Jag vill se ”Nineties” om tv-serier också

Foto: Programledaren Jens von Reis guidar i nittiotalets popmusik i ”Nineties”.
NÖJE

I och med ”Nineties” pockar 90-talet på vår uppmärksamhet.

Ett årtionde som helt och hållet skrev om tv-serie­stadgarna.

Foto: Karolina Fjellborg.

SVT:s utomordentligt trevliga fredagsmys ”The nineties” – där vi kan följa Jens von Reis resa mellan 90-talets tongivande musikscener – har väckt en varm och nostalgisk känsla i min mage.

För medan de föregående serierna ”Sixities”, ”Seventies” och ”Eighties” också var strålande infotainment, var det ju ändå 90-talet som var årtiondet för mina tonår.

År som inte bara är avgörande för ens mentala utveckling – utan även i mångt och mycket formar ens populärkulturella fotfäste.

Och medan det kanske framför allt är sant just vad gäller musiksmaken – rockhjältarna från tonårstiden lär sitta stadigt kvar på tronen i huvudet tills man dör – har förstås även tv-serierna man älskade som ung en särskild plats i hjärtat.

Så, inspirerad av ”Nineties” skulle jag vilja påminna om vilket fantastiskt och banbrytande tv-seriedecennium 90-talet faktiskt var.

De må ha varit på 00-talet som utbudet av den nya, högkvalitativa tv-dramatiken verkligen exploderade – men det var på 90-talet som revolutionen startade.

Decenniet började med två totala spelregels­ändrare:

David Lynchs och Mark Frosts extremt stilbildande och ofta imiterade, men aldrig överträffade, ”Twin Peaks” – vars influenser är tydliga fram till dags dato (se: ”Top of the lake”, ”Bates Motel”, ”Gengångare”...).

Och Matt Groenings ”Simpsons” – som kastade allt vi trodde att vi visste om tecknat i tv över ända. (Premiär i USA 17 december 1989 om man ska vara petig, men ändå.)

Och decenniet slutade med David Chase ”Sopranos”; serien som satte HBO på den popkulturella världskartan, och spelade en avgörande roll i tv-mediets radikala statushöjning.

Och däremellan: ”Vita huset”, ”Sex and the city”, ”Mitt så kallade liv”, ”South Park”, ”Arkiv X”, ”Frasier”, ”Cityakuten”, ”Oz” – med flera av tidernas bästa och/eller mest inflytelserika tv-serier.

Plus en liten sitcom vid namn ”Seinfeld”. Som råkar vara tidernas roligaste.

Och med tanke på att SVT nu har avverkat musikens 60-, 70-, 80- och 90-tal, och knappast än kan ta sig an 00-talet eftersom det ligger för nära i tiden... Kanske ”Nineties – the tv edition” nästa sommar?

Snälla?

KARROMETERN

Stekhett Alltså, Vera Farmiga i ”Bates Motel”... Hon är det perfekta moder­psykot.

Ljummet Maria Montazami får (ännu) en egen tv-serie, och ”Svenska Hollywoodfruar” får tillökning med norskan Siv Cotton – som enligt egen utsago är ”jätteexcentrisk”. Man skulle vilja säga åt TV3 att det räcker nu. Samtidigt som man innerst inne vet att man kommer att sitta där och fnissa igen till hösten.

Iskallt ”American idol” är kraftigt på dekis. Samtidigt peppar TV4 för den återuppväckta döingen ”Idol” – efter de två talang­jakts­flopparna ”The voice” och ”X factor”. Kan det verkligen gå vägen?

ARTIKELN HANDLAR OM