Skippa reklamen – medan du kan

NÖJE

Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden

1 av 5

Timeshift! Timeshift! Timeshift!

Nya oväntade kärlekar dyker alltid upp, och just nu är reklamdödaren Timeshift det bästa jag vet och den sparar 30 meningslösa tv-minuter varje kväll.

Att bli nyförälskad är alltid en chockartad upplevelse; inget man räknar med och inget man är värd.

Det kan vara en ljuvlig kvinna, det kan vara en mästerlig Stones-gitarr av Soundtrack-Svålen i Håkan Hellströms ”Kärlek är ett brev skickad tusen gånger”, eller den magiskt obekväma feelbadsäsongen 6 av ”Simma lugnt Larry” med ”Seinfeld”-skaparen Larry David, eller kanske bara en märkvärdigt god Bussola (skinka+räkor) på en pizzeria som såg väldigt oansenlig ut.

Nu älskar jag Timeshift. Jag älskar Timeshift djupt och innerligt.

Timeshift?

Timeshift är en kontroversiell teknik inom tv-branschen. Om inte leverantören och kanalen kommer överens kan kanalen ligga verkligt illa till eftersom Timeshift har potential att robba tv-kanalen från stora inkomster.

Alla vet kanske inte att kommersiell tv inte görs för att vi ska få en trevlig tv-upplevelse, egentligen. Kommersiell tv: s affärsidé är att locka så många tittare som möjligt till 9–12 minuter reklamfilm per timme. Det är därför TV4 gör så oerhört inställsamma program, med tungan så djupt inne i våra stjärtar att de flesta tänkande människor till sist får ont i slemhinnorna. Det viktiga för kanalerna är nämligen inte hur många som ser programmet, utan hur många som ser reklamfilmerna.

Timeshift är därför ett kraftfullt hot mot kanaler som inte tar avgifter utan bara lever på annonser (vilket i förlängningen gör TV 4:s utbud onödigt; ingen tänkande människa står ut med TV 4 utan de högkvalitativt kommersiella reklamfilmerna).

Såhär funkar det underbara Timeshift:

”Idol” på TV 4, eller en trevlig långfilm med för många reklamavbrott på TV 3, börjar klockan 20.00. Då trycker jag på Timeshift (”rec”) och fortsätter slå min bearnaisesås med mer citron än dragonvinäger. Vid kvart över åtta trycker jag på play och serverar min rösti med strip steak och hemslungad b-sås och startar sändningen.

Sedan ser jag ”Idol”, eller en essig långfilm på TV 3, med fördröjning och varje gång det är reklam så zappar jag framåt förbi reklamen, jag har ju redan sett den tolv gånger, den tar bara tid nu även om den är bra.

Hela festen slutar sedan samtidigt som den verkliga sändningen, men jag slapp tidsödande reklamfilmer. Jag sparade 25 minuter av mitt liv bara där. Jag tog essensen.

Timeshift gav mig ett val. Jag kunde se programmet när jag ville, strax efter originalet utan reklam och jag kan se den i övermorgon utan reklam om jag vill, den finns där i min digi-tv.

Men det här är känsliga grejor.

I USA har det redan blivit ett stort problem, och Tivo-dealar har i vissa fall sytts upp så att det inte går att ta bort reklamfilmerna, och utvecklingen går åt samma håll här när oheliga allianser fastslås mellan digital-tv-slipsar och kanalslipsar, men än så länge har inte kapitalet tagit oss eftersom de inte är överens än.

Men. Just nu.

Just nu älskar jag att spara en timme varje kväll med Timeshift, min nya stora teknikinnovation och vackra moderna kärlek.

Testa du också. Timeshift är bara ett klick bort på en digital-tv nära dig. Love it.

ARTIKELN HANDLAR OM