Lena PH: ”Man satt med ett glas vin och kände sig lite vilsen”

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:
Lena Philipsson gör själv musikvideor till samtliga låtar på nya albumet.
Foto: Lena Philipsson
Lena Philipsson gör själv musikvideor till samtliga låtar på nya albumet.

I väntrummet till tandläkaren brukar folk ofta känna mer eller mindre rädsla eller åtminstone lite obehag.

Men just där kom Lena Philipsson på de fräckaste textraderna på nya albumet ”Maria Magdalena”.

– Jag fnissade till lite där i väntrummet, jag var väldigt, väldigt nöjd, säger hon och skrattar.

En hel del av mina journalistkollegor tycker Lena Philipsson, 54, är rätt hopplös att intervjua. Hon pratar inte i rubriker direkt.

Jag håller inte med. Tycker Lena har en väldigt egensinnig humor. Men den upptäcker man kanske inte direkt. Jag har ändå följt och träffat henne åtskilliga gånger ända sedan genombrottet 1986, när hon kom tvåa i Melodifestivalen med ”Kärleken är evig”.
Men hon har integritet. En satans jäkla integritet.

Senast vi sågs var knappt två år sedan. Hon skulle ut på sommarturné. Hade ett halvår innan gjort den sista föreställningen av -showen ”Jag är ingen älskling”. Två år i Stockholm, Göteborg och på turné. 120 000 besökare.

Hon läxade upp mig, i min egenskap av kvällstidningsjournalist, för rubriker som bara ska skapa klick eller är medvetet missvisande och vinklar som tröskas runt, igen och igen. När vi stötte ihop på en tillställning ett par månader senare, skrockade hon och sa:

– Jag sa till dig, du såg ju hur det gick!

Expressen hade då gjort tre helsidor på saker hon sa i min intervju.
Efter viss övertalning pratar hon nu ändå med en kvällstidning. Fast ni som väntar er bekännelser om hennes kärleksliv, kan sluta läsa här.

Varför sjunger du så annorlunda på titellåten, flera har sagt att de knappt känner igen din röst?

– Ha ha ha, jag är äldre nu. Det är därför. Nej, men jag har alltid annars siktat uppåt, jag brukar normalt inte sjunga i de där lägre registren. Jag kände att det lite blev en ny stil, men ändå förankrad i mig.

Foto: Lena Philipsson
Philipsson kände sig vilsen när barnen Saga och Noa flyttade ut.

Kände tomhet när barnen flyttade

Precis som med förra albumet har Lena skrivit text och musik till alla låtar. Producerat ihop med Anders Hansson. Genremässigt är det över hela kartan. Från pop till ballader och en låt, ”Lära så länge man lever”, som doftar 1980-tal och hennes samarbete med Torgny Söderberg, vid tiden för genombrottet.

– Den är lite äldre i stilen. Det var frågetecken på den låten om den skulle vara med eller inte. Men många tyckte den var en så bra låt. Med lite Abba-känsla, nästan. Lite schlager också. Och lite Orupsk text eller vad man ska säga.

Spelar du fortfarande upp låtarna för din storasyster i förväg?

– Absolut. Det är ett koppel av folk. På skivbolaget, Anders Hansson och syrran gör jag en check med för att se vad hon tycker. En liten enkätundersökning. Allt för att få en liten känsla från andra.

En annan låt, ”Jag ville bara höra hur du mår”, handlar om saknaden efter de utflugna barnen. Med textrader om Bäddade sängar som ingen sover i eller Jag sätter mig och tar ett glas vin/Jag dukar upp min middag framför teven.

– Barnen är vuxna nu och har klivit ur boet. De är 26 och 21. De klarar sig bra. Jag har gjort mitt arbete och är glad för deras skull. Men det var en period när de båda försvann för gott, för 2,5 år sedan, det var absolut en tomhet när man satt med ett glas vin och kände sig lite vilsen. Den känslan satt i under ett halvår. Nu vältrar jag mig i kreativitet i stället och nu kan jag också njuta av att jag kan göra precis vad jag vill.

Filmar med selfiestick

Där ingår bland annat att hon från och till gör om sin lägenhet till en – filmstudio!
Nytt är nämligen att Lena gör musikvideor till samtliga låtar på albumet.
Först ut var den till titellåten, inspelad i Berlin, när dottern Saga bodde där. Exmaken Måns Herngren, filmregissör, erbjöd sig att låna ut några filmprylar.

– Det slutade med att jag själv köpte ett litet stativ, en selfiestick och en pytteliten steady-cam, så det inte ska skaka när man går och filmar.

– Jag åkte dit med glitterklänning och smink. Sedan satte vi igång. Saga filmade med min mobil. Vi skämdes lite precis när vi skulle kliva ut ur porten, med mig i glitterklänningen. Folk tittade lite kanske och undrade vad vi höll på med. Men de i Berlin känner ju inte igen mig och skiter väl i vad vi gör. Men ändå lite pinsamt…

Videon till ”En stilla depression” är mer avancerad. Fyra upplagor av Lena Philipsson, i olika kläder och stil, sjunger låten bredvid varandra. Den är inspelad i Lenas - badrum!

– Det finns ett bra fönster där, som ger bra ljus.

– Först tänkte jag bjuda in kompisar, men sedan blev det fyra upplagor av mig själv. En lite sur, en lite vanlig, en lite salongsberusad som är både glad och lite deprimerad ibland och så en som är mer korrekt.

När Lena pratar om hur hon förberedde inspelningen pratar hon om scenerier som den värsta Ingmar Bergman. Det är helt uppenbart att hon har kul när hon jobbar med sig själv de dagar hon filmar. Hon berättar sedan att den kommande videon till ”Han går på vatten” är mer tekniskt avancerad. Hon har köpt grönt tyg, så hon kan sätta upp det och få till greenscreen-effekten (filmar man mot det gröna tyget, kan man klippa in andra bilder i bakgrunden till allt annat som händer).

Foto: Johan Paulin/SVT.
Lena Philipsson som Lussan Silfverhjelm i julkalendern 2018.

Fnissade till av texten

Var ska ditt filmande ta vägen? Ska du fråga Måns och exsvågern Felix Herngren om du får göra avsnitt av ”Solsidan”?

– Ja, man vet inte vad detta ska sluta med… (skratt). Jag tycker det är roligt nu, litar på mina egna idéer och humor och så kör jag. Vet inte om jag blir mätt eller får blodad tand.

Vi pratar om texter. På de senaste två albumen har de både varit mer smarta, roliga och avancerade och samtidigt mer personliga.

När jag antyder att ”Du ljuger” kanske handlar om någon (jag vågar inte påstå vem…) i hennes liv som aldrig vågade visa sitt riktiga jag, protesterar hon.

– Det var din tolkning. Min tolkning är ju att det kan vara vänner som också håller masken och inte riktigt vill visa de svårare känslorna. Vänner som stänger in sig, inte vill berätta sanningen.

Tror du att folk tror att en del allmängiltiga låtar är mer personliga än de kanske är?

– Det kan jag inte svara på. Jag känner att du övertolkade. Det kanske man gör, för att man är nyfiken. Men i den här låten var det inte några tankar kring något ex.

Min personliga favorit på albumet är ”En stilla depression”. Hur tänkte du där?

– Fråga mig inte var uttrycket kom från, helt plötsligt fanns det bara där. Jag tyckte sedan det var kul med kombinationen av den glättiga melodin och titeln och texten. Det handlar om vardagsgråtristressen, man har det bra, men ändå en känsla av något hamsterhjul som snurrar, en repris på mycket som redan hänt, kanske att man behöver en kick framåt till något annat.

Några smarta textrader i låten lyder: En stilla depression/Som en halvdan erektion/Man fattar vad som menas/Men inget penetreras.

Och då är vi tillbaka i väntrummet till tandläkaren.

– Jag visste att det där med halvdan erektion var kul. Men hur skulle jag fortsätta rimma? Helt plötsligt där i väntrummet kom jag på resten. Då fnissade jag till. Vuxenkul, liksom.

Namn: Lena Philipsson.
Ålder: 54.
Bor: Stockholm.
Familj: Vuxna utflugna barnen Noa, 26, och Saga, 21. ”Jag dejtar inte för tillfället”, säger Lena.
Aktuell: Med nya albumet ”Maria Magdalena” som släpps i dag.

Lena Philipsson om…

… rollen i 2018 års julkalender ”Storm på Lugna gatan”, där hon spelade snobbiga Lussan:
– Jag fick otroligt mycket bra respons, folk kom fram på stan och ville tala om hur bra de tyckte jag var. Det var kul att få gå genom ett helt känsloregister, från att vara mallig, stroppig och taskig mot småbarn, till att sedan bli känslosam och snäll.

… låten ”Stockholm” på nya albumet:
– Min uppväxt är ju alltid Vetlanda. Men jag har levt i Stockholm sedan 1991, mina barn är uppvuxna här. Jag tyckte det var lite fint att skildra olika promenader jag tagit i Stockholm.

…hur hon haft det under coronapandemin:
– Min bransch är ju väldigt nedsläckt. Ingen vet när det kommer att öppna igen. Det påverkar produktionsbolag, musiker och tekniker mer än mig. Vänner har man ju hukat lite och hållit sig undan. Man har haft lite AW på länk. Har inte rest någonting. Man har saknat större sammanhang, man har ju kanske bara träffats på tu man hand, utomhus. Men jag är ändå ganska van vid att långa perioder vara ensam, när jag skriver låtar.

… vad hon tittat på under denna coronavår:
– Oj, jag har tittat på så mycket. ”Normala människor” var väldigt fin och annorlunda. En true crime-serie jag tyckte var jäkligt spännande var ”The jinx”. Och så har jag avverkat hela ”Homeland” och ”Game of thrones”. Fast jag inte gillar drakar och sådant, var det väldigt lätt att titta vidare.

Publicerad:

LÄS VIDARE