Margot Robbie: ”Mitt jobb kallades en hobby”

1 av 2 | Foto: AP TT / NTB SCANPIX
Margot Robbie anser att den skandaliserade konståkerskan Tonya Harding har behandlats orättvist.
NÖJE

I dag är Margot Robbie superstjärna i Hollywood

HOLLYWOOD

För åtta år sedan var hon såpaskådis i Australien.

Nu är hon Oscars- och Golden Globebenominerad Hollywoodstjärna.

För Nöjesbladet berättar Margot Robbie om den sensationella resan, föräldrarnas tvivel och den hyllade filmen ”I, Tonya”, som kretsar kring världens mest kända OS-skandal.

– Jag hade aldrig hört talas om vare sig Tonya Harding eller Nancy Kerrigan, än mindre Jeff Gilloly. Jag trodde att allt var påhittat när jag läste manuset, säger den 27-åriga blondinen när hon tar emot på ett hotellrum i Beverly Hills.

Om uttalandet låter otroligt bör man ta med i beräkningen att Margot bara var tre när konståkningsbomben briserade inför OS i Lillehammer.

– Jag blev än mer intresserad när jag fick höra att det var sant, säger hon.

Den mörka komedin om Tony Hardings uppgång och fall är den första filmen från Luckychap Entertainment, produktionsbolaget som Margot 2014 grundade tillsammans med maken Tom Ackerley och ett par av deras närmaste vänner.

– Vi har redan en film till som ligger klar, säger hon stolt.

Heta frun

Att Margot sjösatte bolaget berodde på att hon efter Hollywoodgenombrottet i ”Wolf of Wall Street” 2013 var rädd att fastna i ett fack.

– Jag fick massor av rollerbjudanden efter den filmen. Men i nästan alla skulle jag vara ”heta frun” eller ”heta flickvännen”.

Sedan rollen mot Leonardo DiCaprio har hon i stället varvat mindre filmer som ”Whiskey tango foxtrot” och ”Goodbye Christopher Robin” med storbudgetsatsningarna ”Suicide squad” och ”The legend of Tarzan”.

”Suicide squad” var en kommersiell framgång men när det gäller att höja hennes anseende som skådis kommer inget i närheten av ”I, Tonya”.

Ändå var dramat i vintervärlden ett udda val för någon som växt upp på den australiensiska Guldkusten.

Surfing som gällde

– Jag växte upp i en kuststad. Som barn såg jag bara is ett par gånger. För mig var det surfing som gällde. Någon rink kom jag aldrig i närheten av, uppger hon.

– När jag flyttade till USA gick jag utan att kunna åka skridskor med i ett hockeylag. Tack och lov hade jag så många skydd på mig att jag inte kände något när jag föll på isen.

Annat blev det när hon satte sig i hårdträning inför inspelningen.

– Skridskor med spetsar på tårna är oerhört svårt och smärtsamt. Hockey är knappt någonting i jämförelse med konståkning.

– I dag har jag en helt annat respekt och beundran för konståkare i allmänhet och Tony Harding i synnerhet. Bara sex tjejer har gjort en trippel axel på tävling sedan hon gjorde det för 20 år sedan. Det är så svårt att vi inte ens kunde hitta en stunttjej som kunde göra det på inspelningen.

Skada axlarna

Scenen där Margot - som Tonya - gör det i filmen, löstes på digital väg.

– Jag tränade massor innan inspelningen, men jag kan inte göra någon axel. Jag kan bara skada dom.

Hon skrattar.

Margot bär en svart, sidenblus och svart sidenkjol. Ögonen är stora och blå, leendet varmt och det är svårt att inte smittas av hennes charm.

Tonya Harding uppges inte ha varit särskilt pigg på att någon skulle rota i hennes förflutna, men när hon såg vem som skulle porträttera henne, utbrast hon enligt Hollywood Reporter:

– Tack, gode Gud.

Det innebar inte att det var öppet mål när de träffades.

– Jag och Craig (Gillespie, regissören, reds anm.) mötte hennes samtidigt. Vi ville berätta vår vision om filmen och lugna henne lite grand.

Från polisförhör

– I slutänden var Tonya tacksam över att vi hade visade hennes story på ett sett som folk inte sett förut.

Sen, som för att undvika missförstånd, skjuter hon in:

– Men Tonya var inte konsult på inspelningen. Hon var inte på plats och hade inget att säga till om när det gäller manuset. Filmen är ingen traditionell story om någons liv.

I stället berättas den utifrån huvudpersonernas versioner. Uppgifterna är hämtade från vittnesmål som Tonya, Jeff och andra inblandade gav i långa polisförhör.

I USA har det gjorts stor sak av den nakna skildringen av det våld Tonya tvingades utså.

- Vi pratade mycket om hustrumisshandeln inför inspelningen. Vi ville tackla det på rätt sätt. Vi vill inte att det skulle kännas lättare än det faktiskt är.

Riktigt jobb

– Men vi visar också hur Tonya slog tillbaka. Hon gav nästan lika mycket som hon tvingades ta emot. Lyssnar man till Jeffs version av händelserna är det vad som skedde.

Margot uppger att det var lätt för henne att ikläda sig Tonyas skor. Just det är intressant. Kanske känner hon igen sig i det tvivel som Tonya stötte på när hon bestämde sig för att satsa på sitt kall.

– Mitt jobb sågs som någon slags hobby, säger australiensiskan.

– Jag fick länge höra att det säkert var kul för stunden, men sen ville man veta när jag skulle skaffa mig ett ”riktigt jobb”

Till och med Margots föräldrar stämde in i bäcken.

– Det var inte förrän jag flög över dom till New York och visade dom en storbildsaffisch av mig på Times Square  som de förstod att jag antagligen inte skulle söka till universitetet.

– Sen dess har de besökt mig på inspelningar och förstått att det är en stor business bakom allt det här, att det är en bransch där folk försörjer sig. Men det tog några år.

Behandlats orättvist

För Tonya slutade det aldrig. I alla fall inte om man ska tro filmens porträtt av hennes mamma, LaVona Golden – skickligt porträtterad av Allison Janney.

– Inför inspelningen visste vi inte ens om LaVona levde. Tonya hade ingen aning. De har inget med varandra och göra. Det sista hon hade hört var att hennes mamma bott bakom en pantbank, säger Margot.

– Men sen dök hon upp. Jag är mycket nyfiken på hennes version. Den är säkert helt annorlunda.

Margot tycker inte att ”I, Tonya” tar ställning utan vill att tittarna ska bilda sig en egen uppfattning. Men hon säger samtidigt att konståkerskan behandlats orättvist.

– Tonya var ett offer för förutfattade meningar. Medierna förminskade hennes barndom och idrottsförmåga. De var tvungna att summera allt i en rubrik. Det gjorde att världen kom ihåg det och glömde allt annat. Tonya kallades ett monster och det är hon inte. Hon är en person och som alla andra har hon bra och dåliga sidor. Det var det var det vi ville visa med filmen.

Foto: FOTO: Magnus Sundholm
När Tonya Harding hörde att Margot Robbie skulle porträttera henne i ”I, Tonya”, utbrast hon, ”Tack, gode Gud”.
Här är de kvinnliga skådespelarna som tjänar mest 01:05
ARTIKELN HANDLAR OM