Djuriskt kul på Stallets show

avJens Peterson

1 av 2 | Foto: ANNIKA BERGLUND
Stallet - en föreställning om flockbeteende.

Stallet - en föreställning om flockbeteende
Rival, Stockholm. Regi Sissela Kyle, med humorguppen Stallet och en gästartist varje måndag. Musik: Min stora sorg. Längd: 90 minuter utan paus.

Djuriskt.
Stallet har plats för tranor, laxar, duvor och zombies.
Men mest närstuderar de medelklassmänniskoapan i en underhållande show.

Humorgruppen Stallet bildades i Malmö 2013 av Elin Thomasdotter, Linn Mannheimer, Anni Tuikka, Isabella Posse Boquist och Isabelle Riddez. Den här kvällen är de fyra på scen, och gör entré sjungande en vårsång som tranor på väg mot Sverige. Mäktiga vingar.
En främmande fågel ansluter till flocken, på premiären är det William Spetz och senare väntar bl a Helena Bergström, Babben Larsson, Fredrik Lindström och regissören Sissela Kyle. Stallet har tidigare gjort bland annat ”Trettiplus” i SVT och ”Alla hästar hemma” där de hade gäster.
Den här föreställningen löper snabbt och elegant. Allt är inte lika roligt, men de har en sympatiskt hög lägstanivå. De längre sketcherna har en poäng värd att vänta på. En av de bästa inleds med en gårdsstädning i den där sortens bostadsrättsförening där folk granskar sina grannar, men kanske inte är så omtänksamma som de tror.
En del nummer är rappt korta, och alla på scen har varsin monolog. Ofta av det skruvade slaget.
Återkommande skildras medelklassmänniskoapan som i ett naturprogram på tv. En berättarröst iakttar neutralt iskallt hur varelserna beter sig i gruppen.
Här finns också några kul nummer som driver med svenskars lust/förmåga att prata engelska. I det bästa möter vi en mycket auktoritär guide på ett konstmuseum.
Stallet har starka sångröster men är kul när de mimar också. En höjdare är deras rockgrupp som inte bara spelar luftgitarr utan luft-allting.
Uppiggande oförutsägbart.

ARTIKELN HANDLAR OM

Scen