. Hade som regel att alltid hälsa på dem först.

”Kan inte bli jävligare än såhär”

I dokumentärfilmen skildras hur Povel miste båda sina föräldrar som tonåring. Hur märkte du att det påverkade honom?
– Han var väldigt tystlåten om det, om inte vi frågade, vilket jag gjorde ganska mycket. Han uppfostrades hos sin fina faster. Han tänkte nog pragmatiskt: Det kan inte bli jävligare än så här. Sedan tror jag publiken på något sätt blev hans ställföreträdande föräldrar.
Som vuxen blev Lotta Ramel skådespelerska och regissör. Har gjort filmer, tv-serier, krogshower och revyer, bland annat ihop med sin far.
Under senare år har hon, Mikael (som också genom åren gjort många egna skivor) och basisten Backa Hans Eriksson under namnet Povels Naturbarn turnerat och framfört Povel Ramels melodier.
– Vi har gjort 450 gig. Pappa skrev 960 låtar, vi byter ut en del då och då för vår egen skull. Det är Povel Ramel Unplugged. På krogar, visfestivaler, konsthallar. Det är fantastiskt vilken kärlek vi möter, vi märker hur älskad pappa var.
– Jag tycker man borde göra en spelfilm om honom också, men det kanske måste gå lite längre tid innan det är dags.

Han skulle få spela Ramel på film

Vem skulle kunna gestalta honom?
– Porträttlikheten är inte det viktiga, utan att fånga hans själ. Men till exempel Henrik Dorsin är ganska lik och jag har sett honom göra pappas låtar, det gör han bra.
I ”Ted – För kärlekens skull”, biopremiär på onsdag, figurerar också Povel Ramel och hans familj i några avsnitt ur filmen.
När Lotta var 17, mötte hon tonårsidolen Ted Gärdestad på tidningen Expressens vårfest. Allihop skildras i filmen.
– Det gick ungefär till som i filmen, inte exakt. Att han var stor popstjärna redan när vi träffades spelade ingen roll. Det var personen Ted som det blev attraktion till direkt. Det tog kanske… tre minuter.
– Men jag hade inga Ted-affischer hemma på sovrumsväggen, snarare Che Guevara. Jag växte upp i ett starkt matriarkat och en politiskt diskussionslysten familj. Pappa var väldigt politiskt intresserad, han var tidigt ute att sjunga om miljörörelsen. Men han blev aldrig partipolitisk eller gick till personangrepp.
Förhållandet mellan Lotta och Ted varade i ungefär två år. De hann även gifta och skilja sig.

Ska gå och lyssna på filmen

I filmen finns en scen när Ted Gärdestad (Adam Pålsson) vaknar upp hemma hos familjen Ramel och äter frukost med dem. Där är Ted med Povel Ramel (Dan Johansson), hustrun Susanna - som Lotta Ramel spelar – och så Lotta, förstås, som gestaltas av Happy Jankell.
– Mamma tycker bara det är kul att jag spelar henne. Hon är 97 år, bor på ett äldreboende nu, men jag är där och hälsar på nästan varenda dag. Hon är synskadad sedan ett par år tillbaka, men vi ska gå och lyssna på filmen.

– När jag fick höra att Happy skulle spela mig och vi träffades, släppte all oro. Jag tycker förstås de kunde ha lagt dit en del roliga scener. Kände lite: Jag gav er de här pärlorna i form av berättelser. Men filmen kan ju inte bli åtta timmar lång.
För Lotta var det inte helt okomplicerat att göra frukostscenen. Det var ju som att att göra en slags tidsresa.

– Själva tagningarna var inga problem. Men i pauserna mellan dem… Pappa satt bredvid vid frukostbordet. Där stod Ted ute i trädgården. Skulle jag hångla med honom? Nej, jag är ju inte jag, utan mamma. Det är Happy som är jag. Det blev lite schizofrent och väldigt mycket mer känslosamt än jag hade väntat mig.
Under det korta, men intensiva, förhållandet lärde sig förstås Lotta Ramel även att tycka om Ted Gärdestads musik. Och kom nära storebror Kenneth Gärdestad, som skrev alla sångtexterna.
– Vi blev en treenighet. Jag vet inte om Kenneth håller med mig, men…Ted prioriterade mig, ville helst vara med mig, så jag kunde ibland identifiera mig med Yoko Ono (skratt). Det kan inte ha varit lätt för henne och då var det Beatles vi pratar om! Men John Lennon var ju likadan, han stöttade henne.
Lotta Ramel har alltid varit politiskt engagerad. Tycker att #metoo-rörelsen är det kanske viktigaste som hänt för jämlikheten mellan könen sedan kvinnor fick rösträtt. Och har funderat på hur Povel och Ted skulle ha reagerat på det som hänt i höstas.
– Ted var otroligt nyfiken, ödmjuk, intelligent och skör. Och med en massa jävlaranamma och humor. Det fanns inget elakt i honom. Han hade varit en aktiv förespråkare för #metoo och skrivit en låt om det.
– Pappas trigger var att skriva direkt för den eller den personen. Gunwer Bergqvist, Brita Borg, Monica Zetterlund, Wenche Myhre. Jag är övertygad om att han hade skrivit en otroligt bra text om maktstruktur och tystnadskultur.

Låtarna som vi lyssnade mest på 2017 00:47
ARTIKELN HANDLAR OM