SD är en garanti för tråkig konst och rock

NÖJE

För en popintresserad människa är det här tidernas enklaste val.

Om SD får styra vår rock och kultur kan tillvaron på sikt bli olidlig.

I veckan kom ett mycket väntat upprop.

Skådespelaren Kjell Bergqvist startade en Facebook-grupp med rubriken ”Vad som helst men aldrig SD”.

Några hundra skådespelare, regissörer, manusförfattare och artister från kultursfären deltog med sina namn.

Och reaktionerna blev rätt förutsägbara.

Mycket handlade om att Börje Salming inte alls ville ha med sitt namn under ”Kjelle Berkas” initiativ.

Resten gick i princip ut på att förlöjliga kändisar som tog politisk ställning.

Men är det verkligen så konstigt att olika kulturarbetare reagerar?

SD vill bokstavligt talat banka kulturen gul och blå.

De vill bland annat utveckla nya datorspel som tillvaratar den nordiska och svenska mytologin. De vill ge stöd åt ”kulturarvsfilmer” genom att restaurera gamla klassiker och göra nya filmatiseringar i historiska svenska miljöer.

”Samtidskulturen” ska i något högre utsträckning stimuleras att stå på egna ben. Vad den luddiga kanslisvenskan egentligen betyder har jag faktiskt ingen aning om.

Men tillåt mig att göra ett undantag och killgissa:

Små teaterföreningar som exempelvis sätter upp radikala, feministiska och ”konstiga” pjäser av Valerie Solanas kan nog i något högre utsträckning förvänta sig färre bidrag, kanske inga alls.

SD planerar nämligen att spara miljardbelopp i olika kulturstöd.

Partiet vill även arbeta fram och marknadsföra en nationell kulturkanon.

Det finns naturligtvis ofrivilligt komiska poänger med alla som försöker definiera en svensk kulturkanon eftersom den bygger på importer och stölder från hela världen, inte minst inom film och musik.

Vad passar in bäst där? Ebba Gröns ”Skjut en snut” eller nationalistrockabilly som framförs av gamla medlemmar från The Boppers?

Dataspel som pedagogiskt undervisar barn om fornnordisk mytologi, kan genast inte få ut mylingen ur skallen, riskerar också att bli en fnissfest.

Men SD vill också dra in stöden till organisationer eller invandrarföreningar som baseras på kön respektive etnicitet. Och statens stöd till internationella litteraturfestivaler och världskulturmuseér? Glöm det. Det ska minskas eller strypas helt och hållet.

Foto: Robin Lorentz-Allard
Jimmie Åkesson.

När Sverigedemokraternas presschef Henrik Vinge kommenterar Kjell Bergqvists utspel i Expressen menar han att partiet vill värna Sveriges kulturarv för att öka sammanhållningen i ett land som de tycker dras isär.

Det finns ett annat namn på den ambitionen – indoktrinering.

Auktoritära nationalister ser kulturen som ett propagandavapen. Den är fri och får statligt stöd så länge den uppfyller maktens krav. Men de bästa böckerna, filmerna och skivorna ger ofta blanka fan i världsfrånvänd nationalism.

Kulturens grundläggande uppgift är att vara en jobbig jävel. Den ska utmana konsensus, vara queer, nihilistisk, obscen och ifrågasätta rådande normer och regler.

Den ska provocera, ställa obekväma frågor som går emot maktens intressen och framför allt vara en plats där utsatta sexuella och etniska minoriteter får ett hem och en scen som de inte kan hitta någon annanstans.

Är Jimmie Åkesson verkligen rätt person att bevara populärkulturens radikala själ, konstnärliga frihet och mångfald?

Hur skulle han som statsminister reagera om en ung, arg och muslimsk rappare önskar regeringen värre saker än att dra åt helvete och samtidigt uppmanar folk att bränna ner kungahuset?

Åkesson kan ju inte ens säga om han föredrar Frankrikes demokratiska premiärminister Emmanuel Macron eller den ryska enväldiga tsaren Vladimir Putin. Under den senares styre har bland annat medlemmar från det feministiska punkkollektivet Pussy Riot fängslats efter ett regimkritiskt performance i en kyrka i Moskva.

Och när Åkesson hånas i P3 svarar han surt att han kan tänka sig att lägga ner public service-institutionen.

Därför är valet lätt i år. I en riktig demokrati behövs ingen nygammal nationell identitet, tvärtom.

Demokratin skulle däremot må lite bättre utan lättkränkta män som vill fimpa harmlösa och ungdomsinriktade radiokanaler.

Tre skandaler i nöjesvärlden 2018 01:01
ARTIKELN HANDLAR OM