Sven Wollter om Björn Granath: ”Han var som en bror”

Så minns vänner och kollegor folkkäre skådespelaren

1 av 6
NÖJE

Skådespelarkollegorna sörjer sin vän Björn Granath.

– Jag tyckte så oerhört mycket om honom, säger Krister Henriksson.

Skådespelarkollegan och vännen Sven Wollter blir bestört och djupt tagen när han nås av beskedet om Björn Granaths död.

– Nej, nej, nej. Så fruktansvärt, säger han.

Han är på Filmfestivalen i Göteborg och på väg upp på scen, men tar sig ändå tid att prata om Björn Granath.

– Vi skulle ha träffats i onsdags och fira Anita Dorazio, som blev Svensk Hjälte förra året. Björn och jag och Mikael Wiehe uppvaktade henne på Cirkus på galan i december och då var han så pigg och alert, säger Sven Wollter.

– I onsdags var han sjuk, men att det skulle gå så här trodde jag aldrig. Han kändes som en bror. Vi träffades 1977 och var i ett halvår tillsammans med 50 andra med i Tältprojektet. Då kom vi varandra väldigt nära. Jag tyckte förfärligt mycket om Björn och hans fru.

Även Krister Henriksson sörjer sin kollega.

– Jag tyckte så oerhört mycket om honom. Det blir tungt att spela idag, säger Krister Henriksson.

– Han var jämnårig. Först Lars-Erik Berenett och nu... Det blir så konstigt.

En storslagen skådespelare

För skådespelaren Rikard Wolff, 58, kom beskedet om Björn Granaths död också som en chock.

– Jag var oerhört förtjust i Björn. Han tillhörde en generation skådespelare som jag växte upp med och sedan blev kollega med. Han var verkligen storslagen, både som skådespelare och människa. Han var en gentleman, storslagen på scen och även kollegialt storslagen, säger Rikard Wolff.

– Vi stod på scen tillsammans i Karlstad för inte så länge sedan och då fick vi tillfälle att sitta ned en kväll och prata. Han var en ödmjuk och skön kille, som jag hade stor respekt för.

Lojal - och snäll

Marie Göranzon, 74, var mångårig vän och kollega med Björn Granath på Dramaten - och reagerar också med bestörtning på det sorgliga beskedet om hans bortgång.

– Jag fick nyss höra det och det tog mig jättehårt. Det var en chock. Det var inte så länge sedan jag träffade honom, säger Marie Göranzon

– Han var en nära kollega och en riktig ensemblemänniska. Han var så lojal med allt. Jag spelade några stora roller mot honom och det är så tråkigt, så tråkigt så det är inte klokt.

– Han var en riktig skådespelare – och det glesnar i leden. Det är är så oerhört tråkigt när man själv är i den åldern och känner; herregud, det finns ju nästan ingen kvar nu.

– Tankarna går till hans familj – men även till svensk teater och framför allt Dramaten. Dramaten behövde Björn Granath mycket mer än Björn Granath behövde Dramaten.

När Björn Granath kom till Dramaten från Pistolteatern ungefär samtidigt med Johan Rabeus var Marie Göranzon redan där.

– Det blev en kul påfyllning med de två. Björn var både bra och snäll, han var klok, intelligent, begåvad – och snäll. Han satte sig själv i andra rummet. Det är en ovanlig egenskap, tyvärr.

På twitter skriver skådespelerskan Julia Dufvenius, 41:

”Orkar inte riktigt ta in detta. Tack för allt. Tänker på din fina familj.”

Ser tillbaka på ”Sällskapsresan” med värme

För många är Björn Granath förknippad med ”Sällskapsresan 2 – Snowroller”, och den klassiska ”tyngden på dalskidan”-scenen.

Ingrid Wallin, som spelade mot Granath i filmen, ser tillbaka på inspelningen med värme.

– Det var många år sedan, och det var mitt första möte med honom som kollega och människa. Men jag minns honom med stor värme, Vi hade roligt under inspelningen, säger Ingrid Wallin, som inte jobbat med honom sedan dess.

Ändå får hon fortfarande, mer än 30 år senare, höra den klassiska repliken som etsat sig fast hos så många svenskar.

— Ja, den upprepas ganska ofta, säger Ingrid Wallin och avbryter sig själv.

— Men kära någon. Vilket elände. Det är så tråkigt, det bara försvinner människor runt omkring en.