Trams och flams i ett slätstruket startfält

NÖJE

Kikki Danielssons comeback är förvisso en festlig falukorvsfreakshow.

Men Melodifestivalen behöver fyra riktigt feta jokrar för att bli en fest nästa år.

Veterankompositörerna Thomas G:son och Bobby Ljunggren visade sig dominera startfältet med sex (!) respektive fyra låtar när notarius publicus öppnade kuvertet och avslöjade för juryn och pressen vilka som klarat uttagningen.

Två popproffs som bevisligen kan snickra ihop duktiga schlagers.

Dessvärre är de sämre på att hitta heta artister som framför låtarna. Och de är inte ensamma. Startfältet är slätstruket. Att Kayo är den största stjärnan är ett dåligt betyg eftersom hon inte är en stjärna utanför tävlingen.

Det går inte att tjafsa med gedigna Melodifestivalartister som Fame-Jessica, Sandra Dahlberg och Linda Bengtzing; och Patrik Isakssons och Stephen Simmonds gästspel från popvärlden blir spännande. Men stjärnglansen saknas.

I stället hittar vi flera bisarrinslag: Kikki Danielssons comeback efter sitt mycket tragiska liv med vin i tvättstugan och smygätande av falukorv, schlagerfantasten Björn Kjellman i en oväntad artistdebut, knasige tönten Günther och så saggiga Electric Banana Band i leopardkläder.

Det låter som för mycket trams och flams för en tävling som jobbat hårt på att uppfattas som seriös och hipp. Fyra riviga, och gedigna, jokrar behövs för att hotta upp soppan.

Ring Peter Jöback, chansa på "Idol"-Sebastian, kolla vad A-ha eller Rick Astley har för sig i dag. Och vore det inte läge för Carola att fånga Sverige med en ny stormvind?

ARTIKELN HANDLAR OM