Hotnights och Hives blåser liv i rockhotellet

NÖJE

NEW YORK

Rock ´n´ roll har checkat in på Gramercy Park Hotel igen.

Jag förstår varför.

Men som gammalt fan av det ohippa och lugna vet jag inte riktigt om jag är helt bekväm med tanken.

Skivbolagen BMG och Sony kan genomföra sin planerade sammanslagning. De sista formaliteterna avklarades när EU-komissionen i veckan godkände affären. "De fem stora" är därmed bara fyra. Tillsammans kontrollerar de 80 procent av skivmarknaden. Små independentbolag har försökt lobba mot fusionen, då den anses reducera deras möjligheter att exponera små, oetablerade band.

Bjurman

I the land of the free har friheten att uttrycka sin mening ibland ett högt pris. Fråga Linda Ronstadt. Vid en konsert på Aladdin i Las Vegas hade hon fräckheten att hylla kontroversielle dokumentärfilmaren Michael Moore som en "stor amerikansk patriot". Då bröt helvetet loss. Publiken buade, kastade drinkar mot scenen och marscherade ut ur lokalen. Sen fick den 58-åriga countrystjärnan sparken av casino-ledningen. Man kan ju inte tycka vad som helst.

Längst ner på Lexington Avenue, vid 21:a gatan, ligger Gramercy Park Hotel.

Det är gammalt, slitet och omodernt. Men det har fantastisk atmosfär och ett oslagbart läge alldeles nordost om Union Square.

Därför har jag nästan alltid bott här under femton års mer eller mindre nödvändigt resande till New York.

Det är inget som gjort mig till nån major Manhattan-player precis.

Förr, i början av sjuttiotalet, var GP för all del ett självklart home away from home för alla turnerande rockband av någorlunda rang.

Det kan man se i Cameron Crowes fantastiska "Almost famous". Det är här det fiktiva Stillwater och Crowes unga rockjournalist-alterego tar in när de kommer till stan - en scen som faktiskt fick mig att ramla ur biofåtöljen första gången jag såg den.

Men på senare decennier har 2 Lexington Avenue varit en befriande ohipp adress.

Det har funnits en stillsam hotellbar intill lobbyn, befolkad av vanliga drinkare från närområdet, och i princip inget mer.

Sen senaste ägarbytet har dock dramatiska förändringar stegvis ägt rum och nu står rock" n" roll definitivt och trampar nere i den mörka lobbyn igen.

Sahara Hotnights bor till exempel alldeles självklart på GP inför och under sina två utsålda kvällar med The Hives på intillliggande Irving Plaza.

Just såna band, på bra mellannivå, kryllar det faktiskt av i korridorerna. Inte mig emot. Rockband brukar pigga upp tillvaron.

Men det är så mycket annat som kommer i deras fotspår.

Högst upp på taket finns numer en bar så ball och rock "n "roll-chic att det är köer till hissarna och har man otur får man vänta i dagar på att komma till sitt rum.

Tillika har den gamla lobbybaren gjorts om till något slags mörk jävla goth-historia som för det gamla klientelet - en uppsättning old school-new yorkers med klart begränsat mörkerseende - måste te sig ungefär lika lockande som en isvak.

Just i den arrangerar musiktidningen Spin en glamorös fest för att fira Hives succé på Irving Plaza och det är på den festen jag börjar fundera över om det möjligen är dags att se sig om efter en annan New York-adress.

Vill hotelledningen hellre se de kindpussande, snittätande, champagnesmuttande fashion-rockers som i Spins regi serverar en rungande bekräftelse på Lester Bangs gamla tes om att rock "n" roll kommer att förvandlas till en meningslös industry of cool, än de krokiga gamla systrar som alltid satt på samma två stolar och skvallrade förr om åren, då finns det kanske ingen plats för mig heller.

Men underbare Vigilante Carlstroem räddar kvällen.

När han tröttnat på kindpussarna rycker han åt sig en sjuttiofemma från gratisbordet och börjar, på klassiskt Fagersta-manér, dricka direkt ur flaskan.

Snittätarna ser livrädda ut.

Och jag börjar känna mig hemma på mitt gamla hotell igen...

Har nu ståttDavid Lettermans scen. Ni får ursäkta, men jag tycker det är precis hur oerhört stort som helst.

Johnny Burnette, Devo, Sparks, Reigning Sound, Turbonegro, Dion, The Monks, Alex Chilton, Elliott Murphy och Screaming Jay Hawkins.

Vad?

Jo, det är några av namnen på banden The Hives spelar när de får fylla en timme på radiostationen K Rock med favoritmusik.

Lysande val indeed.

Och nu väntar lång natts färd mot Simon & Garfunkel.

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM