Hellquist talar ut om pappans självmord

avJohannes Selåker

1 av 3 | Foto: Andreas BARDELL
Hanna Hellquist pratar ut om sin pappas död i ”Vinter i P1”.

I ”Vinter i P1” berättade Hanna Hellquist om sin pappas självmord – och bråket som blev deras sista kontakt.

– Hans ögon var öppna, och hans ögon var döda, säger hon i programmet.

Sommaren 2009. Programledaren och författaren Hanna Hellquist, 32, hade jobbat hårt – och skulle ha en ledig sommar.

Under våren hade hon lanserat sin debutbok – där hennes pappa spelar huvudrollen. Pappan stod i centrum – och deras relation likandes vid den mellan Pippi och hennes pappa.

– Sedan kom sommarpratet och pappas besvikelse, säger hon i ”Vinter i P1”.

”Sista gången jag såg honom i livet”

I sommarpratet ville Hanna Hellquist ge en ny bild av deras relation.

Det slutade – i ett storbråk.

– När vi till slut försonades var det bara för att hamna i ett nytt bråk. Vi visste att det var avgörande på något sätt, men vi visste inte hur, säger hon.

Till slut hoppade Hannas pappa in i bilen och körde därifrån.

– Han var så arg. Det var sista gången som jag såg honom i livet, säger hon.

Veckor utan kontakt passerade. Till slut började en av pappans vänner att oroa sig.

– Pappa hade sagt att han skulle ge sig av på en inre resa, säger hon.

Låg död på sängen

Tillsammans med vännen begav sig Hanna till pappans lägenhet – och bröt sig in med en stege.

– Pappa låg på sängen. Hans ögon var öppna, och hans ögon var döda, säger hon.

Han hade tagit livet av sig, berättar hon i ”Vinter i P1”.

– Jag ropade på honom, kände på hans kind med handen och den var alldeles kall. Jag reagerade som man gör på film. Jag skrek som ett djur, säger hon.

Först när läkaren beklagade sorgen – blev döden verklig.

Men när hon skulle ta ett sista farväl – tvingades hon göra det i sällskap med en polis.

– En polis kom in i rummet och övervakade mig. Det var ju en potentiell brottsplats. Fast alla visste att han tagit livet av sig så fanns det ju inga riktiga bevis, säger hon.

Det sista hennes pappa lämnade efter sig var en tunn lapp.

– Pappa hade klottrat ner några arga meningar i bläck. Mitt namn stod överst på lappen, dem var till mig, säger hon.

”Jag var full konstant”

Sommaren som följde var en dimma. Hanna sa upp sig från sina jobb – och la all energi på att rusta pappans sommarhus.

– Jag tror jag var full konstant den där sommaren. Jag grät kanske två gånger. Mest jobbade jag, säger hon.

Hanna har gått i terapi efter händelsen.

I dag tycker hon det är viktigt att kunna prata om självmord.

– Jag vet inte hur min pappas självmord har påverkat mig. Jag är argare nu. Jag är inte lika konflikträdd. Vad är det värsta som kan hända liksom? Det värsta har redan hänt, säger hon i ”Vinter i P1”