Årets bögfaktor katastrofalt låg

Publicerad:
Uppdaterad:

Fredrik Virtanen slår fast vem som är inne och ute i nöjesvärlden – VARJE LÖRDAG

1 av 3 | Foto: Andreas Bardell
Gubbschlager After Darks Christer Lindarw, som får pussar av Bosse Bildoktorn och Martin Timell, slogs ut i den mest heterosexuella Melodifestivalen sedan 90-talet. Dags för en gay-makeover, skriver Fredrik Virtanen.

Helt anständig underhållning, men ospännande och osexigt och obehagligt heterosexuellt.

Melodifestivalen behöver en gay-makeover och en kreativ vitamininjektion.

Det är intressant att tänka sig att medan tre miljoner svenskar tittar på Melodifestivalen, finns det bortåt sex miljoner som inte gör det.

Man kan fantisera om vad de gör (Älskar? Läser Coetzee? Tittar på medan tjälknölen grillas? Kör bil till Mjölby? Bläddrar i Offside? Jag vet att cirka 20 000 personer kollar på repriserna av ”Studio Virtanen” på TV8 – tack för det).

De missar inget minnesvärt.

Slentrianunderhållning

Årets Melodifestival är god slentrianunderhållning, som vanligt, men formatet har peakat och i bästa fall stagnerat.

Röstningsdramaturgin är mesig. Luuks långa tystnad innan vinnarna och Andra chansen offentliggörs är lamt mot en klassisk, nervkittlande ring-in-tabell (som i kväll).

”Sög ganska så stjärt”

Låtmaterialet var i år skakigare än förra årets och till och med min kompis Irma, 57, tyckte att förra året ”sög ganska så stjärt”, som hon uttryckte det. Sverige är ett litet land, men visst finns bättre underhållningsmusik än vad Björkmans jury fiskar fram?

Bögfaktorn är katastrofalt låg. Regina Lund och After Dark var allt. Annars var årets festival den mest heterosexuella sedan 90-talet. Mest dekadent var Ernst Kirchsteigers läckra dansmoves i ”När ni tar saken i egna händer” – och det är sannerligen ingen bröstchock från Shirley Clamp.

Barn-tv, visst – men en pryd schlagerfestival är som en herrturk utan fluktare.

Kreativ härdsmälta

Sammanfattningsvis verkar SVT drabbats av en lättare kreativ härdsmälta. Det saknas wow-upplevelser, det puttrar trivsamt och lätt proppmätt av känslan ”vi vet att ni tittar vad vi än pysslar med” – och det gör vi.

Men ska Melodifestivalen behålla sin relativa hipphetsstatus och få in band som The Ark varje år krävs mer än underhållande heterosexuell standardtristess

ÅRETS

Fredrik Virtanen

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN