Nu vet jag vad Nicholson kände

NÖJE

NAPLES

Wilma, den sura haggan, är på väg över Golfen och en spöklik stämning vilar över det ödelagda hotellet.

Men barpianisten verkar inget märka.

Han spelar "All of me" som om jag och Höken vore här på guldbröllop.

I vanliga fall är Ritz-Carlton i Naples i sydvästra Florida säkert en väldigt angenäm resort att befinna sig på.

Herregud, jag har utslaget på nionde hål precis nedanför balkongen.

Men nu är det inte vanliga fall.

Nu är det orkantider och upplevelsen liknar mest den Jack Nicholson får vara med om på The Overlook Hotel i "The Shining".

Vi går ensamma i långa korridorer, hör våra fotsteg eka i tomma stenvalv och sitter tysta i öde matsalar.

Jag förväntar mig hela tiden att se de där otäcka spök-tvillingarna bakom varje hörn och undrar oroligt om jag ska börja skriva samma mening om och om igen här på datorn.

Men personalen försöker, mer eller mindre krampaktigt, hålla modet uppe.

En ung herre i receptionen kvittrar om att myndigheterna visserligen beordrat evakuering men, äsch, det är ju ingenting vi behöver tänka på just nu.

Barpianisten står dock i en klass för sig.

Utöver några förvirrade ströturister är det bara jag och Höken som sitter i den vidsträckta loungen och ser glosögda ut.

Men den stilfullt grånande mannen vid tangenterna står på för fullt med djupt kända versioner av evergreens som "All of me", "In the misty moonlight" och "The things we did last summer".

Efter varje nummer nickar han leende mot oss och vi skäms nästan för att vi inte är glada pensionärer som svarar med nätta champagne-skålar.

Mycket märkligt.

Fast han har förstås rätt, pianomannen. Vad tjänar det till att sitta och vara dyster? Que sera sera, eller hur? Och ska vi blåsa bort kan vi lika gärna göra det till "All of me".

Jag tar en Heineken till och nickar tillbaka.

Per gillar My Morning Jacket. Per gillar My Morning Jacket. Per gillar My Morning Jacket. Per gillar My Morning Jacket. Per gillar My Morning Jacket. Per gillar My Morning Jacket.

Hjälp, det händer.

Orsaker till extas:

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM