Det är 1969 i Borlänge och 1977 i New York

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-15

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

BORLÄNGE/NEW YORK. Tillbaka på Manhattan efter två snabba veckor i gamla Borlänge och nostalgikern i mig känner sig förvirrad.

Där var det 1969 som gällde.

Här är det 1977.

Det är Iggy Pops fel att den första sommarvistelsen i Sverige på tre år kom att handla om årtalet 1969.

Om man bortser från att vi fick höra honom säga ”fuckin’ Borlange” några gånger – vilket lät alldeles fantastiskt i öronen på oss som haft anledning att muttra den frasen under decennier då det sannerligen inte arrangerades några Stooges-konserter på Ovanbroparkeringen – utgjorde versionen av just ”1969” ett brakande klimax på en magisk Peace & love-spelning.

Den var så bra att jag inte bara gick och nynnade på de där raderna om ännu ett år och nothing to do resten av semestern; jag snöade in på själva datumangivelsen och kom fram till att det förmodligen aldrig funnits ett tuffare år.

Men så kommer man tillbaka hit, till ett dallrande hett New York, och hamnar mitt i högtidlighållandet av en helt annan historisk höjdpunkt: Sommaren 1977 – enligt lokal mytologi den brytpunkt då New York sånär gick under. Det var då seriemördaren Son of Sam höll hela stan i skräck.

Det var då ett totalt strömavbrott följdes av plundringståg och upplopp.

Det var då mordbränder härjade i Bronx.

Det var då ekonomin var så usel att man bad den federala regeringen om akut hjälp men fick ett ”drop dead” till svar av president Ford.

Och det var då Yankees knäckte den annalkande depressionen genom att mot alla odds vinna World series – sedan superdivan Reggie Jackson slagit tre homeruns i en avgörande match mot Los Angeles Dodgers hemma på Yankee Stadium.

Jonathan Mahler gav för två år sedan ut en hel bok, briljanta ”The Bronx is burning”, om de där händelserna och nu följer lokala medier upp med extra nostalgi-specialer.

Inte mig emot. Det finns en svedd patina i bilderna, och historierna, från 70-talets Manhattan som tilltalar mig något alldeles enormt.

Men det känns lite förvirrande.

Det var ju 1969 som skulle vara coolast.

Nu är det 1977.

Det bästa med att komma tillbaka från Borlänge är att man kan sitta på uteserveringar utan att behöva vara instängd bakom tillståndsbaronen Kjell Sundmarks bisarra hönsnät.

Som i resten av världen har Sundmarks New York-kollegor någon form av smak och bollkänsla i behåll ...

Orsaker till extas

Per Bjurman

ANNONS

Följ ämnen i artikeln